Skip to content

Konsten att springa

June 19, 2013

Jag brukar säga att det är cirka 10 saker som behöver falla på plats för att löpningen skall bli en konst, en skönhetsupplevelse och vacker att titta på. När jag träffar mina löpcoachingklienter för första gången försöker jag visa och förklara dessa 10 saker. Att försöka införliva alla dessa i sin löpstil är emellertid ett arbete som kräver tid, tålamod, engagemang och uppmärksamhet inte minst. De allra flesta upplever att det känns konstigt och ovant att förändra hållningen eller armpendlingen eller kroppslutningen eller steglängden eller ens att tänka på hur vi springer när vi springer. Jag försöker förklara att vi inte skall tänka så mycket utan snarare känna efter, och använda de ca 10 olika saker vi kan ‘checka-av’ som finjusteringar. Vi skall alltså inte slå knut på oss.

Mitt råd är att låta det ta tid. När jag själv började förändra min löpteknik började jag med att prova att sträcka på mig och öppna upp bröstet. Först efter ett par veckor var jag reda för att börja med att få fram höften och det tog ytterligare några veckor innan jag fick kläm på benrörelserna och fotisättningen. Då hade jag sprungit i cirka 10 år och fullföljt flera långa lopp: Lidingöloppet på 2 tim, Marathon på 2,52, Göteborgsvarvet på 1,18. Men jag var fortfarande inte medveten om vad jag höll på med, hur jag rörde mig och varför. Visst, jag hade haft flera starka löpupplevelser, bland annat avslutat två Göteborgsvarv med ‘runners high’, den euforiska löpkänslan av lätthet som jag önskar att fler kunde få uppleva. Men efter jag börjat experimentera med min löpteknik insåg jag efter ett tag att jag kunde hitta den euforiska löpkänslan nästan varje gång jag gav mig ut på en löptur. Och då talar jag om asfaltslöpning, som aldrig tidigare fått min inre löpare att dra på smilbanden. Plötsligt “flöt” jag, och trots att det var vinter med is på vägen och jag var långt ifrån någon toppform noterade jag tider på vissa sträckor som var i närheten av mina personliga fartrekord. Onekligen ett kvitto på att jag var på rätt väg. Sedan dess har jag fortsatt vara uppmärksam på hur jag springer. På senare år har jag lyckats korta ned steget ytterligare och springa med mjukare knän. Arbetet fortsätter. Varje steg räknas. I synnerhet om du vet vad du håller på med. Och varför.

One Comment leave one →
  1. June 26, 2013 17:41

    🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: