Skip to content

Möt Elisabet Barnes, Sveriges okända ultralöparess

October 19, 2015

När Elisabet Barnes i våras gick och vann veckolånga etapploppet Marathon des Sables (ca 25 mil på sex dagsetapper) var hon i princip helt okänd i löparkretsar. Men Elisabet, som föddes Frankenberg, har över 20 års erfarenhet av löpning. Hon har också gediget löparpåbrå med en morfar, Alvar Kjellström, som grundade Silva-kompasser och en morbror, Jan Kjellström, som var framgångsrik orienterare. Utöver sitt arbete som förändringskonsult driver Elisabet och hennes

Elisabet Barnes, 38 Yrke: Delägare myRaceKit och konsult i förändringsledning Bor: Westcliff-On-Sea, Essex, UK Blogg: www.ultraruneli.com.

Elisabet Barnes, 38
Yrke: Delägare myRaceKit och konsult i förändringsledning
Bor: Westcliff-On-Sea, Essex, UK
Blogg: http://www.ultraruneli.com.

man Colin myRaceKit, en butik för kläder och utrustning för ultralöpning.
– Vi har en fysisk butik i Essex, UK, men säljer online till hela världen och har en stor kundbas in Skandinavien. Vi är ultra-löpare och fokuserar på personlig service så vi kan hjälpa varje kund att hitta det som är rätt för deras egna förutsättningar och event. Vi är specialister på MDS men har gjort många andra lopp.

Hur kom du in på extrem-marathon / ultralöpning?
– Jag har alltid varit intresserad av att testa gränser så när jag kände att det inte var så mycket mer att vinna mentalt i att göra ett Marathon snabbare blev jag intresserad av att springa längre. Jag hade några år då jag jobbade väldigt mycket och min hälsa plus löpningen fick lägsta prioritet. Jag insåg att det inte var bra men startpunkten för förändring kom när min pappa gick bort väldigt plötsligt i februari 2010. Detta blev en milstolpe som fick mig att ändra mina prioriteringar och fokusera mindre på jobb och karriär och mer på erfarenheter och min hälsa. Livet är för kort för att inte göra det man verkligen vill för det kan ta slut vilken dag som helst…

Vad är det du gillar med 1. löpning & 2. ultralöpning?
– I vardagen är löpning något som ger mig energi, får mig att må bra som och som hjälper mig att hantera stressiga perioder. Ultra-löpning låter mig uppleva nya platser och möta nya människor. Det är också en mental resa och ett sätt att bryta ner och flytta mentala gränser. Att åstadkomma det som man inte tror är möjligt ger styrka och självförtroende i andra delar av livet.

Det är stort att vinna MDS. Hur rankar du själv din prestation?
– För mig personligen är det en fantastisk prestation och en milstolpe i min löparkarriär. Jag hade inte förväntat mig att vinna så nu får jag fundera lite på vad jag ska göra härnäst. Det var ett privilegium att tävla med erfarna löpare som Laurence Klein, Liza Howard och Meghan Hicks och nu är väl även jag ett internationellt namn i ultra-kretsar vilket känns lite märkligt men jag är väldigt glad och stolt över segern.

Vad betyder MDS-segern för dig? För din löparkarriär?
– Att vinna MDS är en fantastisk milstolpe som ger mig en plattform där jag kan fortsätta att utvecklas som löpare. Förhoppningsvis innebär det möjligheter att springa några nya lopp och kanske ett par sponsorer är intresserade. Om jag kan inspirera andra att sträva mot att nå sina mål, att göra det omöjliga, så är det det fantastiskt. Jag har en passion för löpning men också för hälsa och välbefinnande och om fler människor insåg hur viktigt motion är så skulle vi ha ett hälsosammare samhälle. Om jag kan göra min bit till att bidra så är jag nöjd. Om jag kan få en person att knyta sina skosnören och gå ut för 5km då har jag åstadkommit något.

Elisabet under MDS 2015

Elisabet under MDS 2015

Så vad har hänt sedan segern i Marathon des Sables?
– Efter MDS var jag lite sliten och har tagit det ganska lugnt under sommaren. Jag sprang London Marathon två veckor efter (2:59) och sedan Menorca Cami de Cavalls i Maj. Jag valde 81km och vann med ett nytt damrekord. Efter det var jag i Lappland i Juni för Sunset Relay som var ett event organiserat av Garnier för att upplysa om solens risker. Där sprang jag en sträcka på Kungsleden i stafettformat med ett antal väldigt duktiga löpare. Det var inspirerande.

Tillsammans med sin man startade Elisabet i lagtävlingen PTL, som hålls i Chamonixområdet sista veckan i augusti. Men där fick de bryta. Närmast i november hägrar ett 6-dagarslopp i öknen (”som MDS men kortare, bara 165km” ). marathonoman.com. Det blir en vecka som coach ihop med Ian Corless på Lanzarote Club la Santa. I februari väntar etapploppet The Coastal Challenge i Costa Rica. I april åker Elisabet tillbaka till Marocko för att springa MDS igen. Och i juni 2016 väntar Big Red Run i Australien.

Men tillbaka till MDS. Att lyckas med ett veckolångt etapplopp kräver i regel att man kan undvika en rad misstag, erfarenheter som man egentligen bara kan skaffa sig the ’hard way’. Kan man påstå att ditt MDS 2015 gick enligt planen?
– Mitt lopp gick nog så bra det kunde ha gjort. Mina val av kläder utrustning funkade perfekt, jag hade rätt sorts mat med mig och jag kände mig bra hela loppet fram till etapp 5 då jag hade halsont och en orolig mage. Dock hade jag så mycket tid tillgodo vid det laget att jag bara behövde ta mig i mål.

Framgångsfaktorer, nämn några saker som du tror var avgörande för att du lyckades så bra.
– Marathon Des Sables är ett komplext lopp där många faktorer kan påverka prestationen. I grunden behöver man vara en bra löpare och ha gjort den specifika träning som krävs men sedan är det en fråga om återhämtning dag till dag, att kunna maximera prestationen varje dag utan att riskera överhettning, undvika magsjuka, problem med vätskebalans och skador etc. Innan loppet hade jag hade spenderat totalt 12 timmar i en värmekammare där jag sprang och cyklade i 40 graders värme och adaptationen till de högre temperaturerna var definitivt en framgångsfaktor. Jag tränade också mindre i mars än planerat eftersom det var otroligt stressigt på jobbet och det var kanske bra. Benen var utvilade på startlinjen!

Välvald packning för MDS.

Välvald packning för MDS.

Några motgångar under loppet? (Fötter, mage, mentalt, utrustning…)
– Jag hade tur att allting fungerade så pass bra som det gjorde. Etapp 4 (91.7km) var tuff mentalt under andra halvan. Vi sprang över mjuk sand flera timmar i sträck och det är tufft för benen! Jag gav allt under den etappen och kräktes två gånger av ren utmattning när jag passerade mållinjen (inte framför kameran, haha). Fötterna klarade sig bra och jag fick bara några mindre blåsor på tårna som jag tejpade och de blev aldrig värre under veckan. Magen klagade under Etapp 5 och jag fick ta det lugnt och äta och dricka försiktigt, lite och ofta. Trots det så vann jag den etappen också men vid det laget var nog ingen speciellt fräsch längre.

Efter första etappen fick du finna dig att vara i ledarposition: hur kändes det?
– Det var helt ok. Jag kände många som sprang, speciellt från UK, och jag hade mycket stöd. Det var faktiskt en fördel när det gällde starten eftersom organisationen ville ha mig på första linjen så jag behövde inte stressa för en bra startplacering varje morgon. Största skillnaden mot att inte leda var väl att min ryggsäck och allt innehåll blev kontrollerat varje dag och att jag fick ge en del intervjuer. Det var mest kul tyckte jag.

Hur såg dina förberedelser inför MDS ut?
– Jag startade min träning i December, 17 veckor från MDS. Personligen anser jag att ca 18 veckor är en bra träningsperiod förutsatt förstås att man har en tillräckligt bra bas-fitness. Träning var egentligen väldigt lik vad jag skulle göra för ett Marathon och på slutet lade jag in lite löpning med ryggsäck. En viktigt element var acklimatiseringen till hettan och att dra ner på träningen under de sista veckorna. Jag sprang två ultra-marathon i januari (Go Beyond Country to Capital 45 miles och XNRG Pigrims Challenge 66 miles över 2 dagar) och utöver det höll mina längsta distanser till under 35km i träning.

MDS 2015. Photo credit: Marathon des Sables

MDS 2015. Photo credit: Marathon des Sables

Hur mycket hade du ägnat åt packningen?
– Jag valde min ryggsäck några månader innan loppet och sedan bestämde jag mig ganska sent för exakt vilka kläder och skor jag skulle ta. Jag visste dock att löparkläderna skulle vara X-BIONIC på grund av den höga kvalitén och utmärkt funktion i varmt väder. Ett par veckor innan loppet sammanställde jag näringsberäkningar för min mat och sedan vacuum-packade jag all mat. Detta tog lite tid men sparade utrymme och vikt. Mat är otroligt viktigt. Man måste balansera vikt med kaloribehov och också tänka på vilken typ av näring kroppen kan absorbera och hur smaklökarna reagerar i extrem hetta och vid extrem utmattning.

Hur viktigt är det med tidigare erfarenhet från MDS el liknande flerdagarslopp?
– Jag tror att man lär sig mycket från MDS första gången och kan komma tillbaka bättre förberedd och med mer självförtroende. Det är ett unikt lopp och även om det finns mängder med information så är det en väldigt personlig upplevelse. Och det är inte ETT lopp. Titta bara i resultatlistan. Det är helt skilda erfarenheter att springa som elitlöpare runt 25 timmar jämfört med att gå i ca 70 timmar. Utrustning, träning och mat är annorlunda så det är viktigt att ha en realistisk uppfattning om den egna förmågan och samtidigt vara beredd att planera om under loppet om något händer som ändrar förutsättningarna. Att ha generell erfarenhet från ultra-löpning eller andra uthållighetssporter är en stor fördel.

Vad tycker du gör MDS så speciellt?
– Organisationen, logistiken, kamratskapen och flykten från vardagens alla måsten. Att kunna fokusera på de enkla sakerna i livet, de fundamentala behoven. I år hade vi 1237 personer som fullföljde loppet och ytterligare ett hundratal som var på startlinjen. Att kunna transportera all dessa personer (plus support) ut i öknen och under en vecka transportera ett läger från punkt till punkt, sätta upp alla check points och kunna erbjuda support för ett så stort spann av förmågor är ett enormt projekt. Som löpare, att möta människor från hela världen, alla med sina egna historier och skäl för att göra loppet är fantastiskt. Och så klart, att ha privilegiet att springa i en extrem miljö, något som många bara kan drömma om. Många finner det svårt att komma tillbaka till vardagen efteråt och för en del blir det starten på en ny tillvaro med nya perspektiv.

Något särskilt minne från loppet som du vill dela med dig av?
– Etapp 5, den sista tävlings-etappen. Vi passerade en stor hord av dromedarer och de hade kalvar. Jag kan inte komma ihåg att jag sett små baby-dromedarer förut och de var verkligen söta. Då kände jag “wow”, vilket privilegium att få uppleva detta.

No comments yet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: