Skip to content

Elisabet Barnes vann Big Red Run

July 2, 2016

Svenska ultralöparen Elisabet Barnes blev totalsegrare i etapploppet Big Red Run i Australien: 25 mil fördelat på sex etapper. Elisabet, som slog igenom 2015 då hon relativt okänd vann Marathon des Sables, visade återigen att hon behärskar etapplopp i ökenmiljö.

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 15.24.44

Elisabet Barnes visade klass och var snabbast av alla, på samtliga etapper.

Hur var loppet?
– Big Red Run är ett lopp med god stämning och kamratskap och alla stöttar varandra oavsett ambition och förmåga. Vi hade väldigt kul i lägret. Terrängen är relativt lättsprungen och består av dirt roads, sanddyner, steniga platåer och ojämn, sandig terräng mellan the parallella sanddynerna. Det var ett speciellt år då det hade fallit mycket regn så öknen var grön och det var mycket vegetation. Detta är väldigt ovanligt och ett privilegium att få se även om jag hade förväntat mig ett torrare och mer typiskt ökenlandskap. Loppet gick bra för mig: jag gick ut relativt snabbt dag 1 och höll min ledning genom hela loppet.

Vad var svårast?
– Dag 2 var tuff. Det regnade under natten och öknen förvandlades till lervälling. Det var den typ av lera som fastnar under skorna och stundtals sprang jag med kilotunga lerklumpar under fötterna!

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 15.26.16Hade du några motgångar/low points?
– Överlag så var det ett positivt lopp för min del. Det är klart att man alltid har några low points under den långa etappen (Dag 5 – 84km) men det var inga motgångar som så. Hade regnet fortsatt efter Dag 2 vet jag inte om det hade varit så kul! Dag 3 blev inställd på grund av regnet eftersom inga fordon kunde ta sig fram för att märka banan eller placera ut check points. Jag spenderade nog minst två timmar på att skrapa lera från mina skor den dan och göra dem brukbara igen för dan efter.

Vilka var dina framgångsfaktorer?
– Jag sprang varje dag utan att tänka alltför mycket på följande dagar. Detta lönade sig eftersom vi fick en oväntad vilodag Dag 3. Detta var också ett lopp som passade mig med en hel del löpning på väg och inte alltför tekniskt. Jag var mer eller mindre tvungen att gå ut hårt Dag 5 för att säkerställa segern och min förmåga att upprätthålla min styrka och fart hjälpte mig att vinna den etappen med god marginal och loppet som helhet. Jag åt bra och hade tid till återhämtning mellan etapperna. Att ha en daglig rutin hjälper också för lopp som detta.

High points?
– Lägerlivet som helhet var fantastiskt, och att få springa i en sådan unik miljö och besöka Australiens outback. När regnet väl slutade hade vi en solid vilodag följd av en stjärnklar natt och även om det blev ganska kallt så var himlen spektakulär. Att springa i mål som vinnare är ju så klart en high point också!

Har du något särskilt minne från loppet du vill dela med dig av?
– Oj, det är många minnen. Jag tycker alltid det är inspirerande i sådana här lopp att stanna uppe och se folk komma över mållinjen efter den långa etappen. Att springa in 8.5 timmar är ju ingen konst. Det är de som är ute dubbelt så länge och mer som verkligen behöver ha den mentala styrkan att komma över linjen.

IMG_3798

I mars i år vann Didrik Transgrancanaria. Med andraplatsen på Western States etablerar han sig definitivt som en av världens bästa ultratraillöpare. Det skall bli spännande att följa honom under UTMB i slutet av augusti. Foto: Fredrik Ölmqvist

Övrigt:
100-mileloppet Western States 25-26 juni. I sitt första försök tog den norske ultralöparen Didrik Hermansen en imponerande andraplats i klassiska Western States Endurance Run i Kalifornien på 16 tim och 16 minuter. Det var första gången Didrik fullföljde ett 100-milelopp. Vann gjorde blott 20-årige Andrew Miller, som knappast tillhörde förhandsfavoriterna. Jim Walmsley, som länge ledde loppet på rekordtid, klarade inte att hålla den höga farten och sprang dessutom fel vid mile 93, och klappade igenom totalt. Jämfört med de flesta större ultra-traillopp i Europa är WSER betydligt mer snabbsprunget. Den kanske största svårigheten är att det är väldigt varmt, uppemot 35-40°C. För att kyla ner sig väljer deltagarna att lägga sig i bäckarna utmed banan.

Till norska löpartidningen Kondis kommenterade Didrik sitt lopp.
–Jag bestemte meg for å løpe mitt eget løp i det jeg følte var fornuftig fart fra start. Var usikker på hvordan jeg kom til å takle løpingen i høyden. Første 50 km gikk på ca 2400 meters høyde. Etter hvert går løpet ned i lavlandet og de beryktede cayonene som er bratte og ekstremt varme. Føler jeg takler varmen bra foreløpig. Kommer opp av cayonene etter 55 miles. Da kjennes varmen ytterligere og et langt lettløpt parti i sola står for tur.

Varmen var en virkelig utfordring
–Jeg gleder meg mer og mer til elvekryssingen, en stor elv som må forseres med delvis smeltevann. Fantastisk avkjølende. Hele løpet løp jeg med isbiter i ermer, caps og halstørkle. Alt for å prøve å kjøle meg ned, fortsätter Didrik.

– På 80 miles begynte jeg virkelig å få det. Slet med å få i meg mat og drikke og varmen var ekstrem. Jeg la meg ned i alle bekker og etter hvert små pytter på leting etter noe kjølende. Kilometrerne går sakte, den siste biten og ja, bakkene må gås på slutten. Også fordi jeg da visste ingen kom bak og jeg var ferdig fysisk og mentalt.

Andra resultat från ultratrail och bergslopp:
Ida Nilsson följde upp segern på Transvulcania och vann Mt Blanc Marathon på 4:46. Som brukligt sista helgen i juni avgjordes ett flertal bergslopp i Chamonix. Norge visade sin styrka inte minst i Vertical Kilometre-klassen där Stian Angermund Vik vann herrklassen och Hilde Aders vann damklassen. Yngvild Kaspersen vann dessutom 23 km-klassen, där Hilde Aders kom tvåa.
André Jonsson kom sexa i Livigno Skymarathon, och Jonas Buud kämpade sig igenom Lavaredo Ultra-trail, där han kom 7:a. Så här skrev Jonas på sin facebooksida: “En 7 plats är ju godkänt. Men mitt lopp är långt ifrån godkänt. Riktigt stum i den andra långa backen. Tog över 2 timmar innan det började släppa så jag kunde springa lite igen. Sista långa backen ville aldrig ta slut, backkrön efter backkrön.
Tre punkter att träna vidare på:
1 springa en backe på 1000 höjdmeter, 2 springa en backe på 1000 höjdmeter, 3 springa en backe på 1000 höjdmeter
Svårt att bli bra på något som man inte tränar på.
Nu blir det full träning mot Ultravasan, den miljön kan jag ju träna i varje dag.”

 

 

 

 

 

No comments yet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: