Skip to content

Post-race rapport från Transgrancanaria

March 8, 2015

Ultralöparen Johan Lantz hade toppat formen inför TransGranCanaria. Men dagarna innan loppet började han känna av problem med rygg och höft. Dagen innan loppet kunde han inte ens springa ett par kilometer på grund av smärtan. Så det verkade högst osäkert om han ens skulle komma till start. När det så visade sig att han brutit loppet var det föga förvånande. På Facebook lade han upp en bild inifrån ambulansen.

11046832_10153583718288362_3671793844106899042_n”Lårbenshalsen gick av!” svarade han lite senare. Hur sjutton gick det till? Jag når honom på telefon från sjuksängen dagen efter loppet med benet i sträck. Med armarna fulla med nålar har han ju lite svårt att skriva.
– Jag har aldrig haft så ont som under de tre sista timmarna i loppet. Efter fem timmar förstod jag att jag inte skulle kunna fullfölja.
Men trots smärtan i höften ville Johan visa vad han gick för. Han hade startat lugnt med Didrik Hermansen (som slutade tvåa) och de räknade med en sluttid kring 14:30.
– Samtidigt som jag hade ont kände jag ju mig så himla stark. Så jag tänkte att om jag trycker på kan jag i alla fall kliva av på podiumplats. Under klättringen mellan Teror och Cruz de Tejeda (56km-71km) så knappade jag väl in cirka 15 minuter på täten och passerade många löpare. Då hade jag till slut bara kinesen Yan Long Fei och Sondre Amdahl någon minut framför mig. Men med ca 1 km kvar till Cruz de Tejeda så ville inte benet längre. Det gick helt av och jag föll handlöst till asfalten. (Asfalt som tur var) Jag stannade klockan på 07:55. Longfei som ledde vid Cruz de Tejeda hade 07:58:36 där. Så jag var inte så långt efter. Det känns lite bra i alla fall. Synd på benet bara för det kändes som att loppet precis hade börjat bara
Lyckligtvis var befann sig Johan inte på en avlägsen bergsstig när det hände utan vid vägen och kunde tas om hand direkt och få ambulanstransport. Johans enastående form inför loppet hade väckt förhoppningen om en svensk skräll på TransGranCanaria. Så blev det nu inte. Däremot blev det en norsk succé Didrik Hermansen (4a på Ultravasan 2014) som gått under radarn i förhandstipsen knep andraplatsen (tid:14:30:39) i 125km-klassen efter litauiske Gediminas Grinius som satte nytt banrekord på: 14:23:41. Norske Sondre Amdahl, 43, fullbordade den norska succén med att bli fyra efter Antoine Guillon.

Elov Olsson sin vana trogen i hatt. Foto: Valter Frank

Elov Olsson sin vana trogen i hatt. Foto: Märta Frank

Elov Olsson slutade på 50:e plats med tiden 19:35.
– Placeringen var inte så väsentlig för mig denna gång. Jag hade en bra upplevelse av det hela, trots att det var så jobbigt. Planen var ju att ta det lugnt, men det var tuffare än jag räknat med, helt klart det jobbigaste loppet jag gjort. Höjdmetrarna tog väl ut sin rätt. Kanske underskattade jag banan något.
I långa damklassen vann favoriten Nuria Picas, före Caroline Chaverot och Li Dong. I 84km-klassen slutade André Jonsson 12:a och i 44km-klassen kom Sarah Eriksson trea(!!). Intressant att nämna är Sarah, 36, arbetar med att marknadsföra trail running på Kanarieöarna och att hon är bosatt på Lanzarote.

One Comment leave one →
  1. March 8, 2015 20:10

    Jag tycker så jäkla synd om Johan, men jag kan inte låta bli att småle lite när jag läser att han hade sinnesnärvaro att stoppa sin Garmin! Det är ju en klassiker: http://www.keepcalm-o-matic.co.uk/p/keep-calm-if-i-collapse-please-push-pause-on-my-garmin/

    Tack för rapporterna från TGC!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: