Skip to content

Asics MetaRun – högteknologisk löplyx

November 19, 2015

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 15.41.12Asics’ nya långdistanssko MetaRun, som är ett resultat av 60 års strävan, finns från den 18 nov i Asics Concept Store och börjar säljas i utvalda expertbutiker den 1 dec.

Av Fredrik Ölmqvist

I ett moln av rök, uppburen av två gigantiska robotarmar på scenen presenterade japanska Asics nyligen sin mest tekniskt avancerade löparsko någonsin för långdistans: ’MetaRun’, en pärla i sobert svart och guld som kommer att tillverkas i begränsad upplaga, blott 60 000 par (20 000 för Europa), att jämföra med de 60 miljoner par skor Asics säljer årligen. Hemlighetsmakeriet innan hade varit stort. I Sverige hade ett fåtal utvalda expertbutiker fått lägga beställningar utan att ens ha sett skon. Det rekommenderade butikspriset är 2500 kr.

IMG_1136

“Our best just got better” says Alastair Cameron, Asics’ top dog in Europe, Middle East and Africa. Foto: Fredrik Ölmqvist

Platsen är Brunel University i London. Asics’ Europa- Mellanöstern- och Afrikachef Alastair Cameron, som just kommit från NY Marathon där 50 procent av deltagarna hade Asics på fötterna, meddelar den ditresta presskåren att ’Our best just got better’. Detta var det huvudsakliga målet med MetaRun när utveckligen av projektet drog i gång på forskningsavdelningen i Kobe tre år tidigare: att i förhållande till befintliga långdistansmodeller förbättra de fyra kärnfunktionerna: vikt, stabilitet, passform och dämpning.
– Målet var att göra den bästa långdistansskon, för bästa prestation. Men det är ett resultat av en kontinuerlig förbättring, förklarar Alastair Cameron, sportigt elegant klädd med mörk pikéstjorta under den mörka kavajen.

Förra gången Asics slog på stora trumman för en långdistanssko var när man släppte exklusiva Kinsei-modellen för 10 år sen: en glänsande, silvervit skönhet med dämpning som en vattensäng och komfort som en Chesterfield-fåtölj. Erik Nystedt, Marketing Director för Asics i Skandinavien och Benelux, förklarar betydelsen med en toppmodell som MetaRun.

q7h0x2guyay4frxjvcxr

“Asics följer den japanska traditionen ‘kaizen’, som innebär en ständig strävan att förbättra varje moment” säger Erik Nystedt, Asics’ svenske VD.

– Som marknadsledande inom ’performance running’ är det jätteviktigt för oss att ta våra saker till nya nivåer. Följdeffekten är den nya teknologin som kommer många fler till godo i förlängningen, i andra modeller. Det är evolution, att utveckla och förfina de saker vi jobbar med, år för år, säsong för säsong. Det är vår paradgren.

Erik Nystedt nämner det japanska begreppet ’kaizen’ som innebär strävan mot förbättring.
– Det är en tradition inom japanska bolag där man hela tiden driver förfiningen av arbetet för att hitta nya vägar och lösningar som möjliggör innovativa språng.
Förmågan att få ihop alla detaljer på skon så att de samarbetar är en av förklaringarna Nystedt lyfter fram till Asics stora marknadsandel av den totala löpskoförsäljningen.
– Många av de enskilda detaljerna klarar våra konkurrenter. Det vi är bra på är att alla små saker matchar varandra och arbetar tillsammans.

IMG_1152

“The MetaRun is an extreme statement of innovation” sade Gerhard Klein, Head of Global Performance Footwear. Foto: Fredrik Ölmqvist

Löpskobranschen har genomgått stora förändringar på senare år, inte minst med den minimalistiska trenden som fick många konsumenter att efterfråga mindre stabila löparskor med lägre häldropp (höjdskillnad mellan häl och framfot). Asics’ position har varit förhållandevis försiktig i sammanhanget. Visst, några modeller har fått några millimeter lite lägre drop och mer flexibilitet.
– Vi har hela tiden varit lite skeptiska när det gäller minimalismen, medger Gerhard Klein, globalt ansvarig för performance-skor. Men att skydda löparen skadeförebyggande har alltid varit viktigt för oss.
Även i Japan har man haft, och har fortfarande, en minimalistisk period, men den har sett annorlunda ut, förklarar Klein.
– I Japan är alla sedan länge väldigt upptagna av lättvikt. Men det är snarare ’Racing Flats’, de lättaste tävlingsskorna som är ’the mindset’.
MetaRun som är framtagen för den globala marknaden är med sitt 10mm-drop (22/12), kraftiga häl och två olika pronationsbromsar (lite hårdare Duomax i mellansulans insida samt den nya tekniken AdaptTruss, en kolfiberförstärkt brygga i mittfoten) en i sammanhanget stabil och traditionell löpsko.
– Många löpare är positivt traditionsbundna. De tillåter små förbättringar, menar Erik Nystedt, som vet att trygghet är viktigt.
Många är också trogna sitt märke när de väl har hittat en modell med en läst som passar deras fot. Asics har dels ett stort utbud med olika modeller för olika fottyper men har också hållit fast vid sina storsäljande modeller genom åren. Ytterligare en styrka är just att de är så stora och välkända. För många känns det tryggt att köpa en sko av ett välkänt märke.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 15.32.02

Ögonblicket när Asics MetaRun gör entré inför den samlade löparpressen. Foto: Fredrik Ölmqvist

Men 2500 kr!? Vad är det då man får som en 1500-kronorssko inte har, kan man undra. Gerhard Klein beskriver sin nyfödda baby som ”an extreme statement of innovation”.
– En fotbollssko, med avsevärt enklare konstruktion, kan idag ligga på 400€. Det har varit väldigt svårt att nå fram till den här nivån, som har krävt en mycket omfattande testverksamhet. Alla nyckelfunktioner har förbättrats genom nya tekniker, konstruktioner och nya material. Dels skulle den vara lättare, samtidigt som stabiliteten, dämpningen och passformen skulle förbättras. Produktionen av MetaRun innebär också många manuella moment: 150-200 personer rör skon under processen.

I Asics egen jämförelse med Gel-Kayano 21 får den nya modellen högre poäng i samtliga av de fyra kärnfunktionerna:
Lättvikt: Den lätta mellansulan i FlyteFoam – med inbyggda organiska fibrer –bidrar till att minska skons vikt med 20 gram samtidigt som den ger både bättre dämpning och slitstyrka.
Stabilitet: Den helt nya karbonförstärkta AdaptTruss-bryggan i två delar ger en progressiv och följsam stabilitet. AdaptTruss tillsammans med den sluttande DUOMAX-konstruktionen är MetaRun 28% stabilare i hälen och 15% stabilare i mellanfoten.
Passform: Ovandelen är optimerad med MetaClutch, en utanpåliggande hälkappa fodrad med ett minnesskum, och Jacquard Mesh, ett nätmaterial i ett lager som sitter som en strumpa runt foten.
Dämpning: X-GEL är en hybrid-gel som med sin form och placering ökar dämpningen i hälen med 18%.
*ovanstående uppgifter är tagna ur pressreleasen.

Skärmavbild 2015-11-19 kl. 12.25.20

Dammodellen

Dammodellen skiljer sig något från herrmodellen både i utseende och utförande. Mindre guld, mjukare passform, smalare läst och något högre valv. Den har också lite högre drop: 14 mm (istället för 10 mm) och något annorlunda dämpning fram. Herrmodellen väger 310 gram (stl US9), vilket kanske inte tycks särskilt lätt, eller?
– Det är lätt, hävdar forskningschefen Dr. Tsuyoshi Nishiwaki. För en stabil och väldämpad sko med bra slitstyrka är det lätt. Jag är medveten om att konsumenten vill ha en så lätt sko som möjligt men man bör känna till att viktreduktion och hållbarhet följs åt. Vi ville skapa en lätt – och hållbar sko.

IMG_1176

Dr. Nishiwaki. Foto: Fredrik Ölmqvist

Dr. Nishiwaki som förfogat över ett 30-tal personer som enbart arbetat med projektet de tre senaste åren, utan begränsningar i tid eller budget för att skapa den bästa långdistansskon, beskriver arbetet som en fusion mellan ingenjörsvetenskap och hantverkskunnande.
– Det har varit en ständig kamp hos oss mellan designers och ingenjörer, men det är det vi försöker kombinera: hög funktionalitet med hög nivå på designen. Jag är stolt över vårt hantverkskunnande men det skall alltid finnas ett vetenskapligt underlag så att designen optimerar funktionen. Ett exempel är flexskårornas placering och form i yttersulan, så att skon flexar på rätt sätt. Ända sedan Kihachiro Onitsuka skapade den allra första Marathon Tabi-skon för mer än 60 år sedan har Asics strävat mot förbättring i varje detalj.
– Varje ny sko ska vara lite bättre än den förra, så jag är stolt över det jättekliv vi tagit med MetaRun, säger Dr. Nishiwaki. Framöver kommer MetaRun sätta standarden för alla ASICS produkter. Det här är bara början på den här resan, avslutar han.

Möt Emelie Forsberg – Sveriges världsstjärna i bergslöpning

November 3, 2015
770_550_Emelie_Forsberg

Emelie Forsberg under Transvulcania: 73,3 km med +4415m. Foto: Salomon, Text Fredrik Ölmqvist

Ständigt leendes i en sport många förknippar med lidande drivs hon till 100 procent av lust och inspiration, av känslan i kroppen. Emelie Forsberg räknas som en av världens främsta bergsultralöpare – i stenhård konkurrens. Men hon möter gärna berget även helt själv. Med äventyr i blick, med själ och hjärta. Möt Emelie Forsberg – biologistudenten från Härnösand som käkar alptoppar till frukost.

Mont Blanc glänser över dalen som sedan en tid blivit Emelie Forsbergs hem. Om man har berg som största passion i livet är det ingen dålig plats att leva på. Bergsstigarna erbjuder outsinliga löparutmaningar sommartid. De lodräta klipporna kittlar klättraren. Är man dessutom skidfantast blir vintersäsongen grädde på moset. Då sadlar Emelie om till skidor och skidalpinism. Det är hennes jobb. Som helårsatlet för Salomon är bergslöpning och skidåkning hennes huvudsakliga uppgifter.

Emelies träningsmiljö. Chamonixdalen som även tagit epitetet

Chamonixdalen som även tagit epitetet “Vallée du Trail” är sedan två år Emelies träningsmiljö. – Trail är den naturliga löpningen för mig, vad jag alltid gjort och det barn gör när dom är ute och leker. Det är det bästa transportsättet jag vet och så himla härligt sätt att upptäcka nya platser och berg och dalar på. Foto: Fredrik Ölmqvist

– På ett sätt är det ju verkligen en dröm som jag lever i. På ett sätt kan det kännas ganska overkligt att ha ett jobb där jag bara springer, men jag har även haft det ”vanliga” livet. Jag har ju gått i skola, varit på universitet. Jag har ju jobbat med massa olika grejer. Jag har pluggat och jobbat samtidigt, så jag har en distans tror jag till det jag gör nu också. Jag trivs med det. Det känns som att jag har valt det här och jag vet att det är en livsstil som kanske passar just nu.

Emelie har bott i Chamonix i drygt två år, där hon delar hus i utkanten av dalen med pojkvännen Kilian Jornet, professionell bergslöpare & äventyrare. Här kan Emelie odla och träna i bergen året runt. I trädgårdslandet trängs bland annat gröna bönor, pumpa, squash, rädisa, rödbeta, olika sallader, broccoli, blomkål och lite örter.
– Det är en dröm jag haft länge, att vara lite halvt självförsörjande och jag tycker om det ekologiska tänket. Tack vare min livsstil som den ser ut nu kan jag prioritera det. När jag var 18 funderade jag nästan på att köpa en bondgård hemma, granngården där jag växte upp. Mina morföräldrar är samer och mina farföräldrar är bönder. Jag tycker det är väldigt viktigt att ha en insikt om det man äter, att det inte bara är att gå till butiken och köpa kött. Många är avskärmade från var det verkligen kommer ifrån. Det kan vara hemskt att se folk som inte har någon uppfattning om hur det går till. Man köper det, lägger det i kylskåpet och om det blir dåligt så kastar man det bara. Man har inte den här kontakten med det, som gör att man bryr sig. Man har inte kontakt med det som är verkligt tycker jag. Jag vill ha det på det sättet att jag vill jobba för det. Nu har jag lite mer möjlighet till att göra det.

Målgång på Transvulcania på La Palma. Foto: Salomon

Målgång på Transvulcania på La Palma. Foto: Salomon

På sin websida delar Emelie med sig av diverse recept. Men snarare än hälsofreak har Emelie gjort sig känd för sina kanelbullar och smarriga kakor.
– Jag vet ganska väl som anses vara nyttigt och vad som är en balanserad diet men jag tror också att det är ganska viktigt att lyssna på sig själv och inte kolla på vad olika dieter säger. Evolutionärt är människan väldigt adapterbar så jag tror att man bara skall hitta något som funkar för en. Sen är jag väldigt noga med att köpa det som är lokalt och ekologiskt. Jag köper t ex inte kött från Argentina. Jag tycker inte det är så gott när jag tänker på hur det kan gå till, och så försöker jag ju att leva så säsongsbaserat som det möjligt. Fast jag gör ju många undantag också. Jag flyger ju jättemycket för det är mitt jobb. Det är ju någonting som jag är medveten om. Så ibland tar jag aktiva beslut, att inte åka till USA för att springa en tävling. Om jag åker dit så kanske jag stannar i en och en halv månad och gör en massa jobb där. Jag försöker tänka lite åt det hållet.

Under några år bodde Emelie i Tromsö, där hon studerade biologi. Huset hon delade med sina vänner värmdes enbart upp genom vedeldning. Primitivt men väldigt konkret.
– Det är lite som det här med maten. Att man förstår vad det är. Det är inte bara att man slår på värmen och går och njuter av 30-graders värme och sen när det blir lite för varmt så öppnar man fönstret. För mig är det viktigt. Det känns som om att mänskligheten är på väg bort från naturen på något sätt.

EF_suunto1

Emelie och pojkvännen Kilian Jornet under en fotosession för Suunto. © zooom.at/Markus Berger

Att vara ute och röra på sig i naturen har hon fått från barnsben. Under tonåren utvecklades det till ett intresse. Nyfikenheten, att se vad som kommer härnäst, bakom krönet. Att stanna upp. Se det vackra. Rensa tankarna. Bara bli lugn.
– Naturen har alltid varit ett lekrum på ett eller annat sätt men då började jag tycka att det var härligt att vara ute springa, åka skidor i bergen, klättra, upptäcka och se nya saker. Från att det blev ett intresse har jag insett att det betyder väldigt mycket för mig. Det är det som är verkligt för mig och det är det som jag vill ta till vara på, och jobba för. Att det skall finnas en natur kvar.
Inspirationen från naturen är något hon delar hon med många av sina bergslöparvänner, och att den faktiskt kan fungera som en energikälla. Långturer kan bli minnesvärda strapatser att dela men alltsomoftast ger hon sig ut själv på löpturer. Emelie känner sig trygg i bergen, lika trygg själv som när hon har sällskap. Att hon skulle trilla eller råka ut för en olycka ser hon inte som troligt.
– Jag trivs väldigt bra med att springa själv. Speciellt löpturerna på morgonen, när det första jag gör efter att ha vaknat upp och druckit ett glas vatten eller en kopp kaffe är att sticka ut och springa 30 minuter. Det är att vakna upp på det bästa sättet tror jag. Börja dagen med att öppna sinnena. Inte tänka så mycket men ändå bli vaken på ett väldigt härligt sätt.

Nu laddar Emelie inför vintersäsongen med skidalpinism. Hon tycker själv att den gångna löparsäsongen 2015. har varit en av de bästa hittills. – Jag har förbättrat mig på vertikala kilometrar, är stabil på 80 km och jobbar för att få upp farten igen på 20 km. Och jag tycker att jag hittat en fin balans i livet som elitidrottare! Mitt bästa år hittills med känslan och en del av resultaten också. Härligt att få sätta banrekord i den legendariska tävlingen Mount Maraton i Alaska, som var en kort tävling jag hade förberett. Fint att kunna springa både långt och kort! Härligt med EM guldet i långdistans en vecka efter det också.

Nu laddar Emelie inför vintersäsongen med skidalpinism. Hon tycker själv att den gångna löparsäsongen 2015.
har varit en av de bästa hittills.
– Jag har förbättrat mig på vertikala kilometrar, är stabil på 80 km och jobbar för att få upp farten igen på 20 km. Och jag tycker att jag hittat en fin balans i livet som elitidrottare! Mitt bästa år hittills med känslan och en del av resultaten också. Härligt att få sätta banrekord i den legendariska tävlingen Mount Maraton i Alaska, som var en kort tävling jag hade förberett. Fint att kunna springa både långt och kort! Härligt med EM guldet i långdistans en vecka efter det också. Foto: Fredrik Ölmqvist

Det var under åren Emelie arbetade på Storulvåns fjällstation som hennes passion för att springa riktigt långt grundlades. Där jobbade Linda, numera en av Emelies bästa vänner, och Lindas pojkvän Martin.
– Martin inspirerade mig ganska mycket till att springa långt. Han såg inga riktiga hinder. Det tyckte jag var så himla härligt. För honom var det inte så konstigt att springa fyra mil före frukost eller före man började jobba. Det har präglat mig mycket och är något som jag har tagit med mig. Det har blivit min livsstil. Den perioden har nog betytt mycket för hur jag är nu.
Hur ser då Emelies liv ut idag, i Chamonix tillsammans med Kilian Jornet? Har hon påverkats av pojkvännens minimalistiska toppturer, fartrekord och hisnande alpin klippklättring?
– Innan jag träffade Kilian klättrade jag väldigt mycket, faktiskt mer då och jag har ju alltid varit ute i bergen. Så jag tror inte vårt förhållande har ändrat mig på det sättet, utan det är ju sån jag är. Jag har alltid tyckt att det varit kul att ta mig snabbt upp på berg. Det är inte någonting nytt för mig. Men det är klart, det är ju väldigt fantastiskt att få uppleva så mycket med den man är tillsammans med. Vi delar ganska många värderingar och kan spendera mycket tid tillsammans, både jobb och fritid.

Äventyrslusten är stark och den tar henne ibland till extrema situationer. Bara ett par dagar innan intervjun befann hon sig själv högt uppe på Mont Blanc under en löptur.
–Jag valde en väg där det är en via ferrata upp, men nu var det snö där så man såg inte riktigt vägen upp och det var ett ganska brant snöfält. Flera gånger fick jag klättra tillbaka och omvärdera vägvalet. Det är en väldigt härlig känsla att få vara med om det och veta att det kan gå väldigt fel också, men att vara bekväm i de beslut man tar, och försöka vara inom sin komfort-zon. Det är bara jag egentligen som vet om det går, som kan värdera situationen, och inte lita på någon annan, utan bara se till sig själv, vad man kan göra. Den typen av turer är väldigt spännande.

Emelies förmåga att släppa på utför är omvittnad. Just den här perioden på året varvar hon löpning med skidåkning, för att bli stark. Efter många löptävlingar valde hon att avstå säsongsavslutningen i italienska Limone. – Jag är super taggad inför skidsäsongen. Jag skippade Limone för att det är viktigt att vila både kroppen och sinnet. Det är inte alla som har två säsonger och det kan vara påfrestande med så många tävlingar! Sen kände jag att jag ville ha mer tid till att bara träna, så det ska jag göra nu i 2 månader, träna en hel massa timmar! © zooom.at/Markus Berger

Emelies förmåga att släppa på utför är omvittnad. Just den här perioden på året varvar hon löpning med skidåkning, för att bli stark. Efter många löptävlingar valde hon att avstå säsongsavslutningen i italienska Limone.
– Jag är super taggad inför skidsäsongen. Jag skippade Limone för att det är viktigt att vila både kroppen och sinnet. Det är inte alla som har två säsonger och det kan vara påfrestande med så många tävlingar! Sen kände jag att jag ville ha mer tid till att bara träna, så det ska jag göra nu i 2 månader, träna en hel massa timmar! © zooom.at/Markus Berger

Sedan hon kom med i Salomons internationella trail-lag 2012 har Emelie fått möjlighet att springa på många fantastiska platser runtom i världen: bland molnen på Borneo, längs med rakbladsvassa bergsryggar i Pyrenéerna, genom extremt teknisk terräng i några av Italiens tuffaste bergslopp. Det längsta hittills är ’Diagonale des Fous’, dårarnas diagonal tvärs över ön Reunion i Indiska Oceanen, som anses som ett av världens allra tuffaste traillopp. Efter att ha sprungit i 15 timmar var det nära att tröttheten satte stopp. Innan hade hon sprungit 12 timmar som längst. Men efter att fått en filt, lite vila och varm mat insåg hon att hon inte hade tillräckligt bra argument för att avbryta, utan fortsatte loppet.
– Det gjorde inte ont, jag var inte sjuk, jag var inte skadad. Det var någonting mentalt. Så då jag springer väl vidare då. Det var en sådan häftig barriär att klättra över. Jag tror att jag blev så himla mycket starkare mentalt av det. Bara det här att springa genom två nätter. Det är nog det mäktigaste jag varit med om både psykiskt och fysiskt. Det var helt otroligt.
Med sluttiden 31 timmar blev Emelie tvåa i damklassen.
– Rekordet i damklassen är 29 timmar. Banan är väldigt teknisk, med väldigt många höjdmeter.
När Emelie, som trivs ju bland manshöga stenbumlingar och avgrundsstup anser att banan var teknisk lär det nog vara så, och hon erkänner utan omsvep att hennes omvittnade leende inte syntes till under den senare delen av loppet.

Ofta ställer hon upp i lopp just för att lära sig. Att vara konstruktiv ser hon som en av sina främsta styrkor: att kunna se objektivt på en situation, analysera misstagen och dra lärdomar från erfarenheten. Svagheter då?
– Jag drivs väldigt mycket av lust, nyfikenhet och intresse, så när jag inte har det kommer jag liksom inte ut och tränar. Det är en väldigt stor svaghet skulle jag säga, som atlet, för man måste ju kunna ha någon slags kontinuitet. Jag har ju det, för oftast har jag ju inspiration men jag har väldigt svårt att tvinga mig att göra grejer som jag inte tycker om.
Hon har en styrka till, som givetvis hänger ihop med lusten. Attityden. Alla som har provat vet att springa uppför ett berg så fort du kan är bland det absolut jobbigaste man kan göra. Så i en sport så starkt förknippad med smärta och grinande ansiktsuttryck är Emelie Forsbergs leende unikt. Hennes löparleende säger en hel del om hennes attityd och förmågan att kunna fokusera på det positiva.
– Jag ler ju för att jag tycker om det jag gör. Jag älskar ju att springa i bergen. När jag jobbade som bagare i Sverige så stod jag också och log. Man är ju glad och då har man lätt till att le. Samtidigt om folk står och hejar på en så ger jag dem ett leende tillbaka. Det tycker jag inte är så svårt.

(ursprungligen publicerad i Utemagasinet TRÄNA 2015)
http://www.emelieforsberg.com/

Kullamannen – en bergslöparfest med smak av helvetet

November 2, 2015
Brant och tekniskt, men också vackert. Kullaberg har mycket att erbjuda för de lite mer äventyrliga traillöparna.

Brant och tekniskt, men också vackert. Kullaberg har mycket att erbjuda för de lite mer äventyrliga traillöparna.

Av Fredrik Ölmqvist

Klockan 05,20 tänds ljuset i racetältet i Mölle hamn och uniformerade tomtenissar rusar in för att ställa i ordning all ’branding merch’ på borden. Trail-kommersen är ett faktum, och kanske en förutsättning. Eller? För oss knappa dussinet som anammat mesta möjliga budgetboende denna fullbokade helg förefaller det lönlöst att bita sig kvar i sovsäckarna. Natten var visserligen inte svinkall, men ändå. Kullamannen Inc. har satts i rörelse och det tycks inte finnas utrymme för att låta den gångna nattens obefintliga sömnkvalitet få ett ord med i matchen. Stela och trötta pallrar vi ut i den skumma allhelgonagryningen på svaga ben.
Tävlingsledaren Per Sjögren har vaknat på strålande humör och hälsar på några morgonpigga löpare från Trollhättan med sin sedvanliga lakoniska humor.
– Gomorron grabbar och välkomna till Kullamannen! Hoppas att ni får ett helvete därute!
– Ja, annars reklamerar vi, kommer svaret blixtsnabbt.

Boulderlöpningen vid Nimis var besvärlig för somliga.

Boulderlöpningen vid Nimis var besvärlig för somliga.

De som kommer för att springa Kullamannen gör det för upplevelsen och utmaningen. Hela idén med loppet är att det skall vara tufft, men kul. Det är mer än ett lopp. Det är en årlig högtidsfest för bergslöparfantaster. Därför har man i år flyttat tävlingscentrum till Mölle hamn, som ju är en naturlig samlingsplats och gjort om årets bansträckning mot ett mer utpräglat bergslopp jämfört med tidigare upplagor. Totalsträckan i ultraklassen “Himmel, Hav & Helvete” är ca 66 km med 3000 positiva (läs: skräckinjagande) höjdmeter (och lika många negativa). Tävlingsledare Sjögren, med ett förflutet som fallskärmsjägare, har lovat att minst hälften av de startande i ultraklassen kommer att tvingas bryta.
– Tro mig! Banan är fruktansvärd.
Med tanke på att Kullamannen är ett av de mest populära loppen i Sverige – från att de släpps ett år tidigare tar startplatserna snabbt slut – så tycks Per ’Kullamannen’ Sjögrens vision, trots eller kanske tack vare den lätt sadistiska anstrykningen, fungera alldeles utmärkt. Han har vid det här laget arrangerat bergslopp på Kullaberg i 15 års tid. Först var det stentuffa bergsorienteringsloppet Ladonia Mountain Trophy men den stora anstormningen kom först när han började köra det renodlade trailloppet Kullamannen för fyra år sedan. Med cirka 2000 anmälda fördelat på de fem distanserna har Kullamannen vuxit till ett av landets största trailevent.

Startupplägget med en skräckinjagande riddare satte ribban för dagens prövningar.

Startupplägget med en skräckinjagande riddare satte ribban för dagens prövningar.

Tydligen skall Hotell Kullaberg servera frulle i denna arla morgonkvist. Åhh, gu-va-gott med en varm kopp kaffe, inne i värmen. Utan att blinka byter vi uteliggarmisären mot 145 pix för den lyxiga löparfrukosten som fyller oss med förnyad kraft och den förnöjsamma känslan en överdådig hotellfrukost kan skänka. Så till den grad smörjer vi kråset att vi nätt och jämt ids slita oss från värmen och paradisets frestelser (nygräddade croissanter, varma minifrallor, färskpressad juice, äggröra och knapriga bacon, sill, parmaskinka, ägg.. med mera…) för att klockan 7 bevittna starten i ultraklassen.
Starten ja. Istället för en präst som välsignar de modiga möts vi av glödande eldkorgar och en bepansrad medeltidsriddare som utdelar förmanande ord om Kullamannens ande som vilar över berget innan han rider före den anstormande 400-hövdade hopen. Mäktigt.
En timma senare upprepas ritualen för de mer modesta som nöjt sig med att springa ”Dödens Zon”, ett varv à 22 km och närmare +1000m. Men det skall visa sig att bansträckningen genom brant, ospårad terräng nedanför Håkull, f ö banans högsta punkt med 187,5 m ö h, har inneburit fallande sten, vilket förstås är potentiellt livsfarligt då löparna är utspridda vertikalt utmed bergssidan. Minst en löpare har träffats av fallande sten. Så ultrabanan måste läggas om inför varv 2 och 3, vilket kapar bort cirka 100 höjdmeter, per varv.

Driftig man med många järn i elden. Per 'Kullamannen' Sjögren framför Kullens fyr, som han också driver.

Driftig man med många järn i elden. Per ‘Kullamannen’ Sjögren framför Kullens fyr, som han också driver.

Att loppet ligger så pass sent på året hänger annars ihop med att slutet av maj, då loppet tidigare hållits, är en känslig tid för fågel- och djurliv. Det tycks ha varit en soppa utan dess like för att överhuvudtaget kunna genomföra tävlingen. Men Kullabergs karghet och mystik passar väl med höstens mörker. Bokskogarna lyser orange och blodrött. Förr i tiden höll sig ortsbefolkningen borta från berget vid den här tiden. Nästa år, som f ö är fulltecknat sedan länge, kommer de kortare klasserna gå på våren och ultraklassen på hösten. Men om Per Sjögren får som han vill, och det är ju ’hans’ lopp, så blir det snarare en återgång till det intima och äventyrliga än ytterligare sponsorstyrda eftergifter med främsta syfte att skapa ett ännu större och ’bättre’ event från ett marknadsföringsperspektiv.
– Någonstans gör man ju detta för att det är kul, och då vill man ju skapa en speciell upplevelse och atmosfär. Det får inte bli cirkus och jippo av det. Jag gillar ju själv det lite mer kärva, brittiska.

Erik Jurander, som deltagit i många av Pers olika lopp på Kullaberg genom åren, placerade sig på 16:e plats i ultraklassen

Lite skogsmys vid Kullens fyr. Här med Erik Jurander som placerade sig på 16:e plats i ultraklassen “Himmel, Hav & Helvete”.

Utöver Kullamannen arrangerar Per Sjögren informella löparresor till Transylvanien och Skottland, till självkostnadspris, samt håller i flera andra lopp, på Kullaberg och utomlands. Huruvida det blir fler lopp i Transylvanien för Pers del är nog högst osäkert. Att påstå att det är ’svårt med organisation och logistik’ vore en grov underdrift.
– Även i år fick vi muta fåraherdar med sprit och cigaretter för att hyra deras hästar när vi skulle upp med material till CP. I Rumänien kan allt hända.
Per hejar på en långhårig rumänsk löpare med kvicka, kraftiga ben.
– Det var ’Björnmannen’ han som vann längsta klassen ’Dracula’ (106 km) i Transylvanien. Han har en förmåga att dra till sig björnar. Förra året sprang han på en direkt i starten efter 30 min och tappade ledningen. Senare på natten flydde han in i en bil. Björnen gick runt bilen i två timmar. I år sprang han in björn två gånger på en timme. Då stängde han också in sig i en bil och vägrade springa vidare, tills han fick sällskap.
’Björnmannen’ ligger bra med, kanske topp 5 i ultraklassen.

Tillsyningsmannen från Länsstyrelsen kommer förbi för att se så att tävlingen inte frestar på för mycket på naturen. Det är torrt och fint så det är ingen fara för stigarna. Däremot vill han inte höra skränet från sponsorns kobjällror. Erik Ahlström från Salomon peppar passerande löpare med high five och käcka

Den tekniskt utmanande passagen under eken efter fyren var otippad och lockade till många skratt.

Den tekniskt utmanande passagen under eken efter fyren var otippad och lockade till många skratt.

tillrop. Det är hans uppgift att se till att märket syns och hörs, även mitt ute i skogen, och göra hela upplevelsen så populär som det nånsin går. “High Five! Det här är lördagsmys!” Kullamannen som skulle vara karg, hård och vacker. Obeveklig. En ulv som får benen att darra. Inget vanligt motionslopp.
Många missar att snitslarna tvärt leder ner under ett träd. Det gäller verkligen att ha huvudet med sig. Hasningen nerför klippbranten övergår i skrålöpning över lös och oländig klippstensterräng. Ett fåtal klarar av att springa. Kullaberg erbjuder både snäll och mindre snäll terräng. Stup, vassa stenar, lösa stenar, taggbuskar och mjukt böljande stigar över betesängar. Den steniga terrängen utgör en ständig risk. Tappa koncentrationen ett ögonblick och du kan räkna med att bli ordentligt mörbultad – i bästa fall. Vi möter flera löpare med sargade ben eller armar.

Kring lunch startar de kortare klasserna blå bana 6 km och svart bana 12 km. Springande småbarnsföräldrar kan tack vare de utspridda starttiderna tävla i olika klasser och turas om att vara med barnen. Dagen rullar på. Ultralöparna kommer in för varvning medan deltagarna i de kortare klasserna går i mål. Folk köper t-shirts och 100-kronors rökt ’pulled-beef’ macka. Några få tar ett uppfriskande bad i hamnen. Det hör till, och det finns ju inga duschar. Några dricker sportdryck, andra öl. Priser från sponsorerna delas ut. De snabbaste får klockor från Finland. En av dessa är André Jonsson, segrare i ultraklassen med totaltiden 5:46, en kvart före tvåan.
– Jag trodde faktiskt att banan skulle vara mer teknisk och innehålla fler höjdmeter. På alla bilder man har sett ser det ju så extremt ut. Men kanske stämmer inte min höjdmätare.
Vi får hoppas att den nya klockan går bättre och ser fram emot att följa Andrés Skyrunning-äventyr ute i Europa nästa år.

Klättringen upp från Nimis tog på krafterna.

Klättringen upp från Nimis tog på krafterna.

Mörkret sänker sig och Grand Hotell uppe på berget glittrar varmt och inbjudande. Där satt adeln på punschverandan och kuckilurade när det begav sig. Men även om de flesta är färdiga med sitt och åkt hem till familjemys eller kopplar av i hotellbastun så pågår bergslöparäventyret fortfarande. Från Mölles hamn kan man följa hur pannlampskäglorna mödosamt tråcklar sig ner från berget. Ultralöparnas långa dag avslutas med känslosamma omfamningar, en varm soppa och bröd med ost. Och bältespännet – som är medaljen och det stolta beviset på fullföljandet. Blickarna berättar om kamp, trötthet, smärta, befrielse och lycka. Många har haft rejäla svackor, krånglande magar, onda knän, perioder av kraftlöshet och tvivel. Banan var ’mycket tuffare än tidigare år.’ Tidsgränsen 13 timmar klarar endast 203 av 427 anmälda i ultraklassen. Vissa kom inte ens till start. De får träna mer tills nästa gång. Det kan nog behövas. För då blir det förmodligen värre, hårdare, högre, svårare, brantare, galnare och roligare – ett litet helvete, för karaktären, för inspirationen och äventyret.

Fakta Kullamannen 2015.

Efter bergslöpningen satt det fint med en 'pulled beef'-macka från Holy Smoke.

Efter bergslöpningen satt det fint med en ‘pulled beef’-macka från Holy Smoke.

1967 anmälda starter:
Dam ultra 49
Herr ultra 378
Herr dödens zon 365
Dam dödens zon 133
Svart herr 457
Svart dam 245
Blå herr 86
Blå dam 147
Dark side herr 76
Dark side dam 31

Dags för Kullamannen

October 30, 2015
Erik Jurander, 41, från Göteborg, en hyfsat rutinerad doldis i ultra-trailsammanhang. Foto: Fredrik Ö

Erik Jurander,  41, från Göteborg, en hyfsat rutinerad doldis i ultra-trailsammanhang. Foto: Fredrik Ö

“En av de första lärdomarna när det gäller ultra är att inte tävla mot de andra utan istället försöka göra sitt eget lopp. Först då kan du göra ett bra resultat.” Erik Jurander, Sveriges meste doldis i Ultra-trail.

Starka ben och bra humör. Lördagen 31 oktober 2015 går fjärde upplagan av trevliga bergsloppet Kullamannen på Kullaberg i Skåne. Man kan välja mellan fyra klasser: 6, 13, 21 och 66 km, där ultraklassen “Himmel Hav Helvete” även bjuder på ca 3000 positiva höjdmeter. För den som inte gillar klättring är detta med andra ord inget behagligt lopp. Maxtiden på ultrabanan är 9 tim. Många som känner att de inte fått tillräckligt med höjdmeter i benen för ultran kommer nog att försöka byta ner sig till den kortare klassen “Dödens Zon” över 21 km med ca 1000 höjdmeter. Med några timmar kvar till avresa mot Mölle har det blivit dags att samla ihop utrustningen. Antingen kör man all-in med kompressionsstrumpor, höjdmätare, vätskeväst etc redo att logga varenda meter på Strava. Eller så skalar man ner till det absolut nödvändigaste: ett par grovdubbade löparskor, shorts, sockar och tröja.

Veckan innan tog jag en löptur med doldisen Erik Jurander, som lär placera sig bra i ultraklassen. Hittills i år har han loggat 80 000 höjdmeter, kommit tvåa på Borås Ultra 100 miles och tagit sig igenom högalpina ultra-trailloppet L’Echappé Belle. Vi möts en lördagsmorgon kl 9, där Bohusleden korsar Pixbovägen, mellan Mölndal och Mölnlycke utanför Göteborg. Planen är att följa leden en bit söderut sedan svänga av österut. Jag minns vagt att vi har gjort turen en gång tidigare, för många år sen. Vi träffades på Ladonia, omkring 2002 eller 2003. Sedan dess har Erik sprungit sig starkare för varje år. När man ser honom springa är det lite som att se en maskin; han tuffar på i samma rytm, utan behov av att stanna. Och det är väl det som är ultralöparens signum. Noll tidsspillan. Noll tvekan. Inget onödigt fix med prylar. Eriks packning är lätt, endast en mobiltelefon i vattentätt fodral. Inget vatten. Inga extrakläder. Inga barer. Rutinen har gett honom en trygghet.

En hal spång är föga optimalt för löpbilder. 'Det här går inte', skrattar Erik, som lägger Kullamannen Ultra 2015 till den gedigna listan på avverkade lopp: Swiss Iron Trail T201 (CH) (201km) UTMB (FR/IT/CH) 2 ggr L’Echappée Belle (FR) (144km) Apuko Igoera Ultra (ES) (90km) Mountain Man (CH) (81km) Vestfold Ultra Challenge (NO) (82km) Ladonia Mountain Trophy Elit 7 ggr Kristins Runde (NO) (81km) Hornindal Rundt (NO) (75km) Borås Ultra Marathon (160km) Borås Ultra Marathon (87km) Ursvik Ultra (75km) Markusloppet (50km) Munkastigen Trailrun (44km) 3 ggr Sandsjöbacka Trail Ultra Winter (50 miles) Sandsjöbacka Trail Ultra Winter (68km) Sandsjöbacka Trail Marathon Winter (43km) 3 ggr Sandsjöbacka Trail Marathon Autumn (44km) Soteleden Terrängmarathon (42km) Icebug 24 2 ggr

En hal spång är föga optimalt för löpbilder. ‘Det här går inte’, skrattar Erik, som lägger Kullamannen Ultra 2015 till den gedigna listan på avverkade lopp: Swiss Iron Trail T201 (CH) (201km)
UTMB (FR/IT/CH) 2 ggr
L’Echappée Belle (FR) (144km)
Apuko Igoera Ultra (ES) (90km)
Mountain Man (CH) (81km)
Vestfold Ultra Challenge (NO) (82km)
Ladonia Mountain Trophy Elit 7 ggr
Kristins Runde (NO) (81km)
Hornindal Rundt (NO) (75km)
Borås Ultra Marathon (160km)
Borås Ultra Marathon (87km)
Ursvik Ultra (75km)
Markusloppet (50km)
Munkastigen Trailrun (44km) 3 ggr
Sandsjöbacka Trail Ultra Winter (50 miles)
Sandsjöbacka Trail Ultra Winter (68km)
Sandsjöbacka Trail Marathon Winter (43km) 3 ggr
Sandsjöbacka Trail Marathon Autumn (44km)
Soteleden Terrängmarathon (42km)
Icebug 24 2 ggr

Varför ultra-trail?
– Vi anmälde oss alltid till den hårdaste klassen. Det gör vi fortfarande. Första gången vi sprang Ladonia anmälde vi oss till elitklassen. Sen har det fortsatt. Jag är ju inte särskilt snabb, utan gör mig bättre på längre distanser. Naturupplevelsen är central. Trail running handlar om upplevelse, om äventyr. Sen är det känslan av att tillhöra en liten utvald krets som klarat av att genomföra ett extremt lopp som inte många inte klarar, menar Erik.

Listan på genomförda ultra-traillopp genom åren är ordentligt lång. Att bryta ett lopp ligger inte för Erik, som stoiskt kämpat sig i mål gång efter annan, men senast på UTMB tvingades han efter 20 timmar för första gången bryta ett lopp, efter att ha startat loppet med smärta i benhinnorna. En smärta som till slut spred sig i kroppen och gjorde det omöjligt och dumdristigt att fortsätta.
– Många vi möter när vi springer nere i Alperna kanske gör 5-8 stycken bergslopp på år, men för oss är det annorlunda, vi gör ett, och då skall det mycket till för att bryta.

En gång på Ladonia bröt han handen, och fortsatte. I norska ultraloppet Vestfold som gick i november stukade han foten tidigt men tog sig till slut i mål, i sällskap med ständige parkamraten Jerry Bärnsten.
– Utan Jerry hade det nog inte gått. Jag har aldrig frusit så mycket. Det var blötsnö och vi vadade i issörja upp till midjan. Mina fingrar var så stela när vi kom fram att jag inte kunde använda min telefon.
Som liten grabb hade Erik astma, vilket hämmade honom så fort det blev fysisk aktivitet. Sen började han springa och med löpningens hjälp blev han fri från astmans begränsningar.
– Efter några år var jag en av skolans bästa på orienteringstävlingen. Det kändes som en slags revansch.
Sedan dess har löpning alltid funnits i Eriks liv, liksom friluftsliv. Under några år var det kampsport som gällde, men sen återvände Erik till löpningen.
– Jag och min bror stack iväg ut i skogen, ibland på nattliga löpturer. Liksom min bror är jag väldigt förtjust i berg. När jag var ung tog pappa med mig och min bror på långa fjällvandringar. Min bror blev bergsklättrare och har upplevt stora berg runtom i världen. Mitt sätt att uppleva bergen på är lite annorlunda.

Läs mer om Kullamannen. Du kan följa Erik på Trailrunner.se

Jonas Buud avrundar året med Templiers

October 21, 2015
Grand Trail des Templiers är ett av de klassiska trailloppen. Nu till helgen tävlar bland andra välmeriterade svenska ultralöparna Ida Nilsson, Jonas Buud och Fritjof Fagerlind på de natursköna stigarna i Sydfrankrike. Photo credit: Les Templiers

Grand Trail des Templiers är ett av de klassiska trailloppen. Nu till helgen tävlar bland andra välmeriterade svenska ultralöparna Ida Nilsson, Jonas Buud och Fritjof Fagerlund på de natursköna stigarna i Sydfrankrike. Photo credit: Les Templiers

Jonas Buud avrundar tävlingssäsongen med Templiers nu till helgen. Slutet av oktober betyder att det har blivit dags för årets drabbning i Templiers, ett av Frankrikes äldsta och mest prestigefyllda traillopp. Grand Trail des Templiers är i själva verket en stor trail runningfestival som äger rum under tre dagar. Tävlingen, som startade 1995, äger rum i Sydfrankrike i den södra delen av bergsområdet ’Massif-Central’ med start i Millau, drygt 10 mil nordväst om Montpellier. I området ligger fem fästningar som uppförts av Tempelriddarna, därav namnet Les Templiers.

Redo för Templiers. Jonas Buud, här på väg till sin andra seger i Ultravasan, siktar på att förbättra sitt resultat från förra året då han blev 10:a. Foto: Vasalöparen

Redo för Templiers. Jonas Buud, här på väg till sin andra seger i Ultravasan, siktar på att förbättra sitt resultat från förra året då han blev 10:a. Foto: Vasalöparen

Svenske ultralöparen Jonas Buud har tänkt att avrunda sin tävlingssäsong här. En tävlingssäsong, skall sägas, som länge såg högst osäker ut efter en stressfraktur i höften i december som omöjliggjorde löpning fram till april. Det långa löpuppehållet gjorde att Jonas Buud fick vila benen och ägna sig åt rehabträning (balans & styrka) samt cykel. Men när väl löpträningen kom igång dröjde det inte länge förrän Jonas slog banrekord i diverse mindre lopp. Vilan och alternativträningen hade uppenbarligen gjort susen, minst sagt. Så med en och en halv månad kvar inför Ultravasan bestämde han sig för att ge det ett försök. Resten är typ historia. Han krossade motståndet och satte nytt banrekord med stor marginal. Sen några veckor senare vann han VM på 100 km av bara farten.

Ultra-trailsajten irunfar.com listar Buud som en av flera som kan vara med och tävla om topplaceringarna på Templiers. Men Templiers är annorlunda. Mycket mer tekniskt och Jonas kommer att få ordentligt med motstånd av trailspecialister. Fransmän förstås, som: Benoit Cori (segrare 2014), Sylvain Court (2:a 2014), Patrick Bringer, Nicholas Martin (2:a på CCC 2014) och Emmanuel Gault. Buuds superstarke lagkamrat från Asics, Xavier Thevenard, som ju nyligen vann UTMB (han vann även 2013), kommer ej. Andra vassa löpare som Bryon Powell (redaktören på Irunfar) tippar kan ta sig in i toppskiktet är Alex Nichols (3:a 2014), Jared Hazen (3:a på IAU Trail World Championship 2014)… listan på välmeriterade löpare är väldigt lång. Det är även en lagtävling. Svenske ultralöparen Fritjof Fagerlund, som vann Ultravasans 45km-klass, tävlar med Buud för Team Europa mot lag från Frankrike, USA, Sydafrika och Japan. I damklassen nämns Jasmin Nunige som en av förhandsfavoriterna, samt även Ida Nilsson som vann Axa Fjällmarathon och kom tvåa på Ultravasan (Se länk till irunfars artiklar om förhandsfavoriterna nedan.)

Les Templiers äger rum i södra Frankrike, cirka en timmes bilresa norr om Montpellier.

Les Templiers äger rum i södra Frankrike, cirka en timmes bilresa norr om Montpellier.

Ett par dagar före loppet fick jag följande svar av Jonas Buud i en husbil på en camping någonstans i Frankrike.

Hur ser du på detta lopp (status, svårighetsgrad, konkurrens, upplevelse etc)?
JB: Det är riktigt bra konkurrens även i år. Många bra fransmän. Templiers är ett av de mera prestigefyllda loppen på hösten i Frankrike. Loppet har 3000 höjdmeter på sina 75 km. Dessa höjdmeter är riktigt tuffa eftersom där det är backe så är det riktigt tuff lutning. Det är inte så många partier där det bara är att flyta på utan det är knixigt med småstigar. Miljön som man springer i är riktigt fin.

Du har ju deltagit tidigare: vad bär du med dig därifrån?
JB: Loppet var mycket tuffare än vad jag var beredd på. Mycket brantare backar och knixigare stigar. Fransmännen är snabba uppför och lite långsammare där det är lättlöpt.

Vad betyder tävlingen för dig?
JB: Det är en annorlunda tävling för mig. Banan är inte av den typen som passar mig till 100%, men det är ändå kul att köra lite tävlingar utanför komfortzonen.

Vad har du för målsättning?
JB: Vill försöka att springa bättre än förra året då jag blev 10:a.

Långa banan på Templiers erbjuder många höjdmeter och härliga vyer. Foto credit: Templiers

Långa banan på Templiers erbjuder många höjdmeter, tekniskt krävande stigar och härliga vyer. Foto credit: Les Templiers

Hur skulle du beskriva/sammanfatta tävlingsåret 2015?
JB: En helt ofattbar säsong, från att få domen om ett års träning innan jag skulle vara tillbaka, till att bli världsmästare (100 km på väg 12 September) och ha sprungit Ultravasan på en helt sjukt bra tid.

Vi håller förstås tummarna för Jonas, Fritjof och Ida i helgen. Loppet startar tidigt söndag morgon kl 05:15.
Det stora målet nästa år för Jonas är annars att försöka vinna Comrades. Loppet som går uppför eller utför vartannat år är denna gång ett ”down run”, vilket torde passa Jonas. Skriv in den 29:e maj 2016 i kalendern!

Lite fakta om Jonas Buud:

Jonas Buud, här under UTMB 2013, ser fram emot att avrunda sin fantastiska säsong med en topplacering på vackra men tuffa Templiers. Foto: Fredrik Ölmqvist

Jonas Buud, här under UTMB 2013, ser fram emot att avrunda sin fantastiska säsong med en topplacering på vackra men tuffa Templiers. Foto: Fredrik Ölmqvist

Född 1974. Bor i Mora.
12 september 2015 vann han VM-guld på 100 km (asfalt) i holländska Winschoten. Segertiden 6:22.44 var en sänkning av hans eget tre år gamla nordiska och svenska rekord med 6 minuter.
2014 och 2015 vann Jonas Buud Ultravasan, ett terränglopp över 90 km som med 1700 deltagare är Sveriges största ultralopp– båda gångerna i överlägsen stil, på fenomenala tider: 2014 med en snittfart på 4 min/km och 2015 med en snittfart på 3min50sek/km.
8 segrar på 8 starter i Swiss Alpine Marathon 78 km, ett av Europas största ultra-traillopp.
2013 kom han tvåa på Comrades Marathon i Sydafrika, ett av världens största och mest prestigefyllda ultralopp. Loppet går på asfalt och Buud har även en 4:e plats och en 7:e plats på meritlistan.

2012 kom han tvåa på UTMB (ca 100 km nedkortad bana pga. dåligt väder).
Innehavare bl.a. av det svenska rekordet på 100 km med 6:22:44, samt det svenska rekordet på 100 miles med 12.32.04.

www.festivaldestempliers.com/

www.irunfar.com/2015/10/2015-les-templiers-mens-preview.html

www.irunfar.com/2015/10/2015-les-templiers-womens-preview.html

Möt Elisabet Barnes, Sveriges okända ultralöparess

October 19, 2015

När Elisabet Barnes i våras gick och vann veckolånga etapploppet Marathon des Sables (ca 25 mil på sex dagsetapper) var hon i princip helt okänd i löparkretsar. Men Elisabet, som föddes Frankenberg, har över 20 års erfarenhet av löpning. Hon har också gediget löparpåbrå med en morfar, Alvar Kjellström, som grundade Silva-kompasser och en morbror, Jan Kjellström, som var framgångsrik orienterare. Utöver sitt arbete som förändringskonsult driver Elisabet och hennes

Elisabet Barnes, 38 Yrke: Delägare myRaceKit och konsult i förändringsledning Bor: Westcliff-On-Sea, Essex, UK Blogg: www.ultraruneli.com.

Elisabet Barnes, 38
Yrke: Delägare myRaceKit och konsult i förändringsledning
Bor: Westcliff-On-Sea, Essex, UK
Blogg: http://www.ultraruneli.com.

man Colin myRaceKit, en butik för kläder och utrustning för ultralöpning.
– Vi har en fysisk butik i Essex, UK, men säljer online till hela världen och har en stor kundbas in Skandinavien. Vi är ultra-löpare och fokuserar på personlig service så vi kan hjälpa varje kund att hitta det som är rätt för deras egna förutsättningar och event. Vi är specialister på MDS men har gjort många andra lopp.

Hur kom du in på extrem-marathon / ultralöpning?
– Jag har alltid varit intresserad av att testa gränser så när jag kände att det inte var så mycket mer att vinna mentalt i att göra ett Marathon snabbare blev jag intresserad av att springa längre. Jag hade några år då jag jobbade väldigt mycket och min hälsa plus löpningen fick lägsta prioritet. Jag insåg att det inte var bra men startpunkten för förändring kom när min pappa gick bort väldigt plötsligt i februari 2010. Detta blev en milstolpe som fick mig att ändra mina prioriteringar och fokusera mindre på jobb och karriär och mer på erfarenheter och min hälsa. Livet är för kort för att inte göra det man verkligen vill för det kan ta slut vilken dag som helst…

Vad är det du gillar med 1. löpning & 2. ultralöpning?
– I vardagen är löpning något som ger mig energi, får mig att må bra som och som hjälper mig att hantera stressiga perioder. Ultra-löpning låter mig uppleva nya platser och möta nya människor. Det är också en mental resa och ett sätt att bryta ner och flytta mentala gränser. Att åstadkomma det som man inte tror är möjligt ger styrka och självförtroende i andra delar av livet.

Det är stort att vinna MDS. Hur rankar du själv din prestation?
– För mig personligen är det en fantastisk prestation och en milstolpe i min löparkarriär. Jag hade inte förväntat mig att vinna så nu får jag fundera lite på vad jag ska göra härnäst. Det var ett privilegium att tävla med erfarna löpare som Laurence Klein, Liza Howard och Meghan Hicks och nu är väl även jag ett internationellt namn i ultra-kretsar vilket känns lite märkligt men jag är väldigt glad och stolt över segern.

Vad betyder MDS-segern för dig? För din löparkarriär?
– Att vinna MDS är en fantastisk milstolpe som ger mig en plattform där jag kan fortsätta att utvecklas som löpare. Förhoppningsvis innebär det möjligheter att springa några nya lopp och kanske ett par sponsorer är intresserade. Om jag kan inspirera andra att sträva mot att nå sina mål, att göra det omöjliga, så är det det fantastiskt. Jag har en passion för löpning men också för hälsa och välbefinnande och om fler människor insåg hur viktigt motion är så skulle vi ha ett hälsosammare samhälle. Om jag kan göra min bit till att bidra så är jag nöjd. Om jag kan få en person att knyta sina skosnören och gå ut för 5km då har jag åstadkommit något.

Elisabet under MDS 2015

Elisabet under MDS 2015

Så vad har hänt sedan segern i Marathon des Sables?
– Efter MDS var jag lite sliten och har tagit det ganska lugnt under sommaren. Jag sprang London Marathon två veckor efter (2:59) och sedan Menorca Cami de Cavalls i Maj. Jag valde 81km och vann med ett nytt damrekord. Efter det var jag i Lappland i Juni för Sunset Relay som var ett event organiserat av Garnier för att upplysa om solens risker. Där sprang jag en sträcka på Kungsleden i stafettformat med ett antal väldigt duktiga löpare. Det var inspirerande.

Tillsammans med sin man startade Elisabet i lagtävlingen PTL, som hålls i Chamonixområdet sista veckan i augusti. Men där fick de bryta. Närmast i november hägrar ett 6-dagarslopp i öknen (”som MDS men kortare, bara 165km” ). marathonoman.com. Det blir en vecka som coach ihop med Ian Corless på Lanzarote Club la Santa. I februari väntar etapploppet The Coastal Challenge i Costa Rica. I april åker Elisabet tillbaka till Marocko för att springa MDS igen. Och i juni 2016 väntar Big Red Run i Australien.

Men tillbaka till MDS. Att lyckas med ett veckolångt etapplopp kräver i regel att man kan undvika en rad misstag, erfarenheter som man egentligen bara kan skaffa sig the ’hard way’. Kan man påstå att ditt MDS 2015 gick enligt planen?
– Mitt lopp gick nog så bra det kunde ha gjort. Mina val av kläder utrustning funkade perfekt, jag hade rätt sorts mat med mig och jag kände mig bra hela loppet fram till etapp 5 då jag hade halsont och en orolig mage. Dock hade jag så mycket tid tillgodo vid det laget att jag bara behövde ta mig i mål.

Framgångsfaktorer, nämn några saker som du tror var avgörande för att du lyckades så bra.
– Marathon Des Sables är ett komplext lopp där många faktorer kan påverka prestationen. I grunden behöver man vara en bra löpare och ha gjort den specifika träning som krävs men sedan är det en fråga om återhämtning dag till dag, att kunna maximera prestationen varje dag utan att riskera överhettning, undvika magsjuka, problem med vätskebalans och skador etc. Innan loppet hade jag hade spenderat totalt 12 timmar i en värmekammare där jag sprang och cyklade i 40 graders värme och adaptationen till de högre temperaturerna var definitivt en framgångsfaktor. Jag tränade också mindre i mars än planerat eftersom det var otroligt stressigt på jobbet och det var kanske bra. Benen var utvilade på startlinjen!

Välvald packning för MDS.

Välvald packning för MDS.

Några motgångar under loppet? (Fötter, mage, mentalt, utrustning…)
– Jag hade tur att allting fungerade så pass bra som det gjorde. Etapp 4 (91.7km) var tuff mentalt under andra halvan. Vi sprang över mjuk sand flera timmar i sträck och det är tufft för benen! Jag gav allt under den etappen och kräktes två gånger av ren utmattning när jag passerade mållinjen (inte framför kameran, haha). Fötterna klarade sig bra och jag fick bara några mindre blåsor på tårna som jag tejpade och de blev aldrig värre under veckan. Magen klagade under Etapp 5 och jag fick ta det lugnt och äta och dricka försiktigt, lite och ofta. Trots det så vann jag den etappen också men vid det laget var nog ingen speciellt fräsch längre.

Efter första etappen fick du finna dig att vara i ledarposition: hur kändes det?
– Det var helt ok. Jag kände många som sprang, speciellt från UK, och jag hade mycket stöd. Det var faktiskt en fördel när det gällde starten eftersom organisationen ville ha mig på första linjen så jag behövde inte stressa för en bra startplacering varje morgon. Största skillnaden mot att inte leda var väl att min ryggsäck och allt innehåll blev kontrollerat varje dag och att jag fick ge en del intervjuer. Det var mest kul tyckte jag.

Hur såg dina förberedelser inför MDS ut?
– Jag startade min träning i December, 17 veckor från MDS. Personligen anser jag att ca 18 veckor är en bra träningsperiod förutsatt förstås att man har en tillräckligt bra bas-fitness. Träning var egentligen väldigt lik vad jag skulle göra för ett Marathon och på slutet lade jag in lite löpning med ryggsäck. En viktigt element var acklimatiseringen till hettan och att dra ner på träningen under de sista veckorna. Jag sprang två ultra-marathon i januari (Go Beyond Country to Capital 45 miles och XNRG Pigrims Challenge 66 miles över 2 dagar) och utöver det höll mina längsta distanser till under 35km i träning.

MDS 2015. Photo credit: Marathon des Sables

MDS 2015. Photo credit: Marathon des Sables

Hur mycket hade du ägnat åt packningen?
– Jag valde min ryggsäck några månader innan loppet och sedan bestämde jag mig ganska sent för exakt vilka kläder och skor jag skulle ta. Jag visste dock att löparkläderna skulle vara X-BIONIC på grund av den höga kvalitén och utmärkt funktion i varmt väder. Ett par veckor innan loppet sammanställde jag näringsberäkningar för min mat och sedan vacuum-packade jag all mat. Detta tog lite tid men sparade utrymme och vikt. Mat är otroligt viktigt. Man måste balansera vikt med kaloribehov och också tänka på vilken typ av näring kroppen kan absorbera och hur smaklökarna reagerar i extrem hetta och vid extrem utmattning.

Hur viktigt är det med tidigare erfarenhet från MDS el liknande flerdagarslopp?
– Jag tror att man lär sig mycket från MDS första gången och kan komma tillbaka bättre förberedd och med mer självförtroende. Det är ett unikt lopp och även om det finns mängder med information så är det en väldigt personlig upplevelse. Och det är inte ETT lopp. Titta bara i resultatlistan. Det är helt skilda erfarenheter att springa som elitlöpare runt 25 timmar jämfört med att gå i ca 70 timmar. Utrustning, träning och mat är annorlunda så det är viktigt att ha en realistisk uppfattning om den egna förmågan och samtidigt vara beredd att planera om under loppet om något händer som ändrar förutsättningarna. Att ha generell erfarenhet från ultra-löpning eller andra uthållighetssporter är en stor fördel.

Vad tycker du gör MDS så speciellt?
– Organisationen, logistiken, kamratskapen och flykten från vardagens alla måsten. Att kunna fokusera på de enkla sakerna i livet, de fundamentala behoven. I år hade vi 1237 personer som fullföljde loppet och ytterligare ett hundratal som var på startlinjen. Att kunna transportera all dessa personer (plus support) ut i öknen och under en vecka transportera ett läger från punkt till punkt, sätta upp alla check points och kunna erbjuda support för ett så stort spann av förmågor är ett enormt projekt. Som löpare, att möta människor från hela världen, alla med sina egna historier och skäl för att göra loppet är fantastiskt. Och så klart, att ha privilegiet att springa i en extrem miljö, något som många bara kan drömma om. Många finner det svårt att komma tillbaka till vardagen efteråt och för en del blir det starten på en ny tillvaro med nya perspektiv.

Något särskilt minne från loppet som du vill dela med dig av?
– Etapp 5, den sista tävlings-etappen. Vi passerade en stor hord av dromedarer och de hade kalvar. Jag kan inte komma ihåg att jag sett små baby-dromedarer förut och de var verkligen söta. Då kände jag “wow”, vilket privilegium att få uppleva detta.

Speed hiking kring Mont Blanc – med lätta steg bland höga berg

October 15, 2015
Foto: Dan Kullberg Text: Fredrik Ölmqvist

Foto: Dan Kullberg
Text: Fredrik Ölmqvist

Ursprungligen publicerad i Scandinavian Traveler, Aug 2015
Stigen från Argentière löper genom skogen upp mot den branta bergssidan. Humlorna surrar. Lårmusklerna får jobba. Vattenflaskan blir allt lättare. Några klättrare sitter och fikar på toppen av en spetsig, lodrät klippformation bredvid stigen som fortsätter med lodräta järnstegar. Plötsligt ett stenras som landar på stigen nedanför, utlöst av några klättrare högre upp på berget. Det kunde gått illa. En stenbock balanserar stolt på en sten, så nära att man nästan kan klappa den. De långa hornen avskräcker emellertid. Nedanför tycks berget kröka sig inåt. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte tappa fotfästet på den 20 cm breda bergskanten som utgör stigen. Sen kommer regnet och vinden. En större stenbumling erbjuder lite skydd men kylan tränger in under huden. Dags att sätta fart på benen. Himlen spricker upp och löpturen ner mot La Flégère är hisnande vacker med det magnifika Mont Blanc-massivet i fonden. Det här är belöningen för slitet upp. Det är ren löparlycka. Eufori. Att flyta fram utmed berget högt däruppe, med lätta steg.

MontBlanc-massivet. Foto: Dan Kullberg

MontBlanc-massivet. Foto: Dan Kullberg

I Chamonixdalen är aktiviteten hög på stigarna. Många är löparklädda, med vandringsstavar och lättviktspackning i en smidig löprryggsäck. Då går det att springa, i alla fall på platten och utför. Uppför går det bara lättare men det är knappast så att man springer uppför de stora bergen. Speed hiking handlar alltså mer om frihet än fart. Det är definitivt tillåtet att njuta. Faktum är att det blir lättare att njuta av bergen med mindre att släpa på. Svenska bergslöparesset Emelie Forsberg bor i utkanten av Chamonix. Långturer med lätt packning tillhör hennes vardag.
– Jag älskar att springa med en liten ryggsäck med endast ett ombyte för dagen, lite matsäck och ett kreditkort så jag kan ta in på en av de många fjällstugor som finns härnere. Den frihetskänslan som infinner sig när man kan ta sig såpass lätt framåt med löparskor och liten packning är obeskrivligt trevligt.

Från La Flégère följer vi den höga, mer tekniska leden till Col de Brevent. Hurtiga franska pensionärer traskar obehindrat fram på de smala stigarna som ringlar utmed branterna. Vyerna är hisnande, himmelska. Stärkande och lugnande. Inspirerande. På stigen möter vi även glada studenter och en och annan bergslöpare. Sista biten innan toppen känns något luftig i vajersäkrad brant klippterräng och bergfasta stegar. Vattenflaskan är sedan länge tom. Utförslöpningen från toppen ner till dalen är 1500 fallhöjdsmeter och bränner skönt i lårmusklerna. Passerar en fullastad vandrare på väg upp. Han frustar och kränger med sin tunga packning. Turen avrundas med en välförtjänt kall öl på torget i Chamonix, bredvid berömda statyn med Mont-Blancs förstabestigare Dr Paccard och jägaren Balmat. Året var 1786 och det kom att markera början av alpinismens gyllene era. Termometern visar 28°C. Klättrare, vandrare, löpare och promeneradturister njuter i sensommarvärmen. Dagen avslutas som vanligt med att Aiguilles Rouges färgas röda.

Foto: Fredrik Ölmqvist

Foto: Fredrik Ölmqvist

Olika turer
Antingen kör man dagsetapper uppe i bergen vid Balcon sud / Aiguilles Rouges och återvänder till pulsen i Chamonix vid dagens slut. För att spara på krafterna kan man med fördel ta liften upp till La Flégère eller Le Brévent. Den mer äventyrlige packar för flerdagarstur med övernattning i bergshytta. Många väljer Alpernas kanske mest klassiska vandringsled: Tour de Mont Blanc som löper runt hela bergsmassivet genom Frankrike, Italien och Schweiz. Det är en välmarkerad och livligt trafikerad led, framförallt under juli och augusti. I normal vandringsfart tar TMB ca 13 dagar. Med ultralätt packning och löparskor kan man tillryggalägga den ca 17 mil långa sträckan på en vecka. En annan variant är att göra ca halva turen på 3-4 dagar och ta bussen genom Mont-Blanctunneln tillbaka från Courmayeur på Italienska sidan. Ytterligare en variant är att tillryggalägga hela sträckan non-stop, som de 2300 deltagarna i makalöst populära ultratrail-loppet UTMB gör sista helgen i augusti. Vetenskapsmannen Horace Bénédict de Saussure var 1767 den förste som gick runt massivet. 20 år senare stod de första alpinisterna på Mont-Blancs topp.

När?
Den högalpina vandringssäsongen i Alperna startar i regel kring mitten av juni men efter snörika vintersäsonger kan det dröja en bit in i juli innan alla lederna är öppna. September är en bra tid. Inte lika varmt som sommarmånaderna juli/augusti utan lite off-season, och inte lika packat med folk på lederna eller hytterna som i juli/augusti. Väderleken kan skifta snabbt i bergen och det gäller att vara förberedd på det värsta.
– Det kan det bli väldigt varmt på dagarna så att det byggs upp regnmoln med stormvindar framemot eftermiddagarna, Det kan man tänka på när man ger sig iväg, att man kanske inte vill stå på en bergstopp kl 17 när stormen kommer, varnar Emelie Forsberg.

Emelies favorittur: Startar i Chamonix och klättrar över Brevent med utsíkt över hela MontBlanc-massivet, för att sedan ta sig ned på andra sidan i en parallell dal med Chamonixdalen, Sätt kurs mot Refuge du col Anterna där man kan stanna eller fortsätta vidare mot Refuge Anterne och därefter mot Refuge de la Pierre à Bérard, och vidare ut mor Buet där man kan ta buss eller tåg tillbaks till Chamonix. Med övernattningar tar turen ca 2 dagar. – Jämfört med livet i Chamonix får man se en betydligt vildare sida av Alperna med mycket bergsgetter och vilda rovfåglar. Foto: Fredrik Ölmqvist

Emelies favorittur:
Startar i Chamonix och klättrar över Brevent med utsíkt över hela MontBlanc-massivet, för att sedan ta sig ned på andra sidan i en parallell dal med Chamonixdalen, Sätt kurs mot Refuge du col Anterna där man kan stanna eller fortsätta vidare mot Refuge Anterne och därefter mot Refuge de la Pierre à Bérard, och vidare ut mot Buet där man kan ta buss eller tåg tillbaks till Chamonix. Med övernattningar tar turen ca 2 dagar.
– Jämfört med livet i Chamonix får man se en betydligt vildare sida av Alperna med mycket bergsgetter och vilda rovfåglar. Foto: Fredrik Ölmqvist

Vad behöver man?
I princip kan man köra speed hiking överallt där man kan vandra. Ju högre höjd man skall vistas på desto viktigare blir det med adekvat säkerthetstänk: tillräcklig utrustning, regntåliga kläder & skor, nödproviant, första förband, kommunikation, koll på väderprognos etc.
Skorna är viktiga. Trail runningskor funkar bra, men välj inte en för tunn och tajt sko, utan välj en någorlunda stabil sko med kraftigt mönstrad sula, med tillräcklig dämpning och skydd mot vassa stenar, som har tillräcklig komfort och utrymme för svullna, ömma fötter, samt en överdel som håller foten på plats under de långa utförslöporna. Glöm inte varm tröja, ombyte, mössa och vantar, samt pannlampa, solglasögon, solskydd, regnkläder, vattenflaska, fotsalva och första förband. Men packa smart och ta bort det du inte måste ha med. Välj den allra lättaste utrustningen för att få ner packvikten, så att den landar kring max 2kg. Kartan Pays du Mont-Blanc 1:50 000 Aravis, Chamonix, Courmayeur. Finns att köpa i bokhandeln eller på guidebyrån i Chamonix.

Vem kan göra det?
Stigarna har lite olika svårighetsgrad och brukar innebära en hel del stigning. Så bra kondis och benstyrka underlättar förstås. Man bör även ha viss vana vid att förflytta sig i terrängen. På många ställen kan man ta liften upp och springa ner. När det gäller tidsangivelser på leder kan man räkna med att man behöver ungefär halva tiden i anspråk. Ett tips: för bättre stabilitet snöra gärna åt skorna ordentligt innan utförslöpningen, så att fötterna inte glider fram i skon. Optimera lårmusklernas återhämtning genom stretching, massage och kompression.

Boende i Chamonix

Hotel Pointe Isabelle
Svenskägt, centralt beläget hotel som nyligen renoverats. Väldigt fräscha rum således och väldigt bra frukost. De tystare rummen ligger mot parken. Dubbelrum från €88.
165 Avenue Michel Croz
+33 (0)4 50 53 12 87
http://www.pointeisabelle.com
Skärmavbild 2015-10-14 kl. 09.29.20Hotel Gustavia
Trevligt trestjärningt hotell med sportig atmosfär. Beläget mittemot tågstationen. Baren Chambre-Neuf är världskänd för sin after-ski. Tel. +33450530031 http://www.hotelgustavia.eu

Drygt 50 bergshytter erbjuder logi utmed TMB. Högsäsong bör man boka sängplats i förväg. http://www.autourdumontblanc.com

Auberge – Refuge”La Boerne”
Annorlunda och intim refug längs in i Chamonixdalen. Inhyst i ett mysigt chalet från 1800-talet med totalt 31 sovplatser fördelat på 6 rum. Gemytlig stämning, vällagad husmanskost från Savoie-regionen och en solig terrass. Endast bädd: €20. Halvpension: €40. Trélechamps, Col de Montets, Chamonix +33450540514 http://www.la-boerne.fr

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 375 other followers