Skip to content

Elisabet Barnes vann Big Red Run

July 2, 2016

Svenska ultralöparen Elisabet Barnes blev totalsegrare i etapploppet Big Red Run i Australien: 25 mil fördelat på sex etapper. Elisabet, som slog igenom 2015 då hon relativt okänd vann Marathon des Sables, visade återigen att hon behärskar etapplopp i ökenmiljö.

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 15.24.44

Elisabet Barnes visade klass och var snabbast av alla, på samtliga etapper.

Hur var loppet?
– Big Red Run är ett lopp med god stämning och kamratskap och alla stöttar varandra oavsett ambition och förmåga. Vi hade väldigt kul i lägret. Terrängen är relativt lättsprungen och består av dirt roads, sanddyner, steniga platåer och ojämn, sandig terräng mellan the parallella sanddynerna. Det var ett speciellt år då det hade fallit mycket regn så öknen var grön och det var mycket vegetation. Detta är väldigt ovanligt och ett privilegium att få se även om jag hade förväntat mig ett torrare och mer typiskt ökenlandskap. Loppet gick bra för mig: jag gick ut relativt snabbt dag 1 och höll min ledning genom hela loppet.

Vad var svårast?
– Dag 2 var tuff. Det regnade under natten och öknen förvandlades till lervälling. Det var den typ av lera som fastnar under skorna och stundtals sprang jag med kilotunga lerklumpar under fötterna!

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 15.26.16Hade du några motgångar/low points?
– Överlag så var det ett positivt lopp för min del. Det är klart att man alltid har några low points under den långa etappen (Dag 5 – 84km) men det var inga motgångar som så. Hade regnet fortsatt efter Dag 2 vet jag inte om det hade varit så kul! Dag 3 blev inställd på grund av regnet eftersom inga fordon kunde ta sig fram för att märka banan eller placera ut check points. Jag spenderade nog minst två timmar på att skrapa lera från mina skor den dan och göra dem brukbara igen för dan efter.

Vilka var dina framgångsfaktorer?
– Jag sprang varje dag utan att tänka alltför mycket på följande dagar. Detta lönade sig eftersom vi fick en oväntad vilodag Dag 3. Detta var också ett lopp som passade mig med en hel del löpning på väg och inte alltför tekniskt. Jag var mer eller mindre tvungen att gå ut hårt Dag 5 för att säkerställa segern och min förmåga att upprätthålla min styrka och fart hjälpte mig att vinna den etappen med god marginal och loppet som helhet. Jag åt bra och hade tid till återhämtning mellan etapperna. Att ha en daglig rutin hjälper också för lopp som detta.

High points?
– Lägerlivet som helhet var fantastiskt, och att få springa i en sådan unik miljö och besöka Australiens outback. När regnet väl slutade hade vi en solid vilodag följd av en stjärnklar natt och även om det blev ganska kallt så var himlen spektakulär. Att springa i mål som vinnare är ju så klart en high point också!

Har du något särskilt minne från loppet du vill dela med dig av?
– Oj, det är många minnen. Jag tycker alltid det är inspirerande i sådana här lopp att stanna uppe och se folk komma över mållinjen efter den långa etappen. Att springa in 8.5 timmar är ju ingen konst. Det är de som är ute dubbelt så länge och mer som verkligen behöver ha den mentala styrkan att komma över linjen.

IMG_3798

I mars i år vann Didrik Transgrancanaria. Med andraplatsen på Western States etablerar han sig definitivt som en av världens bästa ultratraillöpare. Det skall bli spännande att följa honom under UTMB i slutet av augusti. Foto: Fredrik Ölmqvist

Övrigt:
100-mileloppet Western States 25-26 juni. I sitt första försök tog den norske ultralöparen Didrik Hermansen en imponerande andraplats i klassiska Western States Endurance Run i Kalifornien på 16 tim och 16 minuter. Det var första gången Didrik fullföljde ett 100-milelopp. Vann gjorde blott 20-årige Andrew Miller, som knappast tillhörde förhandsfavoriterna. Jim Walmsley, som länge ledde loppet på rekordtid, klarade inte att hålla den höga farten och sprang dessutom fel vid mile 93, och klappade igenom totalt. Jämfört med de flesta större ultra-traillopp i Europa är WSER betydligt mer snabbsprunget. Den kanske största svårigheten är att det är väldigt varmt, uppemot 35-40°C. För att kyla ner sig väljer deltagarna att lägga sig i bäckarna utmed banan.

Till norska löpartidningen Kondis kommenterade Didrik sitt lopp.
–Jag bestemte meg for å løpe mitt eget løp i det jeg følte var fornuftig fart fra start. Var usikker på hvordan jeg kom til å takle løpingen i høyden. Første 50 km gikk på ca 2400 meters høyde. Etter hvert går løpet ned i lavlandet og de beryktede cayonene som er bratte og ekstremt varme. Føler jeg takler varmen bra foreløpig. Kommer opp av cayonene etter 55 miles. Da kjennes varmen ytterligere og et langt lettløpt parti i sola står for tur.

Varmen var en virkelig utfordring
–Jeg gleder meg mer og mer til elvekryssingen, en stor elv som må forseres med delvis smeltevann. Fantastisk avkjølende. Hele løpet løp jeg med isbiter i ermer, caps og halstørkle. Alt for å prøve å kjøle meg ned, fortsätter Didrik.

– På 80 miles begynte jeg virkelig å få det. Slet med å få i meg mat og drikke og varmen var ekstrem. Jeg la meg ned i alle bekker og etter hvert små pytter på leting etter noe kjølende. Kilometrerne går sakte, den siste biten og ja, bakkene må gås på slutten. Også fordi jeg da visste ingen kom bak og jeg var ferdig fysisk og mentalt.

Andra resultat från ultratrail och bergslopp:
Ida Nilsson följde upp segern på Transvulcania och vann Mt Blanc Marathon på 4:46. Som brukligt sista helgen i juni avgjordes ett flertal bergslopp i Chamonix. Norge visade sin styrka inte minst i Vertical Kilometre-klassen där Stian Angermund Vik vann herrklassen och Hilde Aders vann damklassen. Yngvild Kaspersen vann dessutom 23 km-klassen, där Hilde Aders kom tvåa.
André Jonsson kom sexa i Livigno Skymarathon, och Jonas Buud kämpade sig igenom Lavaredo Ultra-trail, där han kom 7:a. Så här skrev Jonas på sin facebooksida: “En 7 plats är ju godkänt. Men mitt lopp är långt ifrån godkänt. Riktigt stum i den andra långa backen. Tog över 2 timmar innan det började släppa så jag kunde springa lite igen. Sista långa backen ville aldrig ta slut, backkrön efter backkrön.
Tre punkter att träna vidare på:
1 springa en backe på 1000 höjdmeter, 2 springa en backe på 1000 höjdmeter, 3 springa en backe på 1000 höjdmeter
Svårt att bli bra på något som man inte tränar på.
Nu blir det full träning mot Ultravasan, den miljön kan jag ju träna i varje dag.”

 

 

 

 

 

Running on the edge

June 23, 2016
IMG_3394

After the long, cold night. Andy Symonds (Scott) descending from Roque Nublo with burning quads.

TransGranCanaria ultra-trail 125 km is a seriously tough race.

By Fredrik Ölmqvist

At the start line in Agaete on the Friday evening something wasn’t right with Jonas Buud. You could see it in his eyes. An insecurity. A hint of weakness. Like he shouldn’t be there. What we didn’t know was that the swede since a few days had suffered from a cramping-like stiffness in the leg area, more precisely the area of the stress fracture that stopped him from running for several months in the beginning of 2015. The day before the start the stiffness had spread to the neck and right shoulder. Getting prepared for departure to the race start he considered his chances to finish the race less than 2 %. This was not going to be the perfect Jonas Buud race we have seen in Ultravasan, in Tarawera and of course at the 100K world championship in the Netherlands 2015 the past fall. Make no mistake, Jonas knows very well that more runnable courses suits him much better than Transgrancanaria, which is considered as a very technical course, with steep climbs requiring more walking than running. His participation in a technical race like TGC is primarly for learning and to develop, to become a more complete runner.

IMG_3126

A worried Jonas Buud (Asics) before the start.

Agaete is a cosy village on the north-west coast of Gran Canaria. Compared to the hot and sunny south this part of the island is battered by bitterly chilly northern winds sweeping up the mountains during winter. Mentally you need to be prepared for this.
The event has grown steadily since the start in 2003 amassing international media attention. For the 2016 edition TransGranCanaria had attracted a strong international line-up, partly as an effect of being part of the Ultra-Trail World Tour, where runners assemble their top points from maximum three races. Notable runners were: Andy Symonds, Nuria Picas, Long-Fei, Seth Swanson, Julien Chorier, Seb Chaigneau Caroline Chaverot, just to name a few.

IMG_3159

In his bubble: Didrik Hermansen (far left, orange singlet). In the limelight: Gediminas Grinius(1), Nuria Picas(2), Tim Tollefson(28) and Seb Chaigneau(10).

Among the elite runners at the front of the starting line Jonas’ Asics team mate Didrik Hermansen looks relaxed and composed, silently watching Gediminas Grinius, the winner of last years edition. The Lithuanian pose for the press photographers with raised arms, playing the extrovert role that amass likes on social media, but likely it only fuels Didrik’s desire to prove his aquired strenght, because this is what TransGranCanaria is all about. Strong legs. The steep descends and technical trails will eventually trash your legs, elite athletes included. After his second place 2015 Didrik Hermansen is here to win. After months of thourough preparation he is quite confident, although he knows that the field is considerably stronger this year, including a Gediminas in peak fitness and the 100K world champion Jonas Buud. Didrik knows of course of Jonas’ predicament. Actually Didrik’s accompanying friend Jörund happened to be a chiropractor and had given Jonas a much appreciated treatment before the start, which has done wonders for Buud’s back and neck. Even if they aren’t training partners, they know eachother well and Didrik has podium finishes behind Jonas in Ultravasan, the 90K ultra-trail along the classic Vasaloppet nordic skiing course in Jonas’ home region. It’s a race where Jonas has two consecutive victories and Jonas himself considers his 2015 race, where he won in 5:45, his best race ever. A perfect race, on a runnable course, which is right up his sleeve.

IMG_3936

A shattered Andy Symonds trying to enjoy his post-race beer, and Jonas Buud’s struggle is finally over after 14H22.

But TransGranCanaria is a completely different kind of race. Although situated on sunny Canary Islands with finish in Maspalomas, this race isn’t the least about leisure. Make no mistake TransGranCanaria 125 is very VERY tough on the legs. Only approx 50% of the participants finish. The rocky trails works the muscles from all directions. Like putting the legs into a stone crusher. You only need to see Ian Corless’ picture of Anton Krupicka efter his finish in 2015. Sitting on a chair with an empty gaze, void after having endured hours of suffering, trying to figure out what’s left of him. Jonas Buud’s facial expression after the finish is one of a survivor, like he just came out from a war zone. While he endured the course he looks at least 10, maybe 20 years older than his 40. Normally Jonas Buud is tall, lean and elegant, with a faint resemblance of Harrison Ford. He has class and perseverance and he is not one to withdraw without very strong reasons. Symptomatically he gritted through the punishing course. Still standing he greets a horisontal and likewise shattered Andy Symonds who took 5th. They ran together much of the course but Buud’s legs just wasn’t there. To manage this course you have to do your homework, which is lots and lots of uphill trekking and steep descending, preferably on the gnarliest trails possible. Jonas Buud didn’t and he, just as most, had to pay the consequences. Suffering. Burning quads. Dark thoughts. Agony. Desperation. Beyond hope. For the runners TransGranCanaria has nothing to do with hope. It’s all about staying power.

IMG_3932

Jonas Buud at the finish.

Mental strenght is Gediminas Grinius ace. He was once in a place where running saved him. Suffering from depression as an effect of post-traumatic stress from his military experiences he started running on his doctor’s advice, to enable an escape from haunting memories. And the longer he ran the easier it got, he told photojournalist Ian Corless in his podcast ’Talk Ultra’. ”When you have been to hell in real life with the potential for death or in the dark depression of post-traumatic stress, the challenges of enduring the hardships of a 125K race are put in perspective, says Ian Corless, a former elite cyclist and keen trail runner with many ultra-trails under his belt. He is intrigued by the unpredictability of the sport.

”Fitness in any endurance event will only take you so far, but in the end the mental strenght is what actually will make you finish. The biggest problem with ultra runners however, is that they are so good at turning off the physical signals.” One tragic example is pro cyclist Tim Simpson who actually died from a heart attack on Mont Ventoux while cycling, He died on his bike and the doping had made him into a machine, feeling invincable.” Another recent example is Swedish runner Johan Lantz in TransGranCanaria 2015. Despite horrendous pain from a stress fracture he pushed himself to the limit. He was in superb shape, easiliy outrunning both Sondre Amdahl (4th 2015) and Didrik Hermansen while training on the course prior the race. TGC 2015 was supposed to be his great debut on the international ultra-trail scene, but it nearly ended his running carriere. He was in 3rd place when his right leg just snapped under him and he collapsed onto the ground while running on the tarmac in Tejeda, some 70K into the race. The femur bone was completely broken. The doctors gave him slim chances to ever run again, primarly as a consequence of the initial failed surgery in Las Palmas. But thanks to skilled Swedish surgeons Johan is now training with obsessive determination focused on his second debut at TransGranCanaria 2017.

IMG_3356 (1)

One of his aces: Asics ambassador Didrik Hermansen’s ability to descend fast on technical trail

Initially Hermansen and Buud ran together but 5 hours into the race Jonas has to let go of Didrik. He doesn’t dare to keep the same pace, especially downhill. Being 100K world champion on road or even the undisputed king of the runnable 90K ’Ultravasan’ is no guarantee. TGC 125 has +8000 metres of steep climbs, and 8000m of steep descends – mostly on technical trail. Jonas Buud’s quads suffer in the descends, normally one of his strong assets and one that helped him to win Swiss Alpine Marathon eight consecutive times. His major goal this year is Comrades, a completely different race where you run all the time and where Buud’s unique endurance and excellent running economy makes him a podium contender. But in TGC you spend more time walking than running. In walking or speed hiking you use different muscles. You can’t win the TGC if you haven’t prepared your quads properly for the massive descents. Reaching the highest point of the race Pico del las Nieves at approx 85 K Jonas still feels fairly fresh but in the following descent his legs have no desire whatsoever to run downhill. He is ’hobbling like a scared old man’ only to see Andy Symonds, who he had been running with for a while, dissappear in front of him.

IMG_3585

Superior. Caroline Chaverot (Hoka) won the female category with a 2 hour margin.

At Roque de Nuble french runner Aurilien Collet still has the lead but the looks tired, and he’s being chased. Gediminas and Didrik are hot on his heels, steadily working their way up to the front of the race. Before the race Gediminas has said that he’s much stronger this year than last year. Just like Didrik he appears leaner. None of them are newbies anylonger. After last years 2nd place Didrik went on to win Lavaredo in the Dolomites, another prestigious ultra-trail. They know eachother well, having trained together on Gran Canaria. The pace increases. Gediminas tries to pull away uphill but is soon caught in the descent.,. With his ability to descend fast on technical terrain Didrik runs into first place in the downhills to Ayagares, some 25 km before the finish. At the last food station he gambles and only grabs something to drink, while Gediminas spends three minutes eating. Gediminas ability to suffer can’t prevent Didrik from being the faster runner. Without knowing exactly where Gediminas is, Didrik pushes hard all the way to the finish in Meloneras. He has given everything and he’s running on the edge of what his body can handle. After Garanon he hasn’t been able to eat anything, just to drink. Coming down from the mountains has also meant it’s got much hotter. Running through the cheering crowd the final metres before the finish line as number one – this is moment he’s been training for with 100 % focus since previous year. Through the winter, many, many cold traning sessions in darkness. Crossing the finish he can’t hold back the emotions and exhaustion.

IMG_3804.jpg

Didrik Hermansen coming to terms with his achievement.

Realizing the suffering is over and that he’s made it for a split second his face turns into a cry. But just as quickly he composes himself and returns to the smiling, humble athlete. Overjoyed he gives his wife a long, big hug. Sharing the victory. Thankful. Gediminas arrives just three minutes behind. Looking strong. Happily hugging his kids. While the top runners arrive, one more shattered then the other, Didrik has to work hard to stay on his feet. He can’t anylonger control his body with his mind. During an interview he has to excuse himself before he rushes aside and vomit. Another side of the victory, curled-up in the grass behind the sponsor banners, now covered by a survival blanket, utterly weak and drained. He is brought to hospital on a stretcher and treated with IV-fluids due to extreme dehydration. It was a tough race to win.

Getting fit for the mountain

May 26, 2016

By Fredrik Ölmqvist
Peak fitness is paramount to succeed, and there are no shortcuts. Time spent at the gym or in action in the outdoors will take you closer to your goal, wheather it’s finishing your first ultra-trail, setting an FKT or pulling off your dream expedition.

Skärmavbild 2016-04-06 kl. 12.27.22

Photo credit: The North Face

The North Face Mountain Athletics is a concept with extra durable training clothes and a training app that helps you to evolve in the right direction, according to the time plan. The North Face product development team realised that their outdoor athletes not only needed outstanding performance outerwear for physical activities, in all kinds of mountain conditions. They also needed extra durable training clothes that could stand extraordinary wear and tear in crossfit exercises like pulling car tyres, sliding up and down climbing ropes, or carrying rocks – like ultra runner Jez Bragg does to strenghten core and upper body.

The design team went to the Mountain Athletics gym in Jackson Hole, where mountain guides, alpine climbers and professional free-skiiers workout to get in peak shape during pre-season. The training methods were much rougher on the clothes than the ’normal’ city-gym session. Thus, new, stronger materials with re-inforced seams was developed and eventually tested by TNF’s own athletes.

The new clothing line Mountain Athletics is very functional and basic. There is no rocket science. Basics fabrics. Flash Dry has been around for some years now. But they have just been well thought out. All the stitching is nicely flat-locked to avoid rubbing, if you’re let’s say carrying sandbags. And they have been moved to an area where they aren’t going to bother you. Generally the T-shirts, especially for the girls, are cut slightly longer, so you’re not going to show off you belly doing pull-ups.

IMG_2823

James Pearson. Photo Fredrik Ölmqvist

 

With The North Face gear your more than well equipped to go into the mountains. What TNF is doing with Mountain Athletics is ticking the box of the necessary preparations.
– The exercises we do in the gym are very different than going in the fitness gym. Normal training clothes will eventually fall apart. So you need strong, well fitting clothes, explained renowned British climber James Pearson at the European launch event of Mountain Athletics in London earlier this spring. According to Pearson TNF’s new line of clothing, focusing on the training side of the outdoor achievements, is telling a human and true side of the story that has been forgotten.
– It’s been designed for climbers and skiers and runners, and for all the exercises we do all the time. For me personally, simply by going in this direction, I feel like it’s one of the most pure and hones moves that TNF has done in recent times, because training is boring, and ultimately when you’re on your own, in the gym. No one r e a l l y likes training. But you have to, because you want to be able to go out there, into the outdoors and realise your dreams. Before, the training side of our life, was forgotten about. It was like, ’look here are these fantastic athletes. They are superpeople. They just go and do these amazing things all the time’, except there was 50-60 % of our life took place in gyms, where we were sweating, suffering.

After having enjoyed the natural progression James Pearson reached a plateau where he didn’t really develop as a climber, no matter if he increased his training. He realised that he had to change something. So in recent years he has started to do more cross-training style training, mainly indoor. To be able to perform the difficult climbs he was dreaming about his only option was working on his weaknesses.
– As you get older, the body doesn’t react as well as it used to, and you’ll need to work extra. Another option is trying new training methods, learning to train in a way to make the whole body, stronger, stabilizing the whole body. For me as a climber it has generally meant working more on the antagonistic systems, the ones that climbing forgets, like stretching out the fingers with therabands in the opposite direction. Doing it 15-20 minutes a day really helps avoiding finger injuries.

James Pearson’s top training tips:

“Always start your training session with a warm up. This is especially important for those who carry an injury.”

“Plan the session and stick to the program. It’s important to have clear goals in order to make every training session effective.”

“Hydration is vital and training sessions can get intense, so make sure you are ready in advance.”

Nowadays James travel the world with his girlfriend searching for new cutting edge traditional climbing routes, like the one he found in South Africa, one that defied both belief and gravity, and one that he had to go back home and work for. Long time. Hard work.
– As outdoor athletes we’re obliged to train because the world of an outdoor athlete is advancing soo fast that nowadays if you’re not training, if you’re not spending the majority of your time physically preparing yourself you’re getting left behind.

Skärmavbild 2016-04-06 kl. 12.14.46

Fernanda Maciel, Photo: The North Face

Brasilian ultratrail-runner Fernanada Maciel is another TNF athlete that has been working out with the Mountain Athletics garments the past year and using the Mountain Atletics App, a training tool designed to help reaching your goals. In Fernanda’s case the primary focus the past winter was her speed record attempt of ascending and descending Aconcagua 6962m in February, when she set a new speed record: 22h52min. Getting prepared for the objective meant very hard work: walking and running up and down in a technical terrrain with lots of snow, rivers, rocks, muddy and strong wind.
– This experience was completely different for me. I had to learn how go up slowly for my body assimilate the high altitute and pression without oxygen.
Her training also included carrying some weight (10kg) until 6.000m (19.800 ft) from base camp and back. She also ran up and down long stairs and performed various indoor and outdoor exercises to keep the whole body strong.
– For confidence on exposed trails it was necessary to get strong quadriceps, ankles and to have a good proprioception. In high altitude we loose lots of muscles, so my objective with the indoor training was to keep my back, arms and legs strong, to endure long days in the high mountains.
In order to get a balanced and strong body Fernanda performed various exercises: squats, stretching, carrying weight while running a few meters, carrying ropes, working the abs, the human flag, dragon fly movements, etc. As an ultra runner she has become aware of the many benefits of an overall fitness in terms of performance, avoiding injury and recovery.
– Two years ago I twisted my ankle and had to learn the right exercises to get a good balance, which meant doing proprioception exercises to strenghten my ankles. So I learned to value these simple exercises. to be able to practice sports outdoor they are in fact they the most important.

 

 

Strong line-up in TransGranCanaria

March 4, 2016
Transgran Foto de Ian Corless.jpg

Photo from the start of TGC 2015, credit Ian Corless

Tonight at 11pm the 2016 edition of the popular ultra-trail race TransGranCanaria starts in the cosy beach town Agaete on the north-west side of Gran Canaria. This year the field of elite runners is perhaps stronger than ever, including 100K world champion Jonas Buud (Swe) and a few international top-runners specially invited by the Ultra-Trail World Tour organisation: Tim Tollefson (US), Julien Chorier (Fra), Long-Fei Yan (Ch), Li-Dong (Ch) and Angela Shartel (US).

One strong reason to TransGranCanaria’s popularity is the timing. “It’s very motivating in the beginning of the season, especially for us trail runners who prefer more technical race courses”, said elite runner Caroline Chaverot (Fra) at the press conference on Friday. There are plenty of pre-race favourites but also several strong less known contenders. Ultra-trail expert Ian Corless predicts Seth Swanson, US (4th at UTMB 2016 and 2nd at Western States) has got both the speed and the necessary strenght. Read his pre-race piece here.

iancorless.com_Transgrancanaria15-6833

Norweigian surprise Didrik Hermansen blasted into 2nd place in 2015 Photo Ian Corless

This years edition might be somewhat faster than previous year due to the exclusion of the section across the sand dunes at the end. The weather forecast also predicts cooler temperatures. However the last part of the former course has been changed in favour of trail vs concrete.

From the official press release:
Las Palmas de Gran Canaria, 4th March 2016. –
The Transgrancanaria is the pioneering trailrunning race at the Canary Islands. This race, in which runners must cross the island in less than 30 hours (in the longest modality), has been taking place since October 2003. Year after year and “step by step”, the race has consolidated itself… …This weekend, Gran Canaria will be a big Tower of Babel from the starting line at Agaete tonight, to the trophy reclaim on Sunday 6th March at San Bartolomé de Tirajana. Over 3,400 runners from 65 different countries the race are registered for the race. Having a starting gate with 75 international elite runners, only in the longest modality, has granted Gran Canaria the category of trailrunning worldwide epicenter.

Unbeatable participation
Nuria Picas, last year champion, says “I am very motivated and enthusiastic to face up this 1st race of the season. That’s good because it means that I am prepared for the challenge. The level this year will be very high due to the elite runners’ participation. I am feeling happy, but at the same time, I am connected to the race and really concentrated. The exigence will be bigger, turning the race into a much bigger event”.

Picas hopes to repeat victory “like in the last two editions, but I am aware of the difficulty. The role of being one of the favorite is not mine. The finishing line is my dream!”. The champion has emphasized “the beauty of the race and the difficulty of the last kilometers. The island is a treasure for me. I am feeling very comfortable. I have a very special feeling”. At the same time, she highlighted “the high level and the high quantity of well-known runners competing in the race. For me, they are the real heroes”.

Sébastian Chaigneau admits that he has come back to the Transgrancanaria with enthusiasm, “it is one of my favorite races, I always come back very enthusiastic. It is a real mountain race, really hard and exciting. But the good views compensate everything because we can see the sea from the mountains”. According to the two-time champion, on 2012 and on 2013, whose record was beaten by Gediminas Grinius last year, “finishing the race after a whole year is really difficult”.

Julien Chorier, a French elite runner, maintains that this is one of the best races to start the season, “I really like the route because we cross the island from North to South by the mountains”. Chorier has been training very hard “I have been training hard to be fit, but it is really hard during this time of the year. I hope to be at the same level of the other runners and to stay among the first positions nearly the whole time”. According to the French runner, “it is impossible to forecast. There is so much level!”. He is very satisfied to be able to participate in the race, having the 2nd position on 2014 and being able to enjoy the island with his family. In fact, he has been here with them in February while he was training with Yeray Durán. “Meeting so many friends at the starting line is very exciting”. “Good luck everyone”, he said.

Yeray Durán, from Gran Canaria, could surprise us in this edition. After having the 5th position during the Ultra Trail Vibram at Hong Kong, he is starting as one of the favorite runners. But according to him, all the runners have doubts about the arrival due to the fact of being at the beginning of the season. “Maybe I feel better because of that. I am probably in better conditions than in Hong Kong. I must not forget that the Transgrancanaria is a race with a lot of inclines, that is why it is one of my favorites!”, he said.

Follw the race live here and get more info through the official website www.transgrancanaria.net.

 

Skansloppet 3.0 – 29 feb 2016

February 22, 2016

12745945_846680198773813_7610547075396703107_nTredje upplagan av bergsloppet i centrala Göteborg kommer att gå 29 feb, med gemensam start kl 18:00 vid Café Kastello på Linnegatan (bredvid Crèperiet). Eftersom vi dubblar varje gång blir det fyra varv med totalt 8 klättringar. Varje varv startar vid Kastello, med klättring upp till toppen av Skansen Kronan, sen utför ner till Skanstorget, in i Haga, uppför trapporna hela vägen upp där vi rundar Skansen Kronan, sen ner till Kastello. Ingen föranmälan krävs. Vi har heller ingen tidtagning, nummerlapp eller startavgift. Samling på Kafé Kastello, där man kan lämna sin väska under loppet.

Vid halt väglag rekommenderas skor med bra fäste – asfaltsstigen ner till Skanstorget kan vara hal. Vid Skansloppet sprang den snabbaste löparen Linus Hultegård två varv på ca 12 minuter – men flertalet behövde betydligt längre tid. Så räkna med en vinnartid på omkr 30 min och att de långsammare löparna behöver ca 1 tim. Det finns belysning längs hela bansträckningen men pannlampa kan vara ett plus just vid i denna passage – särskilt vid halka. Allt deltagande sker på egen risk. Skansloppet 4.0 som kommer att gå längre fram i vår kommer att innehålla totalt 16 klättringar.

Väl mött!

Asics MetaRun – högteknologisk löplyx

November 19, 2015

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 15.41.12Asics’ nya långdistanssko MetaRun, som är ett resultat av 60 års strävan, finns från den 18 nov i Asics Concept Store och börjar säljas i utvalda expertbutiker den 1 dec.

Av Fredrik Ölmqvist

I ett moln av rök, uppburen av två gigantiska robotarmar på scenen presenterade japanska Asics nyligen sin mest tekniskt avancerade löparsko någonsin för långdistans: ’MetaRun’, en pärla i sobert svart och guld som kommer att tillverkas i begränsad upplaga, blott 60 000 par (20 000 för Europa), att jämföra med de 60 miljoner par skor Asics säljer årligen. Hemlighetsmakeriet innan hade varit stort. I Sverige hade ett fåtal utvalda expertbutiker fått lägga beställningar utan att ens ha sett skon. Det rekommenderade butikspriset är 2500 kr.

IMG_1136

“Our best just got better” says Alastair Cameron, Asics’ top dog in Europe, Middle East and Africa. Foto: Fredrik Ölmqvist

Platsen är Brunel University i London. Asics’ Europa- Mellanöstern- och Afrikachef Alastair Cameron, som just kommit från NY Marathon där 50 procent av deltagarna hade Asics på fötterna, meddelar den ditresta presskåren att ’Our best just got better’. Detta var det huvudsakliga målet med MetaRun när utveckligen av projektet drog i gång på forskningsavdelningen i Kobe tre år tidigare: att i förhållande till befintliga långdistansmodeller förbättra de fyra kärnfunktionerna: vikt, stabilitet, passform och dämpning.
– Målet var att göra den bästa långdistansskon, för bästa prestation. Men det är ett resultat av en kontinuerlig förbättring, förklarar Alastair Cameron, sportigt elegant klädd med mörk pikéstjorta under den mörka kavajen.

Förra gången Asics slog på stora trumman för en långdistanssko var när man släppte exklusiva Kinsei-modellen för 10 år sen: en glänsande, silvervit skönhet med dämpning som en vattensäng och komfort som en Chesterfield-fåtölj. Erik Nystedt, Marketing Director för Asics i Skandinavien och Benelux, förklarar betydelsen med en toppmodell som MetaRun.

q7h0x2guyay4frxjvcxr

“Asics följer den japanska traditionen ‘kaizen’, som innebär en ständig strävan att förbättra varje moment” säger Erik Nystedt, Asics’ svenske VD.

– Som marknadsledande inom ’performance running’ är det jätteviktigt för oss att ta våra saker till nya nivåer. Följdeffekten är den nya teknologin som kommer många fler till godo i förlängningen, i andra modeller. Det är evolution, att utveckla och förfina de saker vi jobbar med, år för år, säsong för säsong. Det är vår paradgren.

Erik Nystedt nämner det japanska begreppet ’kaizen’ som innebär strävan mot förbättring.
– Det är en tradition inom japanska bolag där man hela tiden driver förfiningen av arbetet för att hitta nya vägar och lösningar som möjliggör innovativa språng.
Förmågan att få ihop alla detaljer på skon så att de samarbetar är en av förklaringarna Nystedt lyfter fram till Asics stora marknadsandel av den totala löpskoförsäljningen.
– Många av de enskilda detaljerna klarar våra konkurrenter. Det vi är bra på är att alla små saker matchar varandra och arbetar tillsammans.

IMG_1152

“The MetaRun is an extreme statement of innovation” sade Gerhard Klein, Head of Global Performance Footwear. Foto: Fredrik Ölmqvist

Löpskobranschen har genomgått stora förändringar på senare år, inte minst med den minimalistiska trenden som fick många konsumenter att efterfråga mindre stabila löparskor med lägre häldropp (höjdskillnad mellan häl och framfot). Asics’ position har varit förhållandevis försiktig i sammanhanget. Visst, några modeller har fått några millimeter lite lägre drop och mer flexibilitet.
– Vi har hela tiden varit lite skeptiska när det gäller minimalismen, medger Gerhard Klein, globalt ansvarig för performance-skor. Men att skydda löparen skadeförebyggande har alltid varit viktigt för oss.
Även i Japan har man haft, och har fortfarande, en minimalistisk period, men den har sett annorlunda ut, förklarar Klein.
– I Japan är alla sedan länge väldigt upptagna av lättvikt. Men det är snarare ’Racing Flats’, de lättaste tävlingsskorna som är ’the mindset’.
MetaRun som är framtagen för den globala marknaden är med sitt 10mm-drop (22/12), kraftiga häl och två olika pronationsbromsar (lite hårdare Duomax i mellansulans insida samt den nya tekniken AdaptTruss, en kolfiberförstärkt brygga i mittfoten) en i sammanhanget stabil och traditionell löpsko.
– Många löpare är positivt traditionsbundna. De tillåter små förbättringar, menar Erik Nystedt, som vet att trygghet är viktigt.
Många är också trogna sitt märke när de väl har hittat en modell med en läst som passar deras fot. Asics har dels ett stort utbud med olika modeller för olika fottyper men har också hållit fast vid sina storsäljande modeller genom åren. Ytterligare en styrka är just att de är så stora och välkända. För många känns det tryggt att köpa en sko av ett välkänt märke.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 15.32.02

Ögonblicket när Asics MetaRun gör entré inför den samlade löparpressen. Foto: Fredrik Ölmqvist

Men 2500 kr!? Vad är det då man får som en 1500-kronorssko inte har, kan man undra. Gerhard Klein beskriver sin nyfödda baby som ”an extreme statement of innovation”.
– En fotbollssko, med avsevärt enklare konstruktion, kan idag ligga på 400€. Det har varit väldigt svårt att nå fram till den här nivån, som har krävt en mycket omfattande testverksamhet. Alla nyckelfunktioner har förbättrats genom nya tekniker, konstruktioner och nya material. Dels skulle den vara lättare, samtidigt som stabiliteten, dämpningen och passformen skulle förbättras. Produktionen av MetaRun innebär också många manuella moment: 150-200 personer rör skon under processen.

I Asics egen jämförelse med Gel-Kayano 21 får den nya modellen högre poäng i samtliga av de fyra kärnfunktionerna:
Lättvikt: Den lätta mellansulan i FlyteFoam – med inbyggda organiska fibrer –bidrar till att minska skons vikt med 20 gram samtidigt som den ger både bättre dämpning och slitstyrka.
Stabilitet: Den helt nya karbonförstärkta AdaptTruss-bryggan i två delar ger en progressiv och följsam stabilitet. AdaptTruss tillsammans med den sluttande DUOMAX-konstruktionen är MetaRun 28% stabilare i hälen och 15% stabilare i mellanfoten.
Passform: Ovandelen är optimerad med MetaClutch, en utanpåliggande hälkappa fodrad med ett minnesskum, och Jacquard Mesh, ett nätmaterial i ett lager som sitter som en strumpa runt foten.
Dämpning: X-GEL är en hybrid-gel som med sin form och placering ökar dämpningen i hälen med 18%.
*ovanstående uppgifter är tagna ur pressreleasen.

Skärmavbild 2015-11-19 kl. 12.25.20

Dammodellen

Dammodellen skiljer sig något från herrmodellen både i utseende och utförande. Mindre guld, mjukare passform, smalare läst och något högre valv. Den har också lite högre drop: 14 mm (istället för 10 mm) och något annorlunda dämpning fram. Herrmodellen väger 310 gram (stl US9), vilket kanske inte tycks särskilt lätt, eller?
– Det är lätt, hävdar forskningschefen Dr. Tsuyoshi Nishiwaki. För en stabil och väldämpad sko med bra slitstyrka är det lätt. Jag är medveten om att konsumenten vill ha en så lätt sko som möjligt men man bör känna till att viktreduktion och hållbarhet följs åt. Vi ville skapa en lätt – och hållbar sko.

IMG_1176

Dr. Nishiwaki. Foto: Fredrik Ölmqvist

Dr. Nishiwaki som förfogat över ett 30-tal personer som enbart arbetat med projektet de tre senaste åren, utan begränsningar i tid eller budget för att skapa den bästa långdistansskon, beskriver arbetet som en fusion mellan ingenjörsvetenskap och hantverkskunnande.
– Det har varit en ständig kamp hos oss mellan designers och ingenjörer, men det är det vi försöker kombinera: hög funktionalitet med hög nivå på designen. Jag är stolt över vårt hantverkskunnande men det skall alltid finnas ett vetenskapligt underlag så att designen optimerar funktionen. Ett exempel är flexskårornas placering och form i yttersulan, så att skon flexar på rätt sätt. Ända sedan Kihachiro Onitsuka skapade den allra första Marathon Tabi-skon för mer än 60 år sedan har Asics strävat mot förbättring i varje detalj.
– Varje ny sko ska vara lite bättre än den förra, så jag är stolt över det jättekliv vi tagit med MetaRun, säger Dr. Nishiwaki. Framöver kommer MetaRun sätta standarden för alla ASICS produkter. Det här är bara början på den här resan, avslutar han.

Möt Emelie Forsberg – Sveriges världsstjärna i bergslöpning

November 3, 2015
770_550_Emelie_Forsberg

Emelie Forsberg under Transvulcania: 73,3 km med +4415m. Foto: Salomon, Text Fredrik Ölmqvist

Ständigt leendes i en sport många förknippar med lidande drivs hon till 100 procent av lust och inspiration, av känslan i kroppen. Emelie Forsberg räknas som en av världens främsta bergsultralöpare – i stenhård konkurrens. Men hon möter gärna berget även helt själv. Med äventyr i blick, med själ och hjärta. Möt Emelie Forsberg – biologistudenten från Härnösand som käkar alptoppar till frukost.

Mont Blanc glänser över dalen som sedan en tid blivit Emelie Forsbergs hem. Om man har berg som största passion i livet är det ingen dålig plats att leva på. Bergsstigarna erbjuder outsinliga löparutmaningar sommartid. De lodräta klipporna kittlar klättraren. Är man dessutom skidfantast blir vintersäsongen grädde på moset. Då sadlar Emelie om till skidor och skidalpinism. Det är hennes jobb. Som helårsatlet för Salomon är bergslöpning och skidåkning hennes huvudsakliga uppgifter.

Emelies träningsmiljö. Chamonixdalen som även tagit epitetet

Chamonixdalen som även tagit epitetet “Vallée du Trail” är sedan två år Emelies träningsmiljö. – Trail är den naturliga löpningen för mig, vad jag alltid gjort och det barn gör när dom är ute och leker. Det är det bästa transportsättet jag vet och så himla härligt sätt att upptäcka nya platser och berg och dalar på. Foto: Fredrik Ölmqvist

– På ett sätt är det ju verkligen en dröm som jag lever i. På ett sätt kan det kännas ganska overkligt att ha ett jobb där jag bara springer, men jag har även haft det ”vanliga” livet. Jag har ju gått i skola, varit på universitet. Jag har ju jobbat med massa olika grejer. Jag har pluggat och jobbat samtidigt, så jag har en distans tror jag till det jag gör nu också. Jag trivs med det. Det känns som att jag har valt det här och jag vet att det är en livsstil som kanske passar just nu.

Emelie har bott i Chamonix i drygt två år, där hon delar hus i utkanten av dalen med pojkvännen Kilian Jornet, professionell bergslöpare & äventyrare. Här kan Emelie odla och träna i bergen året runt. I trädgårdslandet trängs bland annat gröna bönor, pumpa, squash, rädisa, rödbeta, olika sallader, broccoli, blomkål och lite örter.
– Det är en dröm jag haft länge, att vara lite halvt självförsörjande och jag tycker om det ekologiska tänket. Tack vare min livsstil som den ser ut nu kan jag prioritera det. När jag var 18 funderade jag nästan på att köpa en bondgård hemma, granngården där jag växte upp. Mina morföräldrar är samer och mina farföräldrar är bönder. Jag tycker det är väldigt viktigt att ha en insikt om det man äter, att det inte bara är att gå till butiken och köpa kött. Många är avskärmade från var det verkligen kommer ifrån. Det kan vara hemskt att se folk som inte har någon uppfattning om hur det går till. Man köper det, lägger det i kylskåpet och om det blir dåligt så kastar man det bara. Man har inte den här kontakten med det, som gör att man bryr sig. Man har inte kontakt med det som är verkligt tycker jag. Jag vill ha det på det sättet att jag vill jobba för det. Nu har jag lite mer möjlighet till att göra det.

Målgång på Transvulcania på La Palma. Foto: Salomon

Målgång på Transvulcania på La Palma. Foto: Salomon

På sin websida delar Emelie med sig av diverse recept. Men snarare än hälsofreak har Emelie gjort sig känd för sina kanelbullar och smarriga kakor.
– Jag vet ganska väl som anses vara nyttigt och vad som är en balanserad diet men jag tror också att det är ganska viktigt att lyssna på sig själv och inte kolla på vad olika dieter säger. Evolutionärt är människan väldigt adapterbar så jag tror att man bara skall hitta något som funkar för en. Sen är jag väldigt noga med att köpa det som är lokalt och ekologiskt. Jag köper t ex inte kött från Argentina. Jag tycker inte det är så gott när jag tänker på hur det kan gå till, och så försöker jag ju att leva så säsongsbaserat som det möjligt. Fast jag gör ju många undantag också. Jag flyger ju jättemycket för det är mitt jobb. Det är ju någonting som jag är medveten om. Så ibland tar jag aktiva beslut, att inte åka till USA för att springa en tävling. Om jag åker dit så kanske jag stannar i en och en halv månad och gör en massa jobb där. Jag försöker tänka lite åt det hållet.

Under några år bodde Emelie i Tromsö, där hon studerade biologi. Huset hon delade med sina vänner värmdes enbart upp genom vedeldning. Primitivt men väldigt konkret.
– Det är lite som det här med maten. Att man förstår vad det är. Det är inte bara att man slår på värmen och går och njuter av 30-graders värme och sen när det blir lite för varmt så öppnar man fönstret. För mig är det viktigt. Det känns som om att mänskligheten är på väg bort från naturen på något sätt.

EF_suunto1

Emelie och pojkvännen Kilian Jornet under en fotosession för Suunto. © zooom.at/Markus Berger

Att vara ute och röra på sig i naturen har hon fått från barnsben. Under tonåren utvecklades det till ett intresse. Nyfikenheten, att se vad som kommer härnäst, bakom krönet. Att stanna upp. Se det vackra. Rensa tankarna. Bara bli lugn.
– Naturen har alltid varit ett lekrum på ett eller annat sätt men då började jag tycka att det var härligt att vara ute springa, åka skidor i bergen, klättra, upptäcka och se nya saker. Från att det blev ett intresse har jag insett att det betyder väldigt mycket för mig. Det är det som är verkligt för mig och det är det som jag vill ta till vara på, och jobba för. Att det skall finnas en natur kvar.
Inspirationen från naturen är något hon delar hon med många av sina bergslöparvänner, och att den faktiskt kan fungera som en energikälla. Långturer kan bli minnesvärda strapatser att dela men alltsomoftast ger hon sig ut själv på löpturer. Emelie känner sig trygg i bergen, lika trygg själv som när hon har sällskap. Att hon skulle trilla eller råka ut för en olycka ser hon inte som troligt.
– Jag trivs väldigt bra med att springa själv. Speciellt löpturerna på morgonen, när det första jag gör efter att ha vaknat upp och druckit ett glas vatten eller en kopp kaffe är att sticka ut och springa 30 minuter. Det är att vakna upp på det bästa sättet tror jag. Börja dagen med att öppna sinnena. Inte tänka så mycket men ändå bli vaken på ett väldigt härligt sätt.

Nu laddar Emelie inför vintersäsongen med skidalpinism. Hon tycker själv att den gångna löparsäsongen 2015. har varit en av de bästa hittills. – Jag har förbättrat mig på vertikala kilometrar, är stabil på 80 km och jobbar för att få upp farten igen på 20 km. Och jag tycker att jag hittat en fin balans i livet som elitidrottare! Mitt bästa år hittills med känslan och en del av resultaten också. Härligt att få sätta banrekord i den legendariska tävlingen Mount Maraton i Alaska, som var en kort tävling jag hade förberett. Fint att kunna springa både långt och kort! Härligt med EM guldet i långdistans en vecka efter det också.

Nu laddar Emelie inför vintersäsongen med skidalpinism. Hon tycker själv att den gångna löparsäsongen 2015.
har varit en av de bästa hittills.
– Jag har förbättrat mig på vertikala kilometrar, är stabil på 80 km och jobbar för att få upp farten igen på 20 km. Och jag tycker att jag hittat en fin balans i livet som elitidrottare! Mitt bästa år hittills med känslan och en del av resultaten också. Härligt att få sätta banrekord i den legendariska tävlingen Mount Maraton i Alaska, som var en kort tävling jag hade förberett. Fint att kunna springa både långt och kort! Härligt med EM guldet i långdistans en vecka efter det också. Foto: Fredrik Ölmqvist

Det var under åren Emelie arbetade på Storulvåns fjällstation som hennes passion för att springa riktigt långt grundlades. Där jobbade Linda, numera en av Emelies bästa vänner, och Lindas pojkvän Martin.
– Martin inspirerade mig ganska mycket till att springa långt. Han såg inga riktiga hinder. Det tyckte jag var så himla härligt. För honom var det inte så konstigt att springa fyra mil före frukost eller före man började jobba. Det har präglat mig mycket och är något som jag har tagit med mig. Det har blivit min livsstil. Den perioden har nog betytt mycket för hur jag är nu.
Hur ser då Emelies liv ut idag, i Chamonix tillsammans med Kilian Jornet? Har hon påverkats av pojkvännens minimalistiska toppturer, fartrekord och hisnande alpin klippklättring?
– Innan jag träffade Kilian klättrade jag väldigt mycket, faktiskt mer då och jag har ju alltid varit ute i bergen. Så jag tror inte vårt förhållande har ändrat mig på det sättet, utan det är ju sån jag är. Jag har alltid tyckt att det varit kul att ta mig snabbt upp på berg. Det är inte någonting nytt för mig. Men det är klart, det är ju väldigt fantastiskt att få uppleva så mycket med den man är tillsammans med. Vi delar ganska många värderingar och kan spendera mycket tid tillsammans, både jobb och fritid.

Äventyrslusten är stark och den tar henne ibland till extrema situationer. Bara ett par dagar innan intervjun befann hon sig själv högt uppe på Mont Blanc under en löptur.
–Jag valde en väg där det är en via ferrata upp, men nu var det snö där så man såg inte riktigt vägen upp och det var ett ganska brant snöfält. Flera gånger fick jag klättra tillbaka och omvärdera vägvalet. Det är en väldigt härlig känsla att få vara med om det och veta att det kan gå väldigt fel också, men att vara bekväm i de beslut man tar, och försöka vara inom sin komfort-zon. Det är bara jag egentligen som vet om det går, som kan värdera situationen, och inte lita på någon annan, utan bara se till sig själv, vad man kan göra. Den typen av turer är väldigt spännande.

Emelies förmåga att släppa på utför är omvittnad. Just den här perioden på året varvar hon löpning med skidåkning, för att bli stark. Efter många löptävlingar valde hon att avstå säsongsavslutningen i italienska Limone. – Jag är super taggad inför skidsäsongen. Jag skippade Limone för att det är viktigt att vila både kroppen och sinnet. Det är inte alla som har två säsonger och det kan vara påfrestande med så många tävlingar! Sen kände jag att jag ville ha mer tid till att bara träna, så det ska jag göra nu i 2 månader, träna en hel massa timmar! © zooom.at/Markus Berger

Emelies förmåga att släppa på utför är omvittnad. Just den här perioden på året varvar hon löpning med skidåkning, för att bli stark. Efter många löptävlingar valde hon att avstå säsongsavslutningen i italienska Limone.
– Jag är super taggad inför skidsäsongen. Jag skippade Limone för att det är viktigt att vila både kroppen och sinnet. Det är inte alla som har två säsonger och det kan vara påfrestande med så många tävlingar! Sen kände jag att jag ville ha mer tid till att bara träna, så det ska jag göra nu i 2 månader, träna en hel massa timmar! © zooom.at/Markus Berger

Sedan hon kom med i Salomons internationella trail-lag 2012 har Emelie fått möjlighet att springa på många fantastiska platser runtom i världen: bland molnen på Borneo, längs med rakbladsvassa bergsryggar i Pyrenéerna, genom extremt teknisk terräng i några av Italiens tuffaste bergslopp. Det längsta hittills är ’Diagonale des Fous’, dårarnas diagonal tvärs över ön Reunion i Indiska Oceanen, som anses som ett av världens allra tuffaste traillopp. Efter att ha sprungit i 15 timmar var det nära att tröttheten satte stopp. Innan hade hon sprungit 12 timmar som längst. Men efter att fått en filt, lite vila och varm mat insåg hon att hon inte hade tillräckligt bra argument för att avbryta, utan fortsatte loppet.
– Det gjorde inte ont, jag var inte sjuk, jag var inte skadad. Det var någonting mentalt. Så då jag springer väl vidare då. Det var en sådan häftig barriär att klättra över. Jag tror att jag blev så himla mycket starkare mentalt av det. Bara det här att springa genom två nätter. Det är nog det mäktigaste jag varit med om både psykiskt och fysiskt. Det var helt otroligt.
Med sluttiden 31 timmar blev Emelie tvåa i damklassen.
– Rekordet i damklassen är 29 timmar. Banan är väldigt teknisk, med väldigt många höjdmeter.
När Emelie, som trivs ju bland manshöga stenbumlingar och avgrundsstup anser att banan var teknisk lär det nog vara så, och hon erkänner utan omsvep att hennes omvittnade leende inte syntes till under den senare delen av loppet.

Ofta ställer hon upp i lopp just för att lära sig. Att vara konstruktiv ser hon som en av sina främsta styrkor: att kunna se objektivt på en situation, analysera misstagen och dra lärdomar från erfarenheten. Svagheter då?
– Jag drivs väldigt mycket av lust, nyfikenhet och intresse, så när jag inte har det kommer jag liksom inte ut och tränar. Det är en väldigt stor svaghet skulle jag säga, som atlet, för man måste ju kunna ha någon slags kontinuitet. Jag har ju det, för oftast har jag ju inspiration men jag har väldigt svårt att tvinga mig att göra grejer som jag inte tycker om.
Hon har en styrka till, som givetvis hänger ihop med lusten. Attityden. Alla som har provat vet att springa uppför ett berg så fort du kan är bland det absolut jobbigaste man kan göra. Så i en sport så starkt förknippad med smärta och grinande ansiktsuttryck är Emelie Forsbergs leende unikt. Hennes löparleende säger en hel del om hennes attityd och förmågan att kunna fokusera på det positiva.
– Jag ler ju för att jag tycker om det jag gör. Jag älskar ju att springa i bergen. När jag jobbade som bagare i Sverige så stod jag också och log. Man är ju glad och då har man lätt till att le. Samtidigt om folk står och hejar på en så ger jag dem ett leende tillbaka. Det tycker jag inte är så svårt.

(ursprungligen publicerad i Utemagasinet TRÄNA 2015)
http://www.emelieforsberg.com/

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 404 other followers