Skip to content

Erbjudande: Löpcoaching 2-för-1

November 8, 2018

Ge bort löpcoaching i present!
– Fars dag, Julklapp eller till dig själv.

Om du bokar individuell löpcoaching under november får du ett extra tillfälle på köpet, alternativt gå 2 personer till priset av 1.
Dessutom erhåller du 20% rabatt hos löpskoexperterna Löp&Sko på ordinarie sortiment. löpsko.se

I löpcoachingen ingår bl a videoanalys, genomgång av löpteknik, övningar för styrka, stabilitet och rörlighet. Målet är att hitta en lättare löpkänsla, få bättre löpekonomi och i högre grad kunna undvika skador.

Löpcoachingen sker i Slottsskogen, Göteborg. Presentkort kan skickas via mail. Se priser mm i menyn till höger under fliken ‘Löpcoaching i Göteborg’.

Marathon des Sables måste upplevas

November 8, 2018

Marathon des Sables som avgörs i Saharaöknen sedan 33 år har blivit något av en klassiker inom löparvärlden och räknas för många som den ultimata utmaningen.

DSCN0184

Text och foto: Fredrik Ölmqvist. Publicerat i Kondis magasin maj 2018.

Tävlingsformatet med självförsörjning och totalt ca 250 km fördelat på sex dagsetapper och en vilodag har genom åren kopierats av många andra arrangörer. Utöver den ansenliga totaldistansen måste deltagarna även bemästra ökenhetta, svårlöpt ökenterräng: sanddynor, klippterräng, vindpinade stenöknar, branta raviner, men även sandstormar och nattkyla, samt vätskebalans och energinivåer, skavsår, tung packing, och snarkande tältkamrater. Det finns inga duschmöjligheter och toalettbehov utförs i en plastpåse. Deltagarna bär med sig all sin utrustning i ryggsäcken, inklusive sovsäck, liggunderlag, kokkärl, extrakläder och mat för sju dagar. I den obligatoriska utrustningen ingår även pannlampa, extra batterier, kniv, tändare, vakumpump för ormbett, aluminiumfilt, desinfektionslösning, kompass, spegel, pass, 200€ i kontanter samt medicinskt friskintyg med ekg.

Idén till loppet fick fransmannen Patrick Bauer efter en 12 dagars vandring genom öknen för 35 år sedan. Saharaöknens tjusning har knappast avtagit för Patrick Bauer som snarare utvecklat sin passion och genom åren kunnat förmedla dess skönhet och magi till över 20 000 äventyrslystna deltagare. Tanken att förflytta sig till fots genom öknen med endast den absolut nödvändigaste utrustningen står i bjärt kontrast med konsumtionssamhället vi lever i idag. Här ute i öknen spelar ägodelar och status ingen roll. Snarare kan just bristen få oss att värdera enkla saker, som vatten, som en lägereld som kan ge ett varmt mål mat, skugga och svalka under en tältduk, tystnaden inte minst.
Det är lätt att tro att alla som deltar i MDS är extrema atleter men förvånansvärt många deltagare är vanliga människor som antagit utmaningen. Många, särskilt den stora andelen brittiska deltagare, använder ökenloppet för att samla in pengar till välgörenhet.

DSCN0226Även om jag hade gjort liknande lopp förut så kände jag av en ökande oro när det återstod mindre än en vecka. Det finns inget självklart med att springa 25 mil genom öknen på en vecka – med tung packning. En oro gällde skador och sjukdomar: det gällde att försöka komma till start frisk och skadefri. Månaden innan loppet såg jag därför till att få i mig extra mycket bra vitaminer, antioxidanter, mineraler och protein. En annan oro gällde formen, som ju kunde varit bättre. Jag hade visserligen kört extra styrketräning, spinning, hot yoga och bastu månaden inför loppet men de långa löppassen med fullpackad ryggsäck hade blivit få. Det var ju väldigt tungt och svårt att springa med 7-kilo på ryggen, men också tillräcklig motivation för att få ner packvikten till 6,5 kilo, som var den minsta tillåtna vikten. Genom att packa om maten i små platspåsar och minska de dagliga kaloriransonerna från 3000 till 2500 fick jag ner packvikten från drygt 7 kilo till 6,5. Regelverket föreskrev minst 2000 kalorier per dag, vilket är väldigt lite. Det är lite av en konst att packa lätt för flerdagslopp. Principen att följa är ’många bäckar små’ samt att inte kompromissa. Ett par sockar räcker; det går ju att tvätta. Inga extra sandaler för lägret; löparskorna får räcka; om man tar ur innersulorna blir de rymligare. En uppblåsbar kudde fick följa med för sömnens skull.

DSCN0085

Även om det inte var lika varmt som föregående års upplaga var hettan synnerligen påtaglig. Som mest under loppet var det 51 grader, och den enda skuggan fanns i tälten vid vätskestationerna.

För att ytterligare sätta lite press på mig själv lade jag ut ett meddelande på Facebook om mitt förestående ökenäventyr. En hälsning från en av mina vänner på Facebook innan avresa löd: ”Smartness will take you through this.” Dessa ord stannade kvar. För att klara det gällde det att göra det mesta rätt och endast tillåta få och små misstag. ”Smartness” innebar också att min målsättning i första hand blev att fullfölja loppet snarare än att tävla. Alla mina val skulle göra det lättare för mig att klara det.
Utöver lätt packvikt behövde jag lätta och väldämpade skor med grov yttersula som skydd mot de vassa stenarna (Hoka Speedgoat). När jag genomförde loppet 2009 gjorde jag misstaget att inte välja en storlek större skor. Värmen och den långa distansen gör ju att fötterna sväller.
Dessutom behövde jag energi som jag utan problem kunde få i mig under etapperna. Jag brukade ha svårt att äta under löpning. Under ett ultralopp året innan hade jag tvingats bryta på grund av magproblem och energibrist. Därför hade jag nu provat en ny sorts sportdryck (Maurten) som fungerade bra för känsliga magar, även i höga doser. Och istället för svårätna energibars valde jag godis och salta snacks som jag tyckte om.
Mina negativa tankar skulle bli en svår utmaning att hantera i öknen, berättade jag för min frisör Amir två veckor innan avresan. Amir, som är en vis man med 40 års meditation bakom sig, förklarade att ’tankarna är inte du. Du är din vilja.’ I mina öron lät det bra. Det kunde jag använda i öknen. Det gällde alltså att mota bort det negativa, känslor av masochism. Istället skulle jag försöka vara i kontroll och fokusera på det positiva i upplevelsen. Ett veckolångt ökenlopp har ju alla förutsättningar att vara en helt unik upplevelse.

DSCN0274

Franske deltagaren Merile Robert, 47, som slutade trea i herrklassen, tar en välförtjänt vila under den sista etappen.

Efter vi landat i Ouarzazate i södra Marocko väntade en sex timmars bussresa till startlägret i öknen. Mitt sällskap Alastair från Australien berättade att hans fru tyckte att det var egoistiskt att resa bort från familjen i två veckor för att springa i öknen. Själv såg han det som ett äventyr som kunde berika honom på många plan och något han behövde göra. Väl fram i lägret ordnades vi in i olika tält utifrån vistelseort. Jag hamnade med Jens, Stefan och Fredrik från Sverige, André Borka och Morten Grönneberg från Oslo samt danska paret Heidi och Anders, alla mellan 40 och 49 år.
Första natten är det lite svårt att sova: kroppen är ovan vid det hårda underlaget, de ljudliga snarkningarna, nervositeten…
Dagen innan tävlingen startar är det gear-check. Ryggsäckarna vägs och utrustas med gps-sändare, så att vi skall kunna spåras. Ingen skall kunna försvinna i öknen – igen. Det hände när loppet gick 1994 då den italienske polisen och femkamparen Mauro Prosperi kom helt ur kurs under en sandstorm. Trots en veckolång sökinsats gick han inte att hitta. Efter nio dygn efter bland annat ha druckit sin egen urin, försökt ta livet av sig, ätit rötter, reptiler, insekter och kaktus såg han till slut människospår i sanden, sedan en get och en liten flicka, som ledde honom till hennes nomadtält där han gavs getmjölk och togs till en algerisk militärförläggning cirka 300 km ur kurs. Han hade förlorat 18 kilo. Det blev en världsnyhet och han togs emot som en hjälte hemma i italien. Föga förvånande ökade anmälningarna från unga italienska män följande år. Vid sitt andra försök efter detta lyckades han 2012 genomföra loppet.

DSCN0120

En giftödla som hade hamnat i vårt tält efter den nattliga sandstormen. En av de marockanska männen som rev tälten på morgonen dödade den med sin käpp. “Väldigt farlig – som en orm!” Under etapperna stötte jag även på skorpioner men såg aldrig någon orm.

Efter 33 årliga upplagor räknas idag Marathon des Sables till en av de verkliga klassikerna bland äventyrsmarathon. Vad beror populariteten på? Hur kommer det sig att loppet är fulltecknat år efter år, trots den väl tilltagna startavgiften på 3100€?
”Först och främst har evenemanget hållits i 33 år, så kontinuiteten är viktig. Sedan lägger vi ner mycket hjärta och passion, vi är uppmärksamma på detaljer och löparnas säkerhet. Den genomsnittlige deltagaren är 42 år och har familj med barn, så det är väldigt viktigt att skydda dem, vi försöker vara nära deltagarna och lyssna på dem. Vi ger dem mycket och vi får mycket tillbaka”, förklarar Patrick Bauer när jag sitter ner med honom dagen innan starten.
Jag förklarar att efter flera erfarenheter från MDS upplever jag att det finns en tydlig filosofi med vissa värden som genomsyrar loppet, samt att det tycks vara viktigt att skapa något vackert. Patrick Bauer utvecklar sina tankegångar kring vad han vill att vi löpare skall uppleva under veckan i öknen.
”Ursprungligen upptäckte jag ett land, ett landskap som berörde mig starkt. När jag först skapade loppet trodde jag aldrig att det skulle pågå i så många år. Vi har också fått stöd av kungen sedan 23 år, så det är verkligen en bekräftelse från Marocko. Jag ville dela med mig av landskapets skönhet, och den verkliga lyckan är ju delad lycka. Vi försöker ge något tillbaka till nomaderna som bebor öknen genom att hjälpa dem med olika

DSCN0208

Min vän Gael som fullföljt loppet 6 gånger och de härligt galna japanska deltagarna. Obs, kolla in skorna på han i vitt! Gael lärde jag känna under mitt första MDS som deltagare 2009. Men redan 1999 stiftade jag bekantskap med loppet då jag bevakade det som journalist för Runner’s World.  

infrastrukturprojekt. Det handlar alltså inte enbart om en tävling, utan att man som deltagare kan man upptäcka något genuint mänskligt i denna utsatta kontext, något ursprungligt som har gått förlorat i vårt moderna samhälle. Jag ser det som en slags återgång. Det handlar inte bara om att överträffa sina begränsningar utan också om solidaritet. I den avskalade miljön utan t ex mobiltäckning kan man finna en autenticitet. Samtidigt är det vår plikt att hjälpa de utsatta här.”
Många deltagare tycks uppleva enkelheten under veckan i öknen som frigörande. Någonstans i en intervju har Patrick Bauer utvecklat det här med att ägande och materiellt fokus kan hindra oss från att uppleva livet.
”Visst har jag en idé om att hjälpa människor att bli lite friare, men det måste vara en personlig erfarenhet, precis som min solo-vandring genom öknen. Utan den hade jag aldrig kunnat uppleva denna insikt själv eller tro på konceptet med att vara autonom, självförsörjande och klara sig i denna svåra miljö. Det som sker är att klasskillnader upphör, liksom skillnader mellan rika och fattiga, folk kommer hit från olika länder, så det finns inga nationella barriärer, det är något speciellt jag vill erbjuda deltagarna.”
Patrick Bauer menar att denna erfarenhet kan vara en viktig lärdom för livet och berättar om hur han en gång åkte på semester till Spanien med sin familj för att vara borta några veckor. Men de blev kvar och stannade sex månader.
”Det visade mig att man inte behöver mycket för att vara lycklig. Man behöver bara sin familj, de man älskar, och de materiella sakerna betyder faktiskt inte så mycket.”

DSCN0131 (1)

2018-års upplaga bjöd på ett flertal tuffa klättringar.

André Birka var en av mina tältkamrater. Vi hade sällskap genom sanddynorna i slutet på den långa etappen när mörkret hade lagt sig och samtalade om varför vi hade sökt oss till Saharaöknen för att springa 25 mil. För André har upplevelsen från MDS varit väldigt annorlunda jämfört med tidigare uthållighetsprövningar.
”Livet består stort sett av hverdager for de fleste som lever et “A4-liv” som meg. Familie, kone, barn, jobb osv. Man lever bare én gang, og man må selv ta ansvar for sine egne opplevelser. Ingen andre som tar ansvar for det, eller har det som ansvar å sørge for at jeg skal oppleve noe jeg selv synes er ekstraordinært. Jeg er opptatt av å ha noe annet enn hverdagene å huske på når jeg enda sitter på gamlehjemmet. Med fare for å fornærme noen; da husker jeg ikke Birken i 2012 eller Oslo Maraton 2014.
När vi hörs av någon vecka efter ökenmaran konstaterar han:
”MdS har satt sine dype spor…. En tilleggs-bonus var den “digitale detox´en” man opplevde av å være 7 dager uten nettilgang. Det var helt fantastisk å ikke måtte ta stilling til hverdagen i løpet av denne tiden. Siden smarttelefonen kom å markedet; når var du sist uten nett over flere dager? Jeg måtte faktisk til indre Sahara for å klare det! Jeg savner faktisk å våkne opp i ørkenen. En dag skal jeg tilbake!”

DSCN0090 (1)

Min strategi för att ta mig i mål på lättast möjliga vis var att ha lättast möjliga packning och vila ofta och länge. Tiden var oväsentlig; jag var ju i Saharaöknen och njöt av upplevelsen – ett nytt sätt för mig att genomföra lopp på. Min ranking hade ingen som helst betydelse. Väldigt avkopplande. Dessutom träffade jag åtskilliga trevliga deltagare under mina många, långa pauser.

Marathon des Sables har kallats ’the worlds toughest footrace”, men det är långt ifrån omöjligt att genomföra. Med generösa maxtider på etapperna kan man i princip gå hela loppet. Däremot bör man se till att göra sina nybörjarmisstag i förväg, med tanke på kostnaden både vad gäller tid och pengar. Min strategi med lättast möjliga packvikt och begränsat med mat fungerade bra. Visst, jag frös lite på nätterna, men det var inget som hindrade mig. Min strategi att framförallt genomföra loppet på säkerhet innebar bland annat att jag vilade vid vätskedepåerna när jag kände att jag behövde det och fokuserade på att försöka ha trevligt, snarare än att försöka komma i mål så snabbt som möjligt. Mötena med andra medtävlare och höra deras historier var en av höjdpunkterna. Det var för mig ett nytt sätt att genomföra ett lopp på. Jag brydde mig inte om min ranking utan fokuserade istället på upplevelsen och det var väldigt befriande. Jag kunde njuta och kom i mål med nya erfarenheter, många vackra minnen, nya vänskaper, några blåsor på fötterna och några kilo lättare. Men kanske framförallt med den sköna känslan att jag klarade det.

 

Marathon des Sables Peru 2017

April 5, 2018

Making my last minute preparations for my trip to Morocco and my participation in the MDS2018 I share my feature story of Marathon des Sables Peru for Kondis Magazine, Norway, published Feb 2018. There might be some updates from the race here. In the meantime you can check-out my playlist ‘Going to Sahara’ on Soundcloud.

IMG_2068Tufft men vackert marathonäventyr i Perus okända ökenlandskap
Text och foto: Fredrik Ölmqvist

Den första upplagan av Marathon des Sables Peru ägde rum i Icaöknen 28 nov-4 dec 2017. Utmaningen: 240 km fördelat på sex dagsetapper – med packning. Det är ett test i självhushållning och att övervinna av krävande förhållanden som brännande sol, mjuk sand, hård vind, magproblem, trasiga fötter, uttorkning, hunger… Men de masochistiska inslagen överskuggas av de starka upplevelserna och den personliga utvecklingen.

IMG_0844Ökenhettan är ett faktum kort efter soluppgången. Den första etappen etappen är 37 km och startar vid Necropolis, ’de dödas stad’, några kilometer från Nasca, platsen med de besynnerliga Nascalinjerna, de gigantiska figurerna som endast kan ses från skyn. Startfältet utgörs av 282 löpare från 31 olika länder, varav 50 från Peru. En stor japansk grupp har spexat till det med färgglada peruker och vimplar. Av storleken på deras ryggsäckar att döma är det första gången de deltar i ett sådant här lopp. Men den kanske mest iögonfallande deltagaren är en annan japan, som avser att fullfölja loppet utklädd till ko(!!) Den litauiske ultralöparfantomen Gediminas Grinius har startat snabbt men IMG_0796efter 2 mils löpning har han fått ordentliga magproblem och kan varken behålla vätska eller energi. Han håller sig för magen och stannar till var tionde meter och spyr. Det är en helt ny upplevelse och för första gången i löparkarriären får han finna sig i att bli passerad av betydligt långsammare löpare. Det är sånt som man blir ödmjuk av. Etappen blir svår för de flesta. Bansträckningen löper genom en uttorkad flodbädd med lös sand som är svårt att få fäste i. Sanden är så torr att varje steg bildar små rökpuffar. Luften står helt stilla. Många har också problem med få i sig energi i tryckande hettan. Ett par löpare kollapsar. Snabbast på etappen blir föga förvånande Rachid El Morabity som vunnit MDS i Marocko fem gånger. Uppväxt i öknen är han i sitt rätta element. Hans taktik är att börja lugnt och öka efter hand. Peruanske utmanaren Remigio lyckas inte hänga på när den lille marockanen gör sitt ryck. Franska järnladyn Natalie Mauclair, 47, är först i damklassen. Hennes löpstil är inte vacker men väl vägvinnande. Som en maskin matar hon på i en jämn fart och tycks aldrig slå av på takten. När hon springer har hon ett grimaserande fightingface, som om hon krigade för varje tillryggalagd meter. Sedan hon började tävla för sju år sedan har hon bland annat vunnit UTMB, Diagonale des Fous och VM i ultra-trail två gånger vardera, 3a på Western States och två andraplatser i MDS.

IMG_1277Efter målgången tilldelas löparna sina fyra 1,5L PET-flaskor med mineralvatten, som skall räcka till första CP’n på morgondagens etapp. Utmattade och överhettade trängs de ihop i tältskuggan. Bara att ligga ner i skuggan är en fröjd. Men flertalet deltagare är fortfarande kvar ute på banan, i solen och hettan. Det är säkert 35°C. Flera har bränt sig i den starka solen. För de trötta och hungriga löparna väntar ingen dusch eller säng, endast nästa utmaning: att sätta upp enmanstälten i den tilltagande vinden och försöka få igång en liten eld för att koka vatten till den frystorkade middagen. Vid sjutiden på kvällen har de flesta redan lagt sig. Vilan och återhämtningen behövs. Några löpare plåstras om i läkartältet. Några köar till toaletten. Stjärnorna lyser starkt på den svarta himlen. Snarkningarna är det enda som hörs.

Den andra etappen är 42,2 km. Starten går kl 0700. Maxtiden är 12 timmar. Morgonsolen steker i nacken under den långa branta stigningen där jag hamnar i sällskap med Jakob från Danmark. Landskapet vi färdas genom är öppet, ödsligt och vackert. Det känns verkligen som en ynnest att få uppleva detta. Jakob genomförde MDS i Marocko 2016. IMG_1224Med en synnerligen hektisk och ansvarsfull position i sitt yrkesliv finner han det nödvändigt att ibland ta en paus. ”Normalt har jag två telefoner och måste alltid vara anträffbar, men här är jag helt okontaktbar. Det finns ju inget nät ute i öknen. Så även om det är ett ansenligt fysiskt åtagande så kan jag ändå ladda batterierna här och hitta ett lugn som jag sällan upplever i min vardag. Det är lite som att gå in i en parallell värld. Jag tror också att de här mer sammanhängande perioderna av ensamhet och frånvaro av vardagen gör att vi kan komma fram till viktiga eller livsavgörande beslut. Det är inget som stör härute i öknen.”

Vi klättrar över sandberg, korsar kanjoner, uppför och utför i timmar. Under tiden trycker vi i oss salt och energi, och en hel del vatten, som delas ut vid ett par checkpoints utmed etappen. Ibland går det lekandes lätt, ibland tyngre. Ibland pratar vi, ibland är vi tysta. Jakob grymtar i de branta klättringarna, stannar och samlar kraft för att fortsätta. När man är själv härute blir det lätt att tröttheten och svårigheterna får överhanden. Jakob berättar att han sedan några år upptäckt löpningens terapeutiska förmåga.
”För mig har det visat sig vara den bästa medicinen mot depression. Löpningen har verkligen fungerat för mig, kanske bortsett från att jag förlorade mitt äktenskap då, men den har definitivt gjort att jag har mått bättre”, skrattar han.
IMG_1725Vinden ligger på så det sticker i ben och armar av den flygande sanden. I lägret vid etappmålet piskar den hårda vinden i 80km/h. Efter en stunds vila väntar nästa prövning: bära stenar som skall säkra tältet från att blåsa iväg. En tredjedel av totalsträckan är avverkad men tydligen har 35 löpare brutit loppet redan vid CP1.

Den tredje etappen är den kortaste hittills med 33 km men enligt flera den tuffaste med svår värme, mjuk sand och ett vidsträckt ökenlandskap utan slut. Raymond från Irland har gått hela etappen. Han är röd som en kräfta i ansiktet av överhettning. Mödosamt men beslutsamt lägger han de böljande sanddynorna bakom sig.
”För mig har tjusningen med riktigt långa uthållighetslopp något att göra med att man kommer till en mörk plats, ett bottenläge, som därefter blir en slags referenspunkt som man kan luta sig tillbaka på och jämföra med, något som gör att man uppskattar enkla saker i vardagen.”
Raymond spejar desperat mot horisonten och målområdet, som till slut skymtas vid krönet av en hög sanddyna.
”Jag har verkligen varit orolig idag för att vattnet skall räcka för vi har inte fått så mycket, bara 4×1,5 liter under etappen. Nu känner jag lättnad, en otrolig befrielse.”

IMG_1499I den svalkande skuggan under en lastbil sitter Rachid som återigen vunnit etappen. Det fläktar skönt. Rachid har ett naturligt trevligt sätt och hejar vänligt. Dessutom är han en fena på att styra upp en eldstad. Mia från Sverige kommer förbi och bjuder på saltlakrits. Hennes primära målsättning att ta sig i mål i hennes första långa ökenlopp.
”Det är bara framåt som gäller. Jag skall hela vägen i mål. Kilometer för kilometer. Steg för steg,” säger hon beslutsamt. ”Men det är väldigt primitivt, mycket enkelt och rufft. Sand, blåst, hetta och inga bekvämligheter. Man får några vattenflaskor och en tältplats. Det är det enda. Hygienen är viktig; det är svårt att tvätta sig men det går. Det är bara håret som inte är rent.”
Mia, som vann sin startplats i ett lotteri när 4-dagarsloppet MDS Fuerteventura gick i september, försöker vara positiv och uppskatta upplevelsen.
”En stor del av tjusningen är att man kan plocka fram förmågor och kapacitet som man inte visst fanns. Det blir konkret: ät och drick om du är trött, så kan du springa. Men jag kissade blod idag, det är inte bra förstås.”

IMG_1736Efter ett par dagar haltar flertalet deltagare betänkligt med diverse blåsor under fötterna. Men vid starten klockan 0700 står de redo med sina packade ryggsäckar för ytterligare en etapp i värmen och sanden. Den fjärde etappen är tävlingens längsta med drygt 68 km. De 50 snabbaste löparna startar 2 timmar senare, däribland Gediminas Grinius som varit topp-3 de senaste etapperna. Han är inte här för att tävla, hävdar han själv, då han saknar erfarenhet av etapplopp och kom hit relativt oförberedd, efter en säsong med skadeproblem.
”Men samtidigt lockar ju det okända, det är första gången jag springer i öknen. För mig är det ett äventyr, där jag kan utvecklas genom en ny sorts upplevelse, och där huvudmålet inte är att vinna.”
Gediminas började springa som ett sätt att hantera PTSD (Post Traumatic Stress Disorder) efter tunga krigsupplevelser i Irak. Ju längre han sprang desto bättre kände han sig.
”Om du inte lider anstränger du dig inte tillräckligt. Och om du inte tar i är det inte värt ansträngningen. För mig är löpning nära sammanlänkat med lidande, men också katharsis, den renande känslan du erhåller efteråt, som om du har tömt dig på dåliga saker, mörka tankar, spänningar.”

IMG_2087Etappen inleds med cirka 30 kilometers löpning i sanddynor. Hisnande vackert men tungt och svårsprunget. Gediminas öppnar snabbt och leder fram till tredje vätskekontrollen, men han har ett problem. Han kissar blod och blir stressad för han vet inte vad han skall göra åt det. I normala fall betyder det att njurarna inte fungerar som de skall, och att man behöver få i sig mer vätska och salt. Men eftersom ett mycket stort antal löpare råkar ut för detta under tävlingen, vilket är minst sagt besynnerligt, finns det anledning att misstänka att det är det mineralrika vattnet deltagarna får som kan tänkas orsaka symptomen. Den som meddelar tävlingsläkarna om blod i urinen straffas dessutom av tidstillägg, så löparna håller det för sig själva.
Efter ytterligare 20 kilometers löpning i hård motvind når löparna Stilla Havet och Checkpoint 5 vid km51 som är belägen nere på stranden efter en hisnande utförslöpa nerför en 400 meter hög sanddyn. Efter fem dagar i intensiv ökenhetta, långt från civilisationen jublar löparna i det intensiva solglittret och det dånande havsbruset. Frisk, fräsch luft i lungorna. Svalka. Liv. Peter från England beskriver sin strategi:
”Att sätta en fot framför den andra. Det behöver faktiskt inte vara mer komplicerat än så. Och mota bort de negativa tankarna, de hjälper dig ändå inte.”
Medan solen sänker sig ner mot horisonten fäster löparna sina ledljus bakpå ryggsäckarna och bildar siluetter mot den röda solnedgången.

IMG_1298Dag 5 är en vilodag. Några badar i havet, som emellertid inte är att lita på. Danske Tommy förlorar kläder som dras med i de starka strömmarna. Sjölejon bräker i bränningarna. Röda krabbor kilar omkring på stranden. Sjöfåglarna gör sin  grej. Kring lunchtid samlas alla deltagarna vid målområdet för att välkomna de sista löparna på etappen, två peruanska kvinnor som kommer in på 29 tim. Halta löpare tar sig mödosamt fram på ostadiga fötter. Tack vare den friska havsvinden går det att hantera den klibbiga hettan. Tävlingsorganisationens utdelning av varsin flaska kall coca-cola till deltagarna är ett mycket populärt inslag som höjer moralen. Medelålders män och kvinnor köar förväntansfulla som barn på julafton. Hungern bland deltagarna är påtaglig. Balansen mellan lätt packning och att få i sig tillräckligt med energi och näring är en svår konst. Packar man för lite mat kan det straffa sig: som för peruanske topplöparen Remigio som under en stickprovskontroll efter den långa etappen inte hade tillräckligt mat och därför fick 2 tim tidstillägg. Möjligen kände han förväntningarna att vinna och lät sina landsmän bära hans mat för att kunna springa snabbare.

IMG_1818Vilodagen följs av en marathonetapp. Bansträckningen följer kusten, vilket borde vara unikt för ett ökenlopp, och innehåller ett flertal tuffa stigningar. Utan tillräckligt med energi i kroppen blir det en kamp, med negativa tankar som följd. Lösningen är att äta, dricka, få i sig salt och magnesium mot krampkänningarna och sätta en fot framför den andra. Jag får påminna mig om att uppskatta situationen: här är jag och springer i öknen vid Stilla Havets kust. Hur ofta gör jag det? Dessutom har vi ju den svala havsvinden i ryggen. I en brant klättring hamnar jag bredvid Ruthanne från irland. Det går lättare med sällskap även om jag är för trött för att prata. Vi får ett bra momentum. Lårmusklerna bränner i utförslöporna. Efter den tredje vätskestationen får vi syn på målområdet, långt bort i fjärran. Jag tittar ner i marken och fokuserar på ’en fot framför den andra’ – det enda sättet för att komma till målet. Axlarna värker, knäna, låren, bröstryggen. Jag räknar ner kilometrarna. Varje steg räknas. Mindre än en kilometer nu. Hundra meter kvar bara. Målgången är en befrielse. Äntligen får benen och fötterna vila. Den hårda, varma ökenvinden piskar och river i skinnet och kläderna. Jag känner mig skör och ödmjuk. Tacksam. Det var detta jag kom hit för: att hitta förmågan djupt inne i mig att övervinna min svaghet.

IMG_1887 (1)Sista etappen är knappt 20 km men skall likväl avverkas – med 220 kilometer i benen. Av de ursprungliga 282 löparna som startade tävlingen återstår 222. Även om en varm dusch, en bekväm säng och en kall öl hägrar på hotellet i Paracas kommer somliga att sakna det avskalade och okomplicerade lägerlivet i öknen. Samvaron och samtalen kring lägerelden. Mänskligheten, tystnaden, stjärnhimlen, den djupa sömnen, soluppgångarna, skönheten, friden…
Stämningen innan starten är uppsluppen men en stark känsla av förbrödring. Alla har gjort samma resa och delat samma vedermödor.
Rachid och Remigio sätter iväg i en rasande fart, som ingen annan kan matcha. Sida vid sida, helt synkroniserade, som om de vore en, försvinner de i fjärran med 16,39 km/h i snitthastighet. De korsar mållinjen tillsammans efter 1 tim och 13 minuter. För många är målgången känslosam. Jakob kastar upp stavarna i luften i eufori och dansar. Mia tar en selfie. Stoltheten väller över henne. Hon klarade det! Tommy kan inte sluta le, eller om han grinar illa, det är svårt att säga. Nu räcker det med löpning för ett tag. Det var en vacker vecka, bortom tid och vardagens verklighet.

 

 

 

Picking gear for Marathon des Sables

March 30, 2018

One week before heading for Morocco and my second participation in this epic multi-day desert marathon race there are only some minor details remaining, like fine tuning the pack weight, which I have decided should come close to 6,5 kilos, the minimum weight at the gear check the day before the race. Thanks to helpful friends and sponsors I will be using some very lightweight and functional gear. Here are some of my best picks:
My running backpack will be Raidlight’s new, very sleek Responsiv 25L Race Vest (345g). My desert gaiters and Tyvek trousers (60g) are also from this french brand specialized in lightweight gear for ultra-trail racing.

IMG_1032

Danish ultra runner Jakob Bloch during MDS Peru 2017. Photo: Fredrik Ölmqvist

Through his agency The Good Karma Company Danish ultra runner Jacob Juul Hastrup, a true expert in lightweight gear for this kind of races, provided me with OMM Mountain Raid PA 1.0 sleeping bag (235g). This is a half-bag that interlocks with the Primaloft insulated Mountain Raid Hood Jacket (390g), which becomes an ultra minimalist sleeping system. I’m looking forward staying warm cool mornings and evenings. Jacob also helped me with Esbit Titanium Pot (100g with lid) and Klymit inflatable Cush Recon (85g), a versatile pillow/seat that will be one of my only luxury items. But good sleep is crucial for recovery.
Since I will be writing stories from the race I need to bring a camera. Nikon has borrowed me Keymission 80, their smallest lightweight action camera (74g). It’s waterproof (1m) and shockproof (1,5m). To protect it from sand I will store it in a small zip-lock plastic bag.
Hoka One One in Scandinavia is my shoe sponsor with their lightweight trail model Speedgoat 2 (270g in size US9). It will be my first long race with this model with a high-stack midsole and just 4,5 mm drop, but thanks to the rocker you get a nice rolling feeling and my legs will appreciate the extra cushioning over the long haul. Normally I mostly run technical trails using speedier trail models with firm midsoles but my experience of the Sahara desert (I did the race 2009) is that a large part of the course consists of firm sand and gravel. A thick midsole will also protect the feet from sharp stones which are plentiful in Sahara. In 2009 I did the mistake of not bringing shoes one size bigger than normal. Yes, it’s true that the feet swell in the heat. Fortunately that year only had four stages, due to floodings prior the race.
For optimal visual comfort during the long days in bright sunlight I will be using Multilens Filter Sunglasses. This lens removes not only 100% of the UV light but also 99% of the disturbing blue light, and increases the contrast, making it easier to ’read’ the desert landscape.

IMG_0871

At the MDS Peru 2017, which I covered as a journalist, I got the chance to run two stages. Photo: Jakob Bloch

However, in order to reach 6,5 kilo total pack weight it’s not enough chosing ultra light gear for the race. You need to look at every little detail: like the choices of the mandatory equipment, a lightweight but comfortable headlamp, a tiny swiss army knife, signaling mirror, a small compass etc. A classic item is the amputated toothbrush. But it serves well as an example on how you can chase grams. By using small zip-lock plastic bags for toothpaste, suncream, foot cream etc instead of original tubes or small plastic bottles you can save some grams.
The race food and energy will be the main weight. Estimating 650g/day makes 4,55 kilo, which means that your total pack without race food and energy for seven days can be maximum 2 kilos.
In retrospect my MDS2009 superfood diet lacked sufficient amount of carbohydrates but the various superfood powder mixes I brought did wonders for the recovery. This time I will bring more ’normal’ food, with the additional energy powders and some superfood and protein powders. Since I know I usually have a hard time eating while running – especially in the heat, I will use energy powder, but not the typical sweet tasting type that you can’t stand after a few days, but one almost flavorless. Many of the world’s fastest marathon runners use Maurten’s innovative version of energy drink powder. The hydrogelatinized carbohydrates in a perfect glucose/fructose ratio slowly dissolved with the stomach acids allows a higher than normal intake of carbohydrates – without the typical gastric issues from a carbohydrate overload. It so happens that the innovative bio-tech company HQ is located just a short stroll from my home in Göteborg. From Superfruit I will bring superfood powder mixes and organic green protein (pea, rice and hemp). During the month leading up to the race I have been using their antioxidant-rich powders to boost my immune defense. Tasty food is also important. Thanks to hunting specialists Widforss I will enjoy freeze-dried dinners from Real Turmat. I will also bring some dried meat, nuts, energy bars and favourite candy.

IMG_1212

Charlie Good during the second stage of MDS Peru 2017. Photo: Fredrik Ölmqvist

The 33rd MARATHON DES SABLES will start on 8 April in Morocco; on the menu for the 1,100 competitors: 250 km of sand, mountains and stones to be covered on foot under 45°C.
Moroccan Sahara, Ouarzazate region
Desert ultra-trail in food self-sufficiency conditions
6 stages, approximately 250 km
More than 20,000 participants since 1986
You can follow the race on www.marathondessables.com
My bib number is 1007.

Corfu Trail Weekend photos

November 14, 2017

IMG_9316IMG_9250IMG_9281IMG_9308IMG_9398IMG_9290 (1)IMG_9361IMG_9460IMG_9264IMG_9482IMG_9549IMG_9481IMG_9505IMG_9570IMG_9592IMG_9548IMG_9594

A taste of Corfu Mountain Trail

November 10, 2017

Mountain running in Corfu, Greece is a real treat – especially if you are doing it with the local trail runners who are involved with the Corfu Mountain Trail race. Then you will get to try some of the most beautiful and challenging trails of the island. Instead of the typical touristic relationship we meet as trail runners, sharing the passion for running and exploring trails. In Corfu there are also a few additional perks: the fantastic food, the positive vibe of the people, the cultural and historic heritage, the crystal clear water and of the course the summer climate with 8 months of sunshine.

IMG_9271

The view overlooking Palaiokastritsa bay is stunning, to say the least.

Corfu is a lush island, very green and hilly, I notice flying in from Athens an evening in October. This Mediterranean island is situated just to the right of the heel of Italy’s boot. The first evening we are welcomed by Yannis, the hotel manager of Messonghi Hotel, which is the main sponsor of Corfu Mountain Trail. Yannis brings us to a traditional restaurant in a cosy fishing village nearby. We also get to say hello to the race directors who join us. The food is excellent. Greek salad with fresh feta cheese; grilled pulpo; fried squid, moules, grilled fish… just to mention a few dishes. The greeks really know how to enjoy life.

karta korfu

The 104k race starts in Ipsos, north of Kerkyra, and finishes in Messonghi on Corfu’s south-east coast. 

Next day we meet up for a trail run at race director Vasileios Alamanos’ butchery shop in Corfu Town. Withing a few minutes several of his trail running friends join in. Vasileios tells that there were 650 participants totally in the 2017 edition and that approximately 50% are greek. Today’s run cover a portion of the 104K race course on the wild and dramatic northwest coast. The trail is technical with many rocks and bushes with thorns that rip legs and arms. You need to focus on your footing. A fellow journalist from France twists his ankle after just a few minutes on the gnarly trail. The view overlooking Palaiokastritsa bay is stunning, to say the least, with turquoise lagoons. We pass the old, sleepy mountain village Lakones (at km50) with narrow streets. Very romantic and picturesque. Further down at Liapades we pass some of the most beautiful beaches of the island. ”Look here, wild Rosemary” says Jefis, one of the local runners. At Gefira Beach a dog makes us company, in true spirit of trail running. Here the trail is densely vegetated and partly quite daunting, following a ledge 40 meters above the crystal clear lagoon. This is certainly not a place where you want to stumble and fall. Coming back to the beach we all have various cuts and scratches but we are very happy. Vasileios suggests we finish the day with a beer in the sunset at the viewpoint a bit further up the mountain.

IMG_9329

The 104 km race course follows many of Corfu’s most beautiful beaches.

The next morning we meet again in Vasileios’ shop in Kerkyra. Today Jefis and Nikos will be our guides showing us the first part of the 104K course, starting in the port of Ipsos, a little further up the eastern coast. Our mission is to ascend to the highest point of the island, Pantokratoras 940m. Late October marks the harvest season for olives. Two old women are checking out their trees. Jefis, from a village inland of Ipsos, tells that he use to make olive oil for his family and friends. ”It’s a hard job, but I believe it’s worth it.” The gravel trail leads us up to the traditional village of Spartylas, famous for its Ouzo.

IMG_9452

Classic bar in Spartylas. In mid October I was invited to Corfu, Greece for an introduction to Corfu Mountain Trail Race April 14-15 2018. My ambition will be to participate in the longest course: Night & Day Trail 104K with +4200 m elevation, and after having run parts of the course I know I will need to be strong, very strong, just to finish. The race course is very challenging with technical trails, steep climbs and descents, but also very beautiful with stunning views of this historic island and the Adriatic sea, passing through traditional villages of northern Corfu and all the beaches of the western coastline. All races finish at the Hotel Akti Messoghi, which is the main sponsor, in the village of Messoghi on the south-east part of the island, approx 30 min drive south of Corfu Town (Kerkyra). This 3-star resort is also where participants from abroad will be lodged.

”The trick, Jefis explains, is to drink your ouzo fast and then leave, otherwise there will be another round, and another…” Above Spartylas the view is breathtaking but the ascending gradually gets more and more serious: the technical trail with continuous changes of the terrain pass through lush jungle vegetation and climbs over sharp lava rocks. Actually it doesn’t get more technical than this. Slightest mistake will be painful – in the best case… Considering the race starts at 7pm the participants will have to cover this difficult section as darkness falls. ”During my training for the RUT Ultra (Greece’s most famous ultra-trail) I did this climb every weekend. I believe it helped me a lot.” Jefis explains. We make a short photo stop at the ruins of an old abandoned church, overlooking the calm blue Ionian Sea, the jagged eastern coastline of Corfu and the pink hills of Albania, from a distance seemingly void of vegetation. The next part up to Pantokratoras is gently ascending, however at parts the lava rock surface prevents any attempts to running. At the top of the treeless landscape of rocks and pastures there is a monastery, with a bar and a souvenir shop. It’s evidently a popular tourist point. The view of Albania, just a few kilometres away, is impressive. ”During winter, Jefis explains, ”sometimes this peak is totally isolated by low clouds, fierce winds and thunder storms.” There is a mystic atmosphear inside the tiny, simple chapell. You can imagine what it is like here when the electricity breaks down, with hammering winds and whipping rain. During winter Jefis, who use to work as a bartender at a friends bar, try to make some travels. ”We have 8 months of sun and 4 months of rain. It’s a green island. The water reserve usually last until June.” Below the mountain peak we cut into an almost invisible trail that will take us to the traditional village of Palia Peritheia. The trail is surrounded by thorns that rip legs, arms and sometimes even the chest. Jefis stops and pick some wild oregano. ”Prior the race in April, me and Nikos use to clear the trail. Now it’s a bit overgrown.” For a 58 year old Nikos has a young appearance. It’s almost impossible to outrun him on the trail. Appearenly he has some kind of army background, he is very religious and is living a pure life when it comes to food: he cultivates, collects or hunts all his food.

IMG_9538 (1)

Francois-Xavier, Jefis and Paolo enjoying an excellent lunch in Perithea after the run.

After some detours we finally reach Palia Perithea at km 12, the first central food station in the race. It’s a village made of stones and according to National Geographic, one of the 20 least unexplored places of the world. Our guides have booked a big table on the terrace, shaded by a roof of vines. Cold drinks, like home made ginger beer, and an assortment of local delicatessen arrives. ”Here, just like in other remote villages, you eat better, compared to the typical tourist fare. Everything is produced or has grown here: the olive oil, the honey, the feta cheese, the vegetables, the meat… ” Jeffrey explains. I must admit that I appreciate meals like this as much as I enjoy running on beautiful trails. Three different cakes round up the delicious lunch. It seems that there is no limit for how much we can eat. Mountain running makes you hungry, but also dirty and sweaty, not to forget putting a smile on your face. Coming here, running the mountain trails together with the local trail runners, sharing the fantastic food and the breathtaking views of this beautiful island, is indeed a very nice way to experience Corfu.

IMG_9494

Jefis, Fredrik, Balázs, Francois-Xavier, Nikos, Gaël and Paolo

And: when you visit Corfu – don’t miss an evening in Corfu Town, it’s very beautiful. Many thanks to Yannis, Vasileios, Adrienne, Costas, Jean-Paul, Jeffrey, Nikos and all the others working with Corfu Mountain Trail. Also thanks to Gaël for bringing me. See you in April!

IMG_9312

Race director Vasileios Alamanos enjoying the rather technical trail.

Facts: Night & Day Trail 104 Km
Start: 14 April 2018 at 7pm in Ipsos Port, Corfu
Closing: 15 April 2018 at 4pm Hotel Messonghi
Ascent/descent: +4110m/–4110m
80% un-paved trails
The first year 2017: 53 finishers out of 67 starting
The course record of the 104K race is approx 12 hours.
Entry Fee 60USD (early reg.)
No prize money
Finishers get 5 ITRA-points
But you can also opt for the shorter distances: Rain Trail 40K +1800m and Olive Tree Trail 19K +1200m.
http://www.corfumountaintrail.com

Strong line-up in MaXi-Race Ultra 110 km

May 26, 2017

Annecy

The MaXi-Race has become an unmissable event in the trail running calendar, this year bringing together over 7000 runners in 10 races of all levels. New for 2017 is the ULTRA-RACE – 110km in 30 hours with 7000 metres of elevation gain. The ultra-trail race starts at 01:30 am on May 28.
500 volunters also play a crucial role in this giant mountain running event that marks the start of the Alpine trail racing calendar.

maxi4

Partly thanks to new official sponsors Salomon and Gore-Tex the line-up for the 2017 edition of the 110 km ultra-race includes big names like Francois d’Haene, Dakota Jones, Max King, Andrea Huser, Caroline Chaverot and Francesca Canepa.

After six successful years of collaboration with Tecnica, the next three years will continue with Salomon, the market leader in trail running. In association with Gore-Tex®. MaXi-Race in Annecy is the original event, an event that has spread all around the world: China, Ecuador and South Africa.

”Our concept is mountains and water, and circumnavigating the beautiful Annecy lake is congenial”, says world class ultra-trail runner Cyril Cointre of the Maxi-Race Team. ”After the race you will see many runners cooling-off in the lake, but make no mistake, he adds: the race course is Very tough with several long, steep and technical descents.”

maxi 2

The Maxi-Race long courses circumnavigates the stunning Annecy lake. Photo credits Maxi-Race

For the runners the current heatwave with temperatures reaching 30°C during the day will for sure pose a tough challenge. It will be very important to hydrate properly, and the race organisation has changed the required minimum of carried fluids from 1 litre to 1,5 litre.

Thanks partly to Salomon having invited many world class runners, this year is set to be an exceptional event. In the 110 K Ultra-Trail,the big favourite is François D’Haene, multiple winner of the l’UTMB®, the Grand Raid de la Réunion and winning Madeira ultra-trail earlier this spring with a big margin to 2nd place Xavier Thevenard. Alongside them will be a selection of the best runners in the world, namely in the men’s, Dakota Jones, winner of the NF San Francisco and Transvulcania, Courtney Dauwalter, winner of the 2016 Javelina Hundred and Run Rabbit and Max King. Jules Henri Gabioud of Switzerland and Julien Navarro of France will also be contenders for the podium.

The competition amongst the ladies will be just as fierce, with Andrea Huser (Switzerland) 2nd in the UTMB® and the UTWT in 2016 and the 2017 Transgrancanaria in stiff competition with Caroline Chaverot. Francesca Canepa of Italy, winner of the Tor des Géants will be a strong outsider! Follow the race live on http://www.maxi-race.net/fr/page-live-salomon-gore-tex-maxi-race/

Swedish participants: This ultra-trail race will also be my own comeback to ultra-trail racing after 8 years. My bib number is 175. Swedish participant Anders Widegren, a former world class adventure racer, has bib number 85. Magnus Andersson has bib No 41. Triathlete Sussi Lorinder has bib No 40. But unfortunately Swedish top runner Mimmi Kotka will not start due to injury. Petter Restorp runs the 83 km course with bib No 10045. Jonas Paurell runs the 42 km course with bib No 4088.

maxi3

4km to 111km, the Salomon Gore-Tex® MaXi-Race comprises ten different races over three days, from 26 to 28 May. “Developed by runners, for runners”, all the race formats on offer are open to amateur and elite athletes alike and give each participant the freedom to choose the appropriate distance. This 7th edition is already a major event in the trail running calendar. There will be an impressive international line-up for the event around lake Annecy, in the all new 110km route, the 83km and the 42k