Skip to content

Kullamannen – en bergslöparfest med smak av helvetet

November 2, 2015
Brant och tekniskt, men också vackert. Kullaberg har mycket att erbjuda för de lite mer äventyrliga traillöparna.

Brant och tekniskt, men också vackert. Kullaberg har mycket att erbjuda för de lite mer äventyrliga traillöparna.

Av Fredrik Ölmqvist

Klockan 05,20 tänds ljuset i racetältet i Mölle hamn och uniformerade tomtenissar rusar in för att ställa i ordning all ’branding merch’ på borden. Trail-kommersen är ett faktum, och kanske en förutsättning. Eller? För oss knappa dussinet som anammat mesta möjliga budgetboende denna fullbokade helg förefaller det lönlöst att bita sig kvar i sovsäckarna. Natten var visserligen inte svinkall, men ändå. Kullamannen Inc. har satts i rörelse och det tycks inte finnas utrymme för att låta den gångna nattens obefintliga sömnkvalitet få ett ord med i matchen. Stela och trötta pallrar vi ut i den skumma allhelgonagryningen på svaga ben.
Tävlingsledaren Per Sjögren har vaknat på strålande humör och hälsar på några morgonpigga löpare från Trollhättan med sin sedvanliga lakoniska humor.
– Gomorron grabbar och välkomna till Kullamannen! Hoppas att ni får ett helvete därute!
– Ja, annars reklamerar vi, kommer svaret blixtsnabbt.

Boulderlöpningen vid Nimis var besvärlig för somliga.

Boulderlöpningen vid Nimis var besvärlig för somliga.

De som kommer för att springa Kullamannen gör det för upplevelsen och utmaningen. Hela idén med loppet är att det skall vara tufft, men kul. Det är mer än ett lopp. Det är en årlig högtidsfest för bergslöparfantaster. Därför har man i år flyttat tävlingscentrum till Mölle hamn, som ju är en naturlig samlingsplats och gjort om årets bansträckning mot ett mer utpräglat bergslopp jämfört med tidigare upplagor. Totalsträckan i ultraklassen “Himmel, Hav & Helvete” är ca 66 km med 3000 positiva (läs: skräckinjagande) höjdmeter (och lika många negativa). Tävlingsledare Sjögren, med ett förflutet som fallskärmsjägare, har lovat att minst hälften av de startande i ultraklassen kommer att tvingas bryta.
– Tro mig! Banan är fruktansvärd.
Med tanke på att Kullamannen är ett av de mest populära loppen i Sverige – från att de släpps ett år tidigare tar startplatserna snabbt slut – så tycks Per ’Kullamannen’ Sjögrens vision, trots eller kanske tack vare den lätt sadistiska anstrykningen, fungera alldeles utmärkt. Han har vid det här laget arrangerat bergslopp på Kullaberg i 15 års tid. Först var det stentuffa bergsorienteringsloppet Ladonia Mountain Trophy men den stora anstormningen kom först när han började köra det renodlade trailloppet Kullamannen för fyra år sedan. Med cirka 2000 anmälda fördelat på de fem distanserna har Kullamannen vuxit till ett av landets största trailevent.

Startupplägget med en skräckinjagande riddare satte ribban för dagens prövningar.

Startupplägget med en skräckinjagande riddare satte ribban för dagens prövningar.

Tydligen skall Hotell Kullaberg servera frulle i denna arla morgonkvist. Åhh, gu-va-gott med en varm kopp kaffe, inne i värmen. Utan att blinka byter vi uteliggarmisären mot 145 pix för den lyxiga löparfrukosten som fyller oss med förnyad kraft och den förnöjsamma känslan en överdådig hotellfrukost kan skänka. Så till den grad smörjer vi kråset att vi nätt och jämt ids slita oss från värmen och paradisets frestelser (nygräddade croissanter, varma minifrallor, färskpressad juice, äggröra och knapriga bacon, sill, parmaskinka, ägg.. med mera…) för att klockan 7 bevittna starten i ultraklassen.
Starten ja. Istället för en präst som välsignar de modiga möts vi av glödande eldkorgar och en bepansrad medeltidsriddare som utdelar förmanande ord om Kullamannens ande som vilar över berget innan han rider före den anstormande 400-hövdade hopen. Mäktigt.
En timma senare upprepas ritualen för de mer modesta som nöjt sig med att springa ”Dödens Zon”, ett varv à 22 km och närmare +1000m. Men det skall visa sig att bansträckningen genom brant, ospårad terräng nedanför Håkull, f ö banans högsta punkt med 187,5 m ö h, har inneburit fallande sten, vilket förstås är potentiellt livsfarligt då löparna är utspridda vertikalt utmed bergssidan. Minst en löpare har träffats av fallande sten. Så ultrabanan måste läggas om inför varv 2 och 3, vilket kapar bort cirka 100 höjdmeter, per varv.

Driftig man med många järn i elden. Per 'Kullamannen' Sjögren framför Kullens fyr, som han också driver.

Driftig man med många järn i elden. Per ‘Kullamannen’ Sjögren framför Kullens fyr, som han också driver.

Att loppet ligger så pass sent på året hänger annars ihop med att slutet av maj, då loppet tidigare hållits, är en känslig tid för fågel- och djurliv. Det tycks ha varit en soppa utan dess like för att överhuvudtaget kunna genomföra tävlingen. Men Kullabergs karghet och mystik passar väl med höstens mörker. Bokskogarna lyser orange och blodrött. Förr i tiden höll sig ortsbefolkningen borta från berget vid den här tiden. Nästa år, som f ö är fulltecknat sedan länge, kommer de kortare klasserna gå på våren och ultraklassen på hösten. Men om Per Sjögren får som han vill, och det är ju ’hans’ lopp, så blir det snarare en återgång till det intima och äventyrliga än ytterligare sponsorstyrda eftergifter med främsta syfte att skapa ett ännu större och ’bättre’ event från ett marknadsföringsperspektiv.
– Någonstans gör man ju detta för att det är kul, och då vill man ju skapa en speciell upplevelse och atmosfär. Det får inte bli cirkus och jippo av det. Jag gillar ju själv det lite mer kärva, brittiska.

Erik Jurander, som deltagit i många av Pers olika lopp på Kullaberg genom åren, placerade sig på 16:e plats i ultraklassen

Lite skogsmys vid Kullens fyr. Här med Erik Jurander som placerade sig på 16:e plats i ultraklassen “Himmel, Hav & Helvete”.

Utöver Kullamannen arrangerar Per Sjögren informella löparresor till Transylvanien och Skottland, till självkostnadspris, samt håller i flera andra lopp, på Kullaberg och utomlands. Huruvida det blir fler lopp i Transylvanien för Pers del är nog högst osäkert. Att påstå att det är ’svårt med organisation och logistik’ vore en grov underdrift.
– Även i år fick vi muta fåraherdar med sprit och cigaretter för att hyra deras hästar när vi skulle upp med material till CP. I Rumänien kan allt hända.
Per hejar på en långhårig rumänsk löpare med kvicka, kraftiga ben.
– Det var ’Björnmannen’ han som vann längsta klassen ’Dracula’ (106 km) i Transylvanien. Han har en förmåga att dra till sig björnar. Förra året sprang han på en direkt i starten efter 30 min och tappade ledningen. Senare på natten flydde han in i en bil. Björnen gick runt bilen i två timmar. I år sprang han in björn två gånger på en timme. Då stängde han också in sig i en bil och vägrade springa vidare, tills han fick sällskap.
’Björnmannen’ ligger bra med, kanske topp 5 i ultraklassen.

Tillsyningsmannen från Länsstyrelsen kommer förbi för att se så att tävlingen inte frestar på för mycket på naturen. Det är torrt och fint så det är ingen fara för stigarna. Däremot vill han inte höra skränet från sponsorns kobjällror. Erik Ahlström från Salomon peppar passerande löpare med high five och käcka

Den tekniskt utmanande passagen under eken efter fyren var otippad och lockade till många skratt.

Den tekniskt utmanande passagen under eken efter fyren var otippad och lockade till många skratt.

tillrop. Det är hans uppgift att se till att märket syns och hörs, även mitt ute i skogen, och göra hela upplevelsen så populär som det nånsin går. “High Five! Det här är lördagsmys!” Kullamannen som skulle vara karg, hård och vacker. Obeveklig. En ulv som får benen att darra. Inget vanligt motionslopp.
Många missar att snitslarna tvärt leder ner under ett träd. Det gäller verkligen att ha huvudet med sig. Hasningen nerför klippbranten övergår i skrålöpning över lös och oländig klippstensterräng. Ett fåtal klarar av att springa. Kullaberg erbjuder både snäll och mindre snäll terräng. Stup, vassa stenar, lösa stenar, taggbuskar och mjukt böljande stigar över betesängar. Den steniga terrängen utgör en ständig risk. Tappa koncentrationen ett ögonblick och du kan räkna med att bli ordentligt mörbultad – i bästa fall. Vi möter flera löpare med sargade ben eller armar.

Kring lunch startar de kortare klasserna blå bana 6 km och svart bana 12 km. Springande småbarnsföräldrar kan tack vare de utspridda starttiderna tävla i olika klasser och turas om att vara med barnen. Dagen rullar på. Ultralöparna kommer in för varvning medan deltagarna i de kortare klasserna går i mål. Folk köper t-shirts och 100-kronors rökt ’pulled-beef’ macka. Några få tar ett uppfriskande bad i hamnen. Det hör till, och det finns ju inga duschar. Några dricker sportdryck, andra öl. Priser från sponsorerna delas ut. De snabbaste får klockor från Finland. En av dessa är André Jonsson, segrare i ultraklassen med totaltiden 5:46, en kvart före tvåan.
– Jag trodde faktiskt att banan skulle vara mer teknisk och innehålla fler höjdmeter. På alla bilder man har sett ser det ju så extremt ut. Men kanske stämmer inte min höjdmätare.
Vi får hoppas att den nya klockan går bättre och ser fram emot att följa Andrés Skyrunning-äventyr ute i Europa nästa år.

Klättringen upp från Nimis tog på krafterna.

Klättringen upp från Nimis tog på krafterna.

Mörkret sänker sig och Grand Hotell uppe på berget glittrar varmt och inbjudande. Där satt adeln på punschverandan och kuckilurade när det begav sig. Men även om de flesta är färdiga med sitt och åkt hem till familjemys eller kopplar av i hotellbastun så pågår bergslöparäventyret fortfarande. Från Mölles hamn kan man följa hur pannlampskäglorna mödosamt tråcklar sig ner från berget. Ultralöparnas långa dag avslutas med känslosamma omfamningar, en varm soppa och bröd med ost. Och bältespännet – som är medaljen och det stolta beviset på fullföljandet. Blickarna berättar om kamp, trötthet, smärta, befrielse och lycka. Många har haft rejäla svackor, krånglande magar, onda knän, perioder av kraftlöshet och tvivel. Banan var ’mycket tuffare än tidigare år.’ Tidsgränsen 13 timmar klarar endast 203 av 427 anmälda i ultraklassen. Vissa kom inte ens till start. De får träna mer tills nästa gång. Det kan nog behövas. För då blir det förmodligen värre, hårdare, högre, svårare, brantare, galnare och roligare – ett litet helvete, för karaktären, för inspirationen och äventyret.

Fakta Kullamannen 2015.

Efter bergslöpningen satt det fint med en 'pulled beef'-macka från Holy Smoke.

Efter bergslöpningen satt det fint med en ‘pulled beef’-macka från Holy Smoke.

1967 anmälda starter:
Dam ultra 49
Herr ultra 378
Herr dödens zon 365
Dam dödens zon 133
Svart herr 457
Svart dam 245
Blå herr 86
Blå dam 147
Dark side herr 76
Dark side dam 31

No comments yet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: