Löpskolan: Spring med känsla istället för pulsklocka
Photo Peder Sundström. Location Scotland
Runner Fredrik Ölmqvist
Jag älskar känslan när hela min kropp vill ut och springa. Det är den känslan som får mig att springa. Som idag. Som igår, då ville jag men höll tillbaka, och som i förrgår. Då begav jag mig ut med pannlampa, terrängskor och regntålig jacka, eftersom regnet bokstavligen låg i luften. De senaste dagarnas dimma hade lättat något och islagret på klipphällarna var borta. Det gör ju traillöpningen något mindre riskfylld – i synnerhet som jag håller på och testar trailskor utan ståldubb. Nyfallna träd över stigen. Nya fåror och nya jättepölar, såna som det inte ens går att springa runt. Det är dom pölarna som får en att skrika till, som får en att känna sig levande, ifall man nu sprang omkring i ett slags omedvetet töcken, med huvudet fullt av tankar.
Det blev en lång tur, det blir lätt så när man trivs. Men att trivas när man springer är förstås ingen självklarhet.
Runner: Martin Roth. Photo: Ola Kjelbye
Så många gånger jag hör folk säga “jag har aldrig tyckt om att springa, men jag gör det för det är bra träning”. Problemet, som jag ser det, för om man inte kan trivas i sin löpning utgör den ett problem, och då har du anledning att fundera varför, och varför inte ta hjälp av en löparcoach som kan visa att löpning inte alls måste handla om det du trodde. Att löpning inte alls måste ha en mening eller ett mål för den delen. För mig är löpning ett sätt att röra mig på. Och precis som med andra aktiviteter som skidåkning, simning, dans, skridskoåkning, klättring, skateboarding, snowboardning etc kan man utföra rörelsen med inlevelse och känsla. Att du enbart kan fokusera på skönhetsupplevelsen, och strunta i allt det andra. Hur fort, hur långt, hur ofta, hur bra, hur dåligt???
Med mental närvaro kan du påminna dig om att ha feeling i löpningen. När du tappar feelingen springer du bara, och det händer hela tiden att man växlar över och “bara springer”. Men det jag talar om är att springa med en skön känsla och att det primärt är det som du bör hitta innan du ger dig på några längre distanser eller högre farter. Prova nästa gång du springer, om det så än är när du springer till bussen, att springa med känsla. Mjukt och följsamt, rytmiskt och lätt. Ett tips: det blir lättare om du sträcker på dig och tar lite kortare steg. Hör gärna av dig om du vill ha mer tips på hur du kan göra löpningen autentisk, dvs meningsfull i nuet, istället för mekanisk och enbart målorienterad.
Håller med dig i mycket av det du skriver och jag önskar att flera fick uppleva hur rent meditativt och härligt löpning med flyt kan vara. Jag uppskattade din text i senaste Runners World om att springa avslappnat, vilket initialt kräver koncentration och närvaro för att löpningens rörelsemönster ska sätta sig!
Tack för din kommentar Staffan. Att springa med känsla handlar ju just om det: att känna sig för, att använda känselspröten, och försöka hitta en känsla i löpningen som känns bra. Löptekniken kan hjälpa oss att sträcka på oss, koordinera våra rörelser bättre och springa mjukare. Grädden på moset är när vi får till dessa bitar och dessutom kan utföra dem avslappnat, alt. att vi börjar med det sistnämnda. Men att kunna välja att vara avslappnad i löprörelsen är något man får träna på, inte minst genom att prova alternativa bilder av vad löpning är och kan vara, t ex att springa utan mål eller mening.