Skip to content

Släpp identifikationen med löpningen!

September 25, 2015

Det hör knappast till ovanligheterna att jag träffar på människor som ’aldrig tyckt om att springa’. Men vad är det som gör att man tycker om någonting egentligen? Är det inte för att det passar in med dina föreställningar och dina förväntningar? Eller att det inte passar in i bilden av dig, så som du vill framstå? Löpning tycks ju vara synnerligen populärt att inte tycka om. Lika religiöst frälsta som löpare kan vara, lika rabiata i sitt motstånd mot löpning är ’Icke-löparna’.

Det är som min treårige son vill inte bajsa på toaletten – för att han ’kan inte’, som han säger. För honom är det mycket bekvämare, inbillar han sig, att fortsätta att bajsa i byxorna. Som jag ser det har han en blockering kring att bajsa på toaletten. Han tycker inte om det. Punkt. Han har en bild av bajsande som han har svårt att släppa. Och till alla ’Icke-löpare’ skulle jag vilja säga: släpp dina bilder av löpning, för dom kommer bara hindra dig. Dessutom är dom ju inte sanna. Mentala bilder är ju inte det. Tankar är inte det. Känslor är inte det. Hur mycket vi än vill tro det.

Löpning måste inte handla om 'Dig'. Tvärtom erbjuder det bra möjligheter att rikta uppmärksamheten bortom jaget för en stund. Bild på Ultimate Direction Fastpack som är med i ett test av löparryggor som kommer inom kort.

Löpningen måste inte handla om ‘Dig’. Tvärtom erbjuder det bra möjligheter att rikta uppmärksamheten bortom jaget för en stund. Bild på Ultimate Direction Fastpack som är med i ett test av löparryggor som kommer inom kort.

Häromdagen började en film på TV med en rad kända skådespelare. Jag hade för mig att jag sett delar av den förut och var ganska snabb med att avfärda filmen som ’alltför pretantiös’. Framförallt kände jag att den inte passade med de förväntningar jag hade på underhållning just då. Jag var helt enkelt inte beredd. Varför var jag inte beredd då? Jag satt ju i tv-fåtöljen och skulle ingenstans. Kunde jag inte släppa mina förväntningar, föreställningar och fördomar och se filmen för vad den var? Jo, det kunde jag prova: att se filmen utan att omgående värdera den. Utan låta barnet i mig styra. Att bara låta filmen hända framför mig. Det blev faktiskt bra. Filmen var bra och jag skötte mig utan flykttendenser, motstånd eller gnäll. Det blev väldigt tydligt att min attityd var helt avgörande för upplevelsen.

Så vad skulle hända med en ’icke-löpare’ som fick prova att springa utan att lägga in någon som helst värdering – eller identifiering – i springandet? Att gå – kräver inte det en värdering eller en identifiering? Att cykla? Att äta? Att andas? Hur är det med andningen egentligen? Känner du inte att du måste identifiera dig med den? Att du måste värdera den? För om du kan ta en kopp te eller en kopp kaffe utan att identifiera dig med akten borde du ju kunna göra likadant med löpningen. Att bara fokusera på att uppleva den utan att värdera. Och när du springer, ta och se efter om du är där i löpningen. Du kanske redan befinner dig på ett möte på jobbet. Kanske har du med dig hela mötet på löpturen. ”Att direkt uppleva en plats kan bara ske om du lyckas vara närvarande utan dina vanliga filter. Annars kanske du bara befinner dig i din föreställning eller idé om en plats, oavsett om det är ditt hem, arbetet eller en exotisk semesterort.” Jon Kabat-Zinn. ”Varför förkasta den plats du är på? Varför söka på annat håll efter spänning, underhållning eller distraktion när livet ständigt pulserar här och nu, och det inte finns någon bättre plats och ingen annan tidpunkt.”

Springandet erbjuder i själva verket en möjlighet att göra något på ditt eget vis. I din egen fart och rytm. Du kan stanna när du vill. Du kan gå om du känner för det. Du kan till och med lägga dig ner och vila. Titta på utsikten. Ta ett dopp. Lyssna på skogen. Andas. Meditera. Få kvalitetstid med dig själv. Det ger dig en möjlighet att utforska din frihet. Och hur ditt ego arbetar inte minst. Varför inte börja med att sluta identifiera dig med din kroppsliga oförmåga och ditt inre motstånd mot löpning? Annars är du fortfarande som en treåring som vill fortsätta bajsa i byxorna. ’Kan inte, vill inte gå på pottan!’

No comments yet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: